Morr på min blogglayout

Av någon märklig anledning har fälten med "Upplagd av Suss", klockslag och kommentarer flyttat sig upp under titelfältet. Och det går lögn i fasiken inte att flytta tillbaka. Rättare; det går alldeles utmärkt att få det dit jag vill i inställningsmenyn, men själva bloggen ser ändå ut så här. Jag har en blogg till men där är det inga problem trots att jag har den på samma inloggning på Blogger. Nu surrar jag, och jag förväntar mig inte att någon ska hänga med *s*. Detta inlägg får sortera bland inlägg utan någon som helst mening.

Vad man kan hitta efter vägen

Först vill jag varna känsliga tittare. Bilden är lite makaber, så alla kanske inte ska klicka upp bilden till större format. Det är därför jag gjort den så pytteliten på den här sidan.

Jag har sagt förut att jag är mycket ute och kör på jobbet. Det är i stort sett samma svängar varje dag och egentligen är det ju samma träd och stenar som svishar förbi rutan gång efter gång. Men trots det ser jag alltid något nytt, landskapet förändras med ljuset, årstiden, tiden på dygnet och vädret. Jordbruket ändrar utseende på fälten, skog och salix avverkas och jag ser sådant som jag inte visste fanns, som tidigare varit gömt. Jag tycker det är så vackert här runt omkring. Men så händer det vissa gånger att jag verkligen ser något som inte funnits där förut, och det är intressant. Jag tänker på djur, de är ju inte så att de står där och visar upp sig i onödan.

Vi har ett rikt djurliv här. Det finns det mesta, men det är ju så med vilda djur att de gärna håller sig undan. Harar, rådjur och fasaner ser man rätt ofta. För att inte tala om alla småfåglar. Älg finns det gott om. Ett och annat sällsynt lodjur har setts, likaså någon hjort. Rävar, grävlingar... you namne it. Och så har vi då vildsvinen. Dom är allt annat än sällsynta här. Det finns massor. Sägs det. Jag har inte sett något på fem år, men går man i skogen syns spåren av dem nästan överallt. Men idag, på min jobbrunda, fick jag se ett. Nu var det ju inte direkt vid liv men det var inte mindre intressant för det. Tvärt om, för nu kunde jag ju kika lite närmare på det. Jägarna hade lagt ut det vid vägkanten (vid en mycket enslig liten väg genom skogen) så det var bara att skutta ut och ta sig en titt. Just den här var ganska liten, och bilden visar inte så mycket. Lika bra det kanske ;o)

Om mat, möbler och vädret

Nu har det blivit några grader kallare ute igen. Det har varit en underlig vinter i år, så här långt. För vem kan minnas när vi sist hade en riktig vinter? Det är underligt det. Ligger snön nu in i halva februari också så tycker jag att vintern är komplett. Snö, kallt och tillräckligt länge! Jag är tacksam, för även om det ju inte är riktigt roligt när tempen kryper ner mot -20 eller mer, så är det i alla fall att föredra från de gråbruna regn&blaskvintrarna vi är vana vid. Det är bara synd att solen inte vill visa sig. Det var mer av den varan för några veckor sedan men nu är det grågrågrå som härskar.

I kväll ska jag jobba och därför får jag inte äta kvällsmat hemma. Då passar jag på att bjuda familjen på sådant jag inte är så förtjust i själv men som de tycker är jättegott. Nu står en form med makaronipudding i ugnen. Ätbart, javisst ... men nej tack. Det är för stabbigt för min smak. När jag funderar är det just den typen av maträtter jag inte riktigt kan med, exempel på detta är Pärs stora älsklingsrätt korngrynskaka (hurr burr och ryyyyyyyyyyys). Andra bedrövligheter är brödpudding, kroppkakor (som jag på senare år faktiskt lärt mig att uthärda lite) och fiskpudding (god smak, förfärlig konsistens). Och mammas hemmagjorda potatisbullar vi fick som barn, gjorda på överblivet mos (svimmar lite grand).

