Sista juli

 och jag är inne på tredje semesterveckan. Vi har mest varit hemma och försöker få fason på vår lilla valp och det går så bra. Hon är verkligen en sötnos, det här kommer att bli en trevlig hund!


Idag fick den lilla charmapan följa med in till Enköping för första gången. Stora Torget är förvisso inte särskilt stort, men för en liten elvaveckors valp så fanns det väldigt mycket att titta på. Lite skumt var det med allt folk, konstiga ljud och annat. Som tur är var vår coola Becky med och kunde visa Pila att världen inte är farlig alls. Vi satt en stund vid en parkbänk och åt glass så hundarna kunde spana runt lite.

Liten är kanske synd att säga också, för tre veckor sedan när hon kom hem till oss vägde hon lite mindre än sex kilo. Nu väger hon stadiga 9,1 och växer väldigt på höjden också. Hon och Becky var jämnhöga första dagarna, det kan jag säga att det är de inte nu längre!

Det blev ytterligare ett litet äventyr för Pila idag, inte så märkvärdigt kanske, men hon fick komma och vara med och titta när hovslagaren var här för att Leo skulle få fina hovar. Hästarna har hon sett förut, och hon har varit vid stallet också, men en hovslagare har prylar som låter en hel del. När de slår skorna mot städet så tjongar det på rätt bra. Men coola hundar ska det vara, och efter de första smällarna var det där inte heller speciellt mycket att bry sig om. Stabilt!

På väg tillbaka till hagen, nu med fina fossingar 

Somamren har tagit sig lite, de sista dagarna har vi faktiskt fått njuta av en hel del sol och det har nästan varit varmt också. I alla fall ibland. Det kanske inte är någon större risk att vi kommer att likna några pepparkakor i år, men likblekheten har i alla fall fått en något varmare ton. Badandet däremot, ett sorgligt kapitel! Vår fina trädgårdspool som fått nya slangar och allt, mest bara står där. Lucas har väl varit i någon sväng, och varje gång lilla Evelinn kommer så lurar hon i sin mamma eller pappa i vattnet. Hon är en riktig liten fisk och inget badvatten tycks vara för kallt för henne.

Nu ska jag njuta av ett glas rött och fortsätta fira semester :oD

Dag på Härjarö

Jag kan inte fatta vilken tur vi haft idag! Sedan en vecka har det planerats för en utflykt till Härjarö för de delar av familjen som kunnat följa med. Risken för regn och trista temperaturer har hängt över vår planering som ett ... svart moln (liknelsen blev ovanligt passande den här gången). SMHI, klart.se och YR har varit överens, åska och regn. Men solen kom och den övergav oss inte. Så där var vi vid sjön, vattnet var otroligt nog badbart för vissa (över 20 grader i alla fall), ingen kall nordanvind eller något annat otyg.

Barnbarnen Svea och Evelinn planerar bus tillsammans med Pila

Jag själv med mor Inga, Adam, Annethe, Evelinn
och Svea i bakgrunden

Barnbarnet Loke och glada dottern Cecilia

Synd att inte alla kunde hänga med, men min mamma Inga var med, Annethe & John med Svea & Loke, Danielle & Adam med Evelinn & Loke, Cecilia och Lucas, och så hundarna Becky & Pila.

Vår röriga "lägerplats"

Lite trångt

Det börjar kanske bli dags för en större säng?

Återseende

Idag hände i alla fall lite roligt, trots åska och regn och så.

Once up on a time så jobbade jag på Posten, från det jag var 18 år och nio år framåt i Bålsta och sedan tio år i Enköping. Ja, mellan alla barn förstås. I Bålsta jobbade också min mamma ända fram till sin pension för några år sedan. Hon har hållit kontakt med ett helt gäng av sina gamla jobbarkompisar, de brukar träffas och äta eller fika då och då. Ibland har de åkt på kryssningar eller andra utflykter.

Idag hade några av dem bestämt att äta lunch i Bålsta och sedan åka hem till Pia, som har en pensionärskuvös och dricka kaffe. Pia är i min ålder och är ledig just nu. Just därför undrade mor min om jag ville komma med. Och visst, kunde ju vara kul. Och det blev det verkligen!! Kerstin och Pia har jag som hastigast sett sedan jag slutade i Bålsta, men Maggie har jag inte sett på 23 år! Men lika skitkul för det :) De som inte skulle köra bil fick sig, som synes på bilden av mor min, lite god likör. Vi blev sittande i timmar hos Pia och pratet tog liksom aldrig slut!

