(Bilder och ressumén i kursivt är lånat från adlibris.se)
*~~~~~~~~~~~*
Läst mellan ~slutet av november och 4 januari:
Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. 624 sidorI slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.
Jag tror att det här är den andra boken av Oates jag läser. En trög inledning gjorde att läsandet gick långsamt. Vartefter fångades jag mer och mer av huvudpersonens öde och jag tog alltmer gärna fram boken. Bra och ganska fängslande story, men bitvis rätt krävande läsning; ger den ♥♥♥
Läst 6-11 januari:
När tiden tog slut av Göran Sahlberg. 308 sidor
De bor på Nyckelberget i mitten på femtiotalet. Fadern vill göra honom till predikant med kostym och egen skrivmaskin. Efter pojkens brådmogna predikodebut - länge känd som Utgjutelsen i Skrömsta - kontrar hans mor med träningsoverall, leksaksgevär och en modern uppfostran. I hemlighet fortsätter han sina studier om Det Stora Luftmötet, då församlingen skall ryckas upp i skyn, och Vedermödan, de sju svåra år som då inleds på jorden. Med dessa oroande kunskaper om tidens slut börjar han skolan och blir en flitig besökare på barnbiblioteket. Plötsligt är mor och far borta. Har de sugits upp till Luftmötet? Har han lämnats kvar? Hur ska han uthärda Vedermödan på egen hand? Viola från Svenssons livs tar honom med till Skåne över sommaren. Dit anländer också Dag Hammarskjöld för en välbehövlig vila undan hotande krig och världens oroshärdar. Viola vet vad han behöver och hur hon skall få honom dit hon vill. Planen sätts i verket med hjälp av en egenhändigt tillverkad bikini och predikantpojken som mellanhand.
Det här är en stillsamt berättad barndomsskildring. Den är vacker, vemodig, humoristisk och tragisk. En lättläst skröna som jag tyckte om. ♥♥♥♥
Läst 11-12 januari:
Den orolige mannen av Henning Mankell. 557 sidor
En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes lilla dotters farfar. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Trådarna leder bakåt i tiden, till Kalla kriget, högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren, som berör hela den svenska efterkrigshistorien. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka. Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel.
Dags för en kriminalroman! Det gillar jag nästan alltid att läsa, och alla de andra om Wallander har jag gillat. Det gjorde jag med denna också, även om den inte på långa vägar är den bästa. Det finns en hel del löst som aldrig fick någon som helst förklaring (det vill i alla fall jag gärna få ur en kriminalare). Intrigen i sig var i alla fall helt ok, Wallander och hans familj sig lik och full fräs på händelserna. Bokens slut, var också just ett avslut. Det blir ♥♥♥
Läst 12-13 januari:
Först när givaren är död av Anna Jansson. 313 sidor
Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern är något av en svensk Da Vinci-kod. Vetenskap är bara preliminära antaganden i väntan på nya rön. Sant eller falskt, det får eftervärlden bedöma ... Beslutsamt gör Frida Norrby ett veck på sin yllekjol och samlar ihop barnets kvarlevor i tyget. Hon stryker över huvudskålen. "Du lilla, du lilla ... vad gjorde de med dig?" Tyst! Är det någon där? Hon blir stående med spaden i ena handen och lyssnar. Om han följer efter henne nu är det inte längre behagligt. "Helge är det du?" Nej, de steg hon hörde nyss var kortare och lättare. En levande människas steg. Somliga anser att hon blivit förvirrad och paranoid efter makens död och kanske är det sant. Natt efter natt ger sig Frida ut för att gräva enligt de kartor hon funnit i bankfacket. Hon visste inte ens att Helge ägde ett bankfack i stan. När Frida varit borta har någon sökt igenom hans skrivbordslådor och lämnat ytterdörren öppen. Med stigande förvissning inser hon att de kartor hon fått i sin hand kan skriva om Sveriges historia. Bara man finner den heliga griften. Försommaren står i sin skiraste grönska runt ruinen av det gamla Cistercienserklostret och Kungsgården. Polisen utreder en mordbrand vid Roma kyrka. När kriminalinspektör Maria Wern är på akvarellkurs får hon veta att distriktssköterskan, Ingrid Bogren, har varit försvunnen sen ett dygn tillbaka. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby innan branden.
En gotlandsdeckare sitter sällan fel. Det är alltid roligt när man känner till namnen på nästan alla platser som nämns och man kan följa med händelserna på en karta i huvudet. Nu tycker jag att Anna Jansson ibland har ett lite väl enkelt språk och storyn blir lite väl lätt. Den här inget undantag. Men likväl, jättetrevlig story och jag tyckte att hela grejen med den framväxande vänskapen mellan busen och gamlingen var väldigt gullig! Det blir ♥♥♥ med lite knorr på svansen.
Det är bra att du skriver upp dina böcker också Suss, då kan man få lite lästips, och så är det kul o se vad du tycker om de som jag också läst. :)
SvaraRadera