Jag mailade på lite begagnade sängstommar idag, sådana som fanns i närheten. Tyvärr var de redan sålda, annonserna var någon vecka gamla. Det var synd det, men jakten går vidare. Kan jag få tag på en samma-lika som fortfarande säljs på IKEA men för en tredjedel av summan så tackar jag så mycket. Begagnat är bra, om det är något jag vill ha. Men det finns en sak jag nog aldrig skulle köpa begagnat, och det är resårbottnar eller madrasser. Förmodligen inte tygsoffor heller (om de inte är ruskigt välskötta). Varför jag känner motvilja mot sådana ting behöver jag nog inte förklara närmare ...

P.s. I övrigt var mamsens mat underbar.
P.s.s. Makaronerna blev klara så de fick komma med på bild.

Alla mina, minus en

Idag var alla barnen hemma på mat, oj så skoj! Det händer inte varje dag precis. Tråkigt nog kunde mitt fyraåriga barnbarn Vidar inte vara med eftersom han är hos sin pappa i Sala den här helgen. Jag har länge velat samla dem alla på ett kort, det gick ju inte riktig eftersom den lille knodden fattades. Och det var förövrigt inte lätt att få kloka kort ens på det här gänget :o) Jag tog en hel massa, men antingen står halva gänget dubbelvikta och skrattar, eller så gör någon en jättekonstig min (och jag skulle bli strypt om jag lade ut vissa av dem). Det här blev rätt ok, och det bjuder på en lagom blandning av garv och skojiga miner.

Stående från vänster; Lucas, Adam, Danielle och Amelie.
Sittande från vänster; Cecilia, Jesper, John, Annethe, Michaela
Bebisarna är Svea och Vincent, ni får gissa vem som är vem ;o)

Förbaskade tjuvar

I natt skulle Pär inte komma hem, det var körning sent igår kväll och tidigt i morse så han bestämde sig för att natta över i hytten. Han passade då på att stanna vid sin kompis Nilssons lastbilsverkstad i Uppsala för att skruva något på ekipaget. Det är en relativt öppen och liksom allmän plats där så trots att det var närmare midnatt så rör det sig en del fordon i området. När gubbarna kört lastbilen och trailern ut och in i garaget, kopplat trailern till och från, och gjort det de skulle bestämde de sig för att åka och äta. Då, när Pär skulle in i hytten för att hämta sin plånbok upptäckte han att den var borta. Någon hade varit in i bilen under några av de få minuter den var obevakad.

Så Pär ringde mig mitt i natten för att jag skulle ta reda på telefonnummer att spärra VISA-kortet, under tiden ringde Nilsson till polisen. Både Pär och Nilsson hade lagt märke till en bil som stod märkligt parkerad nära, och Nilsson som är en uppmärksam man hade faktiskt memorerat registreringsnumret. Ett nummer som visade sig tillhöra en motorcykel årsmodell -53, inte en silverfärgad BMW... troligen stulen med andra ord.

Jaha, så nu återstår att fixa ALLA nya kort. En sak var dock nästan lite rolig, Pär slarvade för ett par veckor sedan bort sitt körkort. Det nya är på G, så när han åkte hemifrån igår tittade han i postlådan det sista han gjorde men det fanns inget annat än en Kalle Anka där. Han hade tänkt ta sig tid att lösa ut det annars. När jag ett par timmar senare kikade låg avin ändå där, förmodligen hade det kuvertet hamnat i grannens postlåda. Ibland kan man faktiskt tacka Posten för att de slarvar lite :o)

Ganska slapp dag

Idag är jag ledig från jobbet och det känns ju, som alltid, fint. Jag har jobbat hela helgen och trots att det inte var speciellt tungt (det där går ju lite upp och ner, beroende på vad vi "har inne", så att säga) känns den här lediga dagen seg. Lite återhämtning återstår uppenbart efter förra veckans sjuka, men snart är jag säkert alldeles piggelin igen.

