Hönsmammetendenser

Är man jönsig kanske? I lördags körde jag dottern till Norge, lämnade henne i ett mindre kaos där och åkte hem. Vid det här laget hoppas jag att kaoset har lagt sig, och att strulet med deras lägenhet har löst sig. Hur är mindre väsentligt, bara alla är nöjda och överens. Men! Det hade varit rart om allt hade varit tiptop när jag åkte iväg, för som det är nu vet jag ingenting. Och även om jag nu är den sortens mamma som har som filosofi att ungarna löser sina liv själva i det mesta så kan jag inte hjälpa att jag funderar; Hur mår hon? Hur går det med jobbet? Ja, allt.

Inte ett sms har kommit än och jag förstår för det är inte gratis att skicka med svenskt abonnemang från utlandet, även om Norge bara knappt känns utomlands. Som Gotland på ett ungefär.. Det jag hoppats på är förstås datorerna, att hon och hennes kompisar ska få tillgång till något slags trådlöst nätverk så de kan koppla upp sig och prata lite på msn.

I övermorgon fyller hon år. Törs man ringa om inget annat står till buds? Det kostar för henne att ta emot samtal från oss också. Att bara gratta med ett litet sms känns fjuttigt.