Semester

Igår började min semester. Minsann efterlängtat, några veckors slappa och vila är verkligen på sin plats. Vi får se vad vi ska fylla dagarna med. De första veckorna här blir det mest att sköta liten valp, hon behöver växa till sig en liten, liten aning och bli riktigt trygg med oss innan vi släpar ut henne på större äventyr. Sola och bada i poolen skulle man ju kunna ägna sig åt, men himlen envisas med att se ut så här mest hela tiden. Och poolen måste få nya slangar, tiden och solen har tagit ut sin rätt och de springer läck hela tiden! Jag blir tvungen att fara iväg till Västerås den här veckan för pumpen går inte att köra. Gör jag det trycker den ut vatten hela tiden, det ser bara ut att sippra lite men det är verkligen mängder som försvinner. Eller så tar pumpen luft istället. Detta blir alltså veckans projekt.

Idag kommer mamma på fika, Pila ska presenteras (hon vet nog faktiskt inte ens att vi köpt valp, haha) och så ska vi planera lite för hur vi ska lägga upp ett kommande kalas för fina släkten (jag har fyllt 50 och hon fyller 70 i september). Min bror har en perfekt stor altan under tak så vi tänkte hålla till där. Perfekt eftersom sommarvädret i år är som det är.

Pila

Det verkar som om vi har valt namn till den här lilla damen nu. Det blir Pila. Förslagen har varit precis hur många som helst, men det finns aldrig en chans att alla ska gilla samma. Pila kan vi alla fördra, så då får det bli så. Jag gissar att jag mest kommer att ropa Pillan till henne, det är lite enklare att få till, ligger bra i munnen. Hon är i alla falla väldigt väldigt söt. Hon är cool och kavat, en modig och glad liten tjej och har inga nojjor eller rädslor. Vi har fullt upp redan med uppfostran, att inte bita i händer och på köksstolarna är svårt, tänder som en pirayas är ju så härliga att använda. Mattes tråkiga tuggpinnar är inte alls lika roliga.

Jag tror att det här blir en trevlig hund, det märks. För trots att hon har en stark vilja så är hon inte omöjlig, hon är inte det minsta nervöst lagd, inte rädd men hörsam för tillsägelser.Det ska bli spännande att se sex kilo bullmastiff växa till sådär 45 :)

Joar på webbisar

Här är han, den ganska arga killen :) Jag tror han är gladare än så här för det mesta, han gillar nog bara inte kameran på Ackis :)

Joar

Så blev jag då mormor IGEN! Michaela och Calle fick en Joar vid halv tre i eftermiddags. Än vet jag inget om vare sig längd eller vikt så det blir fortsättning följer.

Förresten, vappis får nog heta Pila.

Namnlös liten bullmastiff

Får jag presentera; Hallstabergs Nala, åtta veckor just idag. Och just idag har hon flyttat hem till mig och familjen. Becky har blivit "moster" och tar det med ro än så länge. Så här har ni en bullmastiff i miniformat, hon väger knappt sex kilo (precis som Becky) men kommer gissningsvis att komma upp i 45.  Hon är så kavat och fin, ingen liten räddhare eller fjamsa. Nä, stolt och nyfiket har hon inspekterat sitt nya hem, busat med både oss och moster Becky och sovit en massa.

Frågan är bara .... vad ska vi kalla henne? Förslagen är många, men alltid är det någon som dissar. Suck .. men vi ger det någon dag eller två, sedan måste det bli något vi alla kan gilla.

Fjantofånen

Min mobil har varit lurig. Jag fick min Android i julas, en ZTE skate och den valde jag för den stora skärmen och för det billiga priset. Det är en jättebra telefon och jag trivs kanon med den men problemfritt har vårt förhållande inte varit. När jag hade haft den i några månader började den på att konstra när jag lade den till örat vid samtal. Sensorn som ska släcka och tända skärmen (proximity) verkade som om den lagt av. Irriterande att vara tvungen att hålla telefonen någon centimeter från örat hela tiden. Jag gjorde som jag brukar, googlade. Hittade tips om att det oftast är oönskat tryck över sensorn och att det avhjälps smidigt med en dammsugare. Sagt och gjort.

Det funkade någon dag och så var det likadant igen. Ett par dagar sedan dog ljudet på telefonen dessutom. Högtalaren var död och bara tack vare vibrationsläge hörde jag om det ringde eller kom meddelanden. Suck. Hittade ingen lösning på mina problem och var färdig att lämna in den. Det blev dock inte av, tiden gick och när vi var på Kreta kom ljudet tillbaka hux flux och nu funkar det igen. Den förbaskade sensorn var för övrigt lika paj men det kunde jag leva med. Jag har varit så säker på att det rört sig om ett hårdvarufel och har letat efter utbytesdelar på eBay. Men så av en slump, letade efter något helt annat egentligen, så hittade jag en programvaruuppdatering från telefontillverkaren. Voila!