På programmet idag står i stort sett ingenting. Jag ska försöka fånga Cissis lilla katt på en bild, det vill hon gärna ha en. Tvättmaskinen surrar och köksbänkarna har fått en omgång. Ja, så ska jag väl in och handla. Det gör jag lite senare så att jag får med mig Amelie från skolan på samma gång.

Nu är vi inne i en sådan här otroligt slarvig period med maten igen. Det finns ingen planering över huvud taget och det blir alldeles för mycket skräp. Tycker jag i alla fall, som tycker att hemlagat är bäst. Det är visserligen toppen att ha lite fiskpinnar, frysta köttbullar och pulvermos i förråden eftersom jag måste överlåta matlagningen på Amelie rätt ofta. Hon kan bättre än så, men har inte tid. Hon är så otroligt aktiv i stallet och sköter sin häst med den äran. Verkligen. jag är både stolt och imponerad, men det tar tid. Nu blev det en utvikning från ämnet här.. tillbaka till ordningen! Maten var det. Ja.... så jag har faktiskt skapat ett dokument i datorn nu, som heter Matlista, och jag har faktiskt åstadkommit planering för den här veckan. God början, nu ska jag bara föröska hålla i den här ordningen ett tag. men jag vet hur det brukar gå i längden *S*

Hundraåringen som...

Läst 13-16 januari:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. 392 sidor

Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Det här är en riktig feelgood-roman. En riktigt rolig skröna som är fullkomligt osannolik och väldigt rolig. Speciellt i början satt jag och skrattade högt emellanåt. Den är på alla sätt lättsam och trevlig. Stundtals blir det dock en aning långrandigt (men inte direkt trist) under beskrivningarna av olika händelseförlopp i historien. Men jag förlät det lätt eftersom jag tyckte så mycket om personerna i boken och för att de var så skojigt beskrivna i alla tokerier. Absolut läsvärt och jag saknar den! De något långrandiga styckena gör att den bara får ♥♥♥♥ men å andra sidan är de stora och bultande :oD

Tråkigt, lite i alla fall

Det har jag just nu, faktiskt. Och det är ett gott tecken på att jag nog faktiskt börjar vara på G igen. Jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar, idag också men det är en ledig dag i alla fall. Nu börjar jag på att klättra lite på väggarna här hemma, så det blir nog helt ok att jobba helg.

*~~~~~~~~~~~*

Vår bil, det är ett älskat sorgebarn det. Jag tycker väldigt mycket om vår fina men ganska gamla BMW. Den är snygg, den är underbar att köra, drar väldigt lite i diesel och är i det stora hela väldigt snäll och pålitlig. Utom i det där lilla faktumet att den går sönder emellanåt. Alltid konstiga fel, liksom sällan sådana saker som trasiga ljuddämpare eller utslitna bromsbelägg. Nejdå, här ska knutkors gå sönder, märkliga elfel uppstå och nu senast, för ett par dagar sedan, gick själva tändningslåset sönder.

Efter att ha jobbat hela eftermiddagen som funktionär på en ryttartävling tänkte jag snabbt svänga in på ICA för att handla med lite mat hem. Jag parkerade och vred om startnyckeln för att stänga av min bil. Det gick bra och jag fick nyckeln i handen, som man ju ska. Det var bara det att bilen fortsatte att gå, som om min nyckelvridning inget alls betydde. Och det gjorde den uppenbart inte heller för trots att jag körde in nyckeln i låset igen och juckade och vred på alla möjliga vis vägrade motorn att stanna. Jag gav tämligen snabbt upp och körde hem igen. Väl hemma var det bara att lägga i treans växel, trampa ner bromsen och släppa upp kopplingen så stannade ju motorn i alla fall.

Pärs kompis Micke (vår duktiga privatmek) har beställt ett nytt, det kommer om tre veckor!!! Till dess sitter en märklig konstruktion i bilen som man snudd på måste vara ingenjör för att förstå hur det funkar, men det går att starta och stanna bilen. Vad det här nya låset kommer att kosta med omkodning av nycklar och allt, det vill jag inte ens tänka på. Suck suck. Men jag gillar min bil ändå.

Läst, so far.. 2010

Inspirerad av kompisen Maran som skrivit lite om de böcker hon läst och lyssnat på så här långt i år, tänkte jag försöka mig på samma sak. Det har blivit ganske många rätt snabbt nu eftersom jag varit sjuk och mest sängliggande. Jag tar dem i tur och ordning.
(Bilder och ressumén i kursivt är lånat från adlibris.se)

*~~~~~~~~~~~*

Läst mellan ~slutet av november och 4 januari:

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. 624 sidor

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.

Jag tror att det här är den andra boken av Oates jag läser. En trög inledning gjorde att läsandet gick långsamt. Vartefter fångades jag mer och mer av huvudpersonens öde och jag tog alltmer gärna fram boken. Bra och ganska fängslande story, men bitvis rätt krävande läsning; ger den ♥♥♥

Läst 6-11 januari:
När tiden tog slut av Göran Sahlberg. 308 sidor

De bor på Nyckelberget i mitten på femtiotalet. Fadern vill göra honom till predikant med kostym och egen skrivmaskin. Efter pojkens brådmogna predikodebut - länge känd som Utgjutelsen i Skrömsta - kontrar hans mor med träningsoverall, leksaksgevär och en modern uppfostran. I hemlighet fortsätter han sina studier om Det Stora Luftmötet, då församlingen skall ryckas upp i skyn, och Vedermödan, de sju svåra år som då inleds på jorden. Med dessa oroande kunskaper om tidens slut börjar han skolan och blir en flitig besökare på barnbiblioteket. Plötsligt är mor och far borta. Har de sugits upp till Luftmötet? Har han lämnats kvar? Hur ska han uthärda Vedermödan på egen hand? Viola från Svenssons livs tar honom med till Skåne över sommaren. Dit anländer också Dag Hammarskjöld för en välbehövlig vila undan hotande krig och världens oroshärdar. Viola vet vad han behöver och hur hon skall få honom dit hon vill. Planen sätts i verket med hjälp av en egenhändigt tillverkad bikini och predikantpojken som mellanhand.

Det här är en stillsamt berättad barndomsskildring. Den är vacker, vemodig, humoristisk och tragisk. En lättläst skröna som jag tyckte om. ♥♥♥♥


Läst 11-12 januari:
Den orolige mannen av Henning Mankell. 557 sidor

En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes lilla dotters farfar. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Trådarna leder bakåt i tiden, till Kalla kriget, högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren, som berör hela den svenska efterkrigshistorien. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka. Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel.

Dags för en kriminalroman! Det gillar jag nästan alltid att läsa, och alla de andra om Wallander har jag gillat. Det gjorde jag med denna också, även om den inte på långa vägar är den bästa. Det finns en hel del löst som aldrig fick någon som helst förklaring (det vill i alla fall jag gärna få ur en kriminalare). Intrigen i sig var i alla fall helt ok, Wallander och hans familj sig lik och full fräs på händelserna. Bokens slut, var också just ett avslut. Det blir ♥♥♥

Läst 12-13 januari:
Först när givaren är död av Anna Jansson. 313 sidor

Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern är något av en svensk Da Vinci-kod. Vetenskap är bara preliminära antaganden i väntan på nya rön. Sant eller falskt, det får eftervärlden bedöma ... Beslutsamt gör Frida Norrby ett veck på sin yllekjol och samlar ihop barnets kvarlevor i tyget. Hon stryker över huvudskålen. "Du lilla, du lilla ... vad gjorde de med dig?" Tyst! Är det någon där? Hon blir stående med spaden i ena handen och lyssnar. Om han följer efter henne nu är det inte längre behagligt. "Helge är det du?" Nej, de steg hon hörde nyss var kortare och lättare. En levande människas steg. Somliga anser att hon blivit förvirrad och paranoid efter makens död och kanske är det sant. Natt efter natt ger sig Frida ut för att gräva enligt de kartor hon funnit i bankfacket. Hon visste inte ens att Helge ägde ett bankfack i stan. När Frida varit borta har någon sökt igenom hans skrivbordslådor och lämnat ytterdörren öppen. Med stigande förvissning inser hon att de kartor hon fått i sin hand kan skriva om Sveriges historia. Bara man finner den heliga griften. Försommaren står i sin skiraste grönska runt ruinen av det gamla Cistercienserklostret och Kungsgården. Polisen utreder en mordbrand vid Roma kyrka. När kriminalinspektör Maria Wern är på akvarellkurs får hon veta att distriktssköterskan, Ingrid Bogren, har varit försvunnen sen ett dygn tillbaka. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby innan branden.

En gotlandsdeckare sitter sällan fel. Det är alltid roligt när man känner till namnen på nästan alla platser som nämns och man kan följa med händelserna på en karta i huvudet. Nu tycker jag att Anna Jansson ibland har ett lite väl enkelt språk och storyn blir lite väl lätt. Den här inget undantag. Men likväl, jättetrevlig story och jag tyckte att hela grejen med den framväxande vänskapen mellan busen och gamlingen var väldigt gullig! Det blir ♥♥♥ med lite knorr på svansen.

Roligt resegäng

Vi är rätt "skojiga" vi som har tänkt oss att bilda en liten resetradition. Vi drömmer och planerar, och kommunicerar. Och det är just det där sista, med kommunicerandet, som är så skoj. Hur pratar vi med varandra då? Träffas vi och dreglar över resemagasin med ett vinglas i handen? Oh, no! Funkar ju inte då vi bor i fyra väl åtskillda landskap. Telefon då? Nix pix! MSN kanske? Nä, inte det heller! Nej, vi skriver i bloggarna, ett inlägg här, ett där. Någon kommenterar och så är resonemanget igång.

Jag hoppas så innerligt att vi drar det här i hamn i år igen. Det lutar åt Edinburgh och det låter verkligen jättekul. Jag ser fram emot allt! Resesällskapet, avkopplingen, att se något nytt, maten...

Och vet ni vad tjejer?! I år har jag både väska, jacka och justa skor *S*

e-böcker

Ligger man hemma i sängen och faktiskt ingenting annat orkar än att läsa böcker och se på TV så är det bra att ha något att läsa eller att se på. Tyvärr hade jag inte planerat att bli sjuk så jag hade inget oläst alls till hands. Och ingen TV i sovrummet (trivs bättre i sängen än i soffan). Men till de flesta problem finns en lösning. Det hela kräver en laptop att ha bekvämt i knät. Sedan ser man på web-TV, de flesta kanaler har avsnitt av sina egna produktioner helt gratis att titta på. Toppen!

Böcker läser jag också på skärmen. På några sekunder laddar jag hem en hel bok och sedan är det bara att läsa på (http://www.elib.se/library/default.asp?lib=107, för bibliotek i Uppsala län, men alla landsting har tjänsten). Jag läste nyss ut en 557 sidor lång Mankell-bok, det tog ett dygn.. Nu har jag Anna Jansson på skärmen.

Snörvel

Jamen nu får det ju ge sig! Nu är jag trött på aldrig få känna mig riktigt fräsch. Senaste månaden har jag hunnit med att tappa tunga verktyg på foten, kicka till en dörr med samma fot så att jag fortfarande 2½ vecka senare har ont av det, magsjuka och nu kröner vi det med en präktig förkylning. Nåja, inget är av särskilt allvarlig art och jag lär piggna till från det mesta. Men nog är det lite träligt.

Idag har jag stått i kassan på ridklubbens cafeteria i några timmar. Det var seriehoppning och rätt mycket folk. Full fart på komersen var det så det var inte så vilsamt precis. Damen som stod i köket hade fullt upp med att steka hamburgare och att tillverka tunnbrödrullar. Efter en stund fick vi förstärkning så att vi fick undan disken, annars hade vi blivit kort om kaffekoppar.
Jag tycker det är rätt kul att jobba för klubben när det är tävlingar eftersom det är lite fart och fläkt då.

Annars har helgen mest bestått i att mocka hästboxar, typ. Vi har haft stalljour och de helgerna hinner man inte så värst mycket annat. Extra besvärligt just nu tack vare det frusna vattnet. Eva och jag tog i alla fall med oss våra döttrar igår och red ut i det vackra solskenet. Det blev ingen längre tur, runt trekvart kanske, för temperaturen låg strax under -20.

Let's dance

Nu är det TV-soffan som gäller. Just nu lyckas jag spana på Let's dance samtidigt som jag sitter och skriver. Jag är hopplös, kan inte bara slappa utan att ha något att pilla på (tangenterna). Veckan har varit slitig, jag tror det hänger kvar av magsjukan förra veckan, för jag verkar inte ensam om att vara trött efter den dusten. Det är många på jobbet som drar lite extra efter andan just nu.

Igår började säsongens ridlektioner igen, det var roligt, och svettigt. Som ett motionspass ska vara. Och på tal om hästar.. stall! Ett sådant har vi ju "hemma" på gården. Det är grannens i och för sig, men våra båda kusar bor där. Härom natten hade vi -31 grader!!! Vad händer, jo naturligtvis fryser vattnet både här och där. Det verkar som det i stort sett bara är vi på hela gården/byn som har ordentligt med rinnande vatten just nu. De andra familjerna är mer eller mindre utan. Stallet har inget, och där bor nio törstiga hästar. Vi har kört vatten i dunkar från vårt kök i ett antal dagar, på spark. Nu idag fick grannen tag i en kubik som står inne i stallet så vi slipper släpa för tillfället. Och det är skönt. Ledningarn tinar nog upp framemot april eller något :(

Men annars är det bara bra! Vi i tantagänget från spridda orter (en gotlänning, en smålänning, en skånska och så jag) klurar vart årets tantresa ska gå. Kraven är rätt enkla; det ska vara intressant, skapligt väder, gå att få jättebilliga flygbiljetter och chans till god mat och dryck. Maran, jag hänger på vart som helst. Vi får väl lägga lappar i en mössa och dra lott :D

Semesterdrömmar

Jag utlovade en lite mer precis redogörelse av den där road tripen jag drömmer om för sommaren. Vi får se om den stupar på planeringsbordet, eller om vi sätter hela skutan till sjöss. Eller kanske delar av den. Det är ju en rätt gigantisk grej jag skulle vilja göra. Lite halvvågad också. Men framför allt, rätt så dyrt. Det är väl där det förmodligen stupar, om vi stupar eller måste banta resan.

Hur som. Vi tänker oss att bila ner till Kroatien, närmsta väg. Det blir rutten Ystad-> färja över till Świnoujście-> rakt ner genom Polen där vi passerar ut ur landet strax väster om Wroclaw och in i Tjeckien-> Passerar staden Brno-> in i Österrike med ett kort stopp i Wien kanske-> Sedan är det bara ett kort stycke genom Slovenien innan man når Kroatien.

Väl framme tänkte vi oss en vecka till tio dagar kanske med sol och bad. Bara avkoppling, bila runt och titta lite. Bo billigt på någon lite avsides plats (funkar ju när bilen är med).

Hemresan, det är väl där det finns utrymme för anpassning. Antingen tar man samma väg hem (trist, men snabbast), mellanalternativet genom Slovenien-> Österrike-> Tyskland-> Świnoujście och hem. Eller det jag verkligen skulle vilja, genom Slovenien -> Italien-> Frankrike-> Belgien-> Holland bla, bla, bla och så vidare till båten i Świnoujście då.

