Milda gillar rabbis

Milda, det är vår lilla ohängda hund det. Milda är på Gotland. Milda tycker att det är väldigt spännande. Här ser ni Milda. Det allra allra mest spännande som finns på Gotland kallas rabbis!

Rabbisar är små söta kaniner som Milda vill äta upp. Men små söta kaniner är inte så dumma som de ser ut. De vet precis hur nära de kan sitta en bjäffsig dum liten hund utan att de ska bli rabbismos.

Dum hund ger aldrig upp, den hänger i sin lina så den nästan inte kan andas... men vem vet.. kanske en liten rabbis kan komma nära nog att hamna i dum hunds mun en vacker dag... dum hund hoppas på det.

Förra veckans ridavslutning

Det här skulle ha skrivits förra veckan men jag ville vänta på bilden som en hustru till en medlem tagit. Vi hade avslutning på ridskolan, vi i vår fina trevliga vuxengrupp. Här är jag i mitten, med rödrandiga ridstrumpor. Vår stackars ridlärare Elin står näst längst till höger i mintgrön luvjacka.

I torsdags hade vi alltså terminsavslutning. Jag var helt säker på att jag skulle ha en häst som heter Furic som jag har haft de senaste två gångerna (vi brukar ha samma häst ungefär fyra gånger efter varandra). Det var jag glad för, för jag gillar att rida honom. Mycket trevlig. Men inte när han ska borstas, han är grymt kittlig och blir tvärsur. Det är så illa att han står och flänger tänder åt en, men har man bara klarat av den biten så är det bra.

Som sagt, jag trodde jag skulle få Furic, men jag fick av någon anledning byta häst och fick Mahjong istället. Honom har jag aldrig ridit förr. En riktigt stor herre är det, jag vet inte hur hög riktigt men jag som är 168cm lång är ungefär så lång som han är hög. Han var mysig att fixa med, snäll och rar. Jag satt upp (med pall, en sådan bjässe kommer inte jag upp på annars) och vi red in i ridhuset och jag kände rätt snart när vi kom in i traven att han stämmer inte för mig. Hans kroppsrytm passade inte mig över huvudtaget, jag fick inget grepp alls och jag kände att inget funkade som jag ville. En riktig besvikelse måste jag säga. De sista ridlektionerna när jag ridit stallets båda grinpellar Furic och Karuso har varit så bra! Då har allt funkat toppen och jag har kännt att YES! vad kul det här är. Det enda jag fick till någorlunda var ett par skänkelvikningar, men jag kändå ändå HELA tiden att jag varken hade rätt rytm eller balans på den här hästen. Jag berättade det för Elin, vår ridlärare, så jag hoppas att hon lägger det på minnet och att jag inte behöver ha honom mer. Det finns ju ändå ett knippe hästar förutom honom som jag trivs med, och fortfarande ett gäng som jag inte provat alls ännu.

Efter ridningen blev det så mycket trevligare. Vi är nio stycken i min ridgrupp och vi hade pratat ihop oss innan och ordnat ett riktigt knytkalas. vi hade ordnat fram pajer, greksallad, bröd och ostar, ölkorv, kallskuret med potatissallad plus fikabröd. Så när vi ridit klart och de som skulle ställa in sina hästar igen hade gjort dem iordning tog vi över cafeterian. Där dukade vi upp ett buffébord och ordnade långbord. Vår ridlärare Elin var inbjuden men hade en lektion precis efter oss. Det passade ju bra för då fick vi göra iordning. Men hon hade stallsysslor som låg på henne också så Anna-Lena, Rolf och jag knallade ner till stallet och anslöt oss till personalen. Vi fick bli stalldrängar för en stund och sopade fint i hela stallet, mockade och plockade lite. Ja, sedan åt vi och satt och pratade ett par timmar innan vi sent omsider åkte hem.

Summan av den kvällen blev en för mig misslyckad ridlektion men en himla trevlig avrundning.

Sommar på Gotland, numera online

Nu är det äntligen SEMESTER! Efterlängtat måste jag säga