Vincent

Det har jag inte gjort ... grattat lilla Vincent här på bloggen. Illa illa, men förmodligen är han inte den första jag glömmer (och inte den sista heller) för min flit att blogga är som bekant väldigt varierad. Nu har det varit kul några dagar igen, så jag passar på. 

Foto: stulet av Cecilia, å andra sidan är kameran min ;)

Tre år fyllde han den 28 juli, han är vårt näst äldsta barnbarn. Fatta .. då för tre år sedan hade vi bara Vidar och nu, vilken dag som helst, så är de plötsligt sju stycken!! Vincent blir storebror vilken dag som helst.

Fler bilder

Här kommer några fler bilder som jag tycker är mer eller mindre lyckade. De har brister, som den sista här i raden till exempel; en bra bild i HDR-teknik ska inte ha några partier som ligger helt i skugga, där detaljerna inte syns. Min kamera har begränsningar, och jag har lite för dålig eerfarenhet än så länge för att få till det riktigt som jag vill. Men övning ger ju färdighet och det är så himla roligt när det åtminstone nästan blir som jag tänkt och hoppats :o)

Mest en skojbild på en väldigt älskad liten Leo

Finaste Helena! Jag har fixat till färger och kontraster bland annat.

HDR och tone mapping. Tyvärr blir det lite spökeffekter
när det blåser i gräset. 

Lightroom 4

Jag nämnde att jag fått ett nytt bildbehandlingsprogram som jag har glatt mig åt att kunna börja använda nu när min dator är reparerad. Jag fick det av mina barn i 50-årspresent och det blev jag så glad för! De vet ju att jag planerar att köpa mig en ny kamera (något jag hett, hett längtar efter) framåt hösten. Fram till dess lattjar jag lite med min lilla fickkamera, den gamla (nog inte så pjåkiga, men lite för klent, fast objektiv) Canon-kameran. Lite gamla foton har fått sig en omgång också. Det är jätteroligt, och övning ger som bekant färdighet så än så länge är det rätt blandat det jag får till. Här är några i alla fall. 

Lastbilen Humlan i HDR-teknik

En tvärgata till The Royal Mile, Edinburgh

Porlande bäck i kanten av skotska höglandet. 

Lite halvfailad bod i HDR-teknik

Pigg dator igen

Jag tror att jag nämnt det förut här i bloggen, i förbigående, att min dator haft lite problem. Fläkten som ska kyla processorn gick sönder för ett tag sedan. Kanske så tidigt som i månadsskiftet april-maj. När CPU.n (processorn) blir för varm börjar allt gå trögt och efter en stund lägger datorn helt sonika av och låter sig inte slås på på timtal. Jag har fått staga upp datorn på frysklampar för att kunna surfa, men att roa sig med till exempel bildbehandlingsprogram har bara varit att glömma. 

Nåja till slut så beställde jag en ny fläkt som kom efter lång väntan. Dock rätt snabbt efter det att jag mailade företaget i UK (efter ett par dagar kom ännu en fläkt, så nu har jag en i reserv). 

Det tog mig en och en halv timme att skruva isär datorn, montera i den nya fläkten och sätta ihop allt igen. Datorn går perfekt nu. Happy happy!!!

Nu ska jag ge mig på Amelies dator, som behöver en ny strömkontakt.

Besök hos Nala

Idag tog jag med mig Lucas och Amelie till Hallstaberg som ligger i närheten av Orresta, Västerås. Där bor min jobbarkompis Lotta med sin familj. Till familjen hör bullmastiffen Diiza också, och Diiza har nio fina barn som är sex veckor och fem dagar gamla nu. En riktig hög godingar! Och finast av dem alla är allt lilla Nala som ska bli vår fina vovve snart. Stackars Becky kommer att få full sjå med att agera moster och uppfostare åt den här krabaten. Tur hon har tampats med bullmastiffvalpar förr (förra ägaren till henne hade sådana här också). 

Lucas med Diiza och en drös små bappisar :)

Nala

Vi får se om Nala kommer att få fortsätta heta Nala till vardags också. Det är fint, men lite svårropat tycker jag. Jag har så många förslag, men det är alltid någon i familjen som dissar. Det är inte lätt att hitta något som alla verkligen gillar, det kommer säkert att bli att hon får förbli Nala.

Brorsan Pumbaa