Jag gissar att det där sista drömalternativet får jag ge upp. Flera orsaker; dyrt eftersom det är många, många mil längre än de andra två rutterna (diesel, mat och övernattningar kostar), den andra orsaken heter Amelie, en sådan här tur tar minst tio dagar extra i anspråk och det störtvägrar hon. Hon har så mycket planer för sommarlovet och att tillbringa den i en bil med familjen ingår inte i dem. Vi får väl kompromissa lite allihop kan jag tänka. Mellanalternativet låter ju ok. Och sommaren är inte här än, mycket vatten hinner rinna under broarna och kanske blir det inte ett dugg av alls. Kanske något totalt annorlunda. Men just nu är det här min sommardröm!

Från min mobilkamera

De här små bilderna har jag tagit med mobiltelefonen, genom bilrutan, medan jag for runt på en av mina rundor på jobbet. Pretty nice, I think :o)

Roadtrip?

Hinner inte skriva nu egentligen eftersom jag ska vara på jobbet om en halvtimme, men måste bara berätta att vi börjat prata om sommarens semester. Får vi allt att gå i lås är vi rackarns så sugna på att göra en helt tokig roadtrip genom Europa. Fyra veckor, Kroatien som huvudmål. Mer om våra än så länge grovhuggna planer kommer i morgon.

Summan av 2009

Förra året utmanade jag min goda vän Helena (Ehnangel) att klura ihop en lista med tio "moments of feel GOOD", det klarade hon kanon och jag gjorde självklart en själv. Den hittar ni här, om ni skulle vilja kika tillbaka; Summan av 2008.

Nu utmanar jag ALLA i allmänhet, men i synnerhet tre tjejer som jag vet läser här (rätt) ofta, och som jag räknar som några av mina bästaste vänner; Ehnangel, Ann-Britt och Maran. Och du Ann-Britt, jag veeeeeeet att du avskyr utmaningar, men håll med om att det här är lite mer speciellt *blink* (och man måste ju faktiskt inte).

Nu till min egen lista, och precis som förra året nämner jag att den är inte i kronologisk ordning, inte i fallande skala av trevlighet och inte någon annan ordning heller annan än hur det ploppade upp i mitt huvud.

• Två nya söta barnbarn har jag fått, Vincent kom i juni och Svea i augusti.
• En "tantresa" till Barcelona blev en härlig höjdare. Den kommer jag att bära med mig länge.
• Resan till Thailand i januari blev så mycket roligare och bättre än jag förväntat. Två mammor med barn, en av veckorna dessutom tillsammans med min kusin med familj. Vilka roliga äventyr vi hade och så avkopplande.
• Både Danielle och Cecilia har blivit sambo med varsin supertrevlig kille. Danielle fann kärlek på lasarettet (jobbet) i somras; arbetskamraten Adam som hon kännt i åratal. Cecilia hittade sin Jesper på COOP. Jag kunde inte vara mer nöjd svärmor!
• Trädgårdspoolen jag insisterade på att köpa blev en stor hit för hela familjen.
• Jag har utvecklat min ridning från ren nybörjare till någon slags skogsmulle-tant med lätta dressyrinslag, både på ridskolan och privat hemma på min egen ljuvliga Leo. Jag har också fått en vuxen ridkompis, Eva, här hemmavid.
• Jag har upptäckt hur underbart gott det är med kittost gjord av mjölk från i Sverige boende frisiska får
• Vi tog hem vår husvagn från Gotland, och det positiva jag kan säga om det är att jag nu inser hur mycket jag älskar och saknar den ön (frågan är om den här punkten hör hemma på denna lista?)
• Amelie och Lucas, de två sista hemmabarnen, har slutat slåss hela tiden, nu slåss de bara ungefär halva ;o) De kommer mycket bättre sams med varandra.
• Alla i familjen är godtagbart pigga, friska och välmående. Vi älskar varnadra nästan hela tiden och det måste jag säga är alldeles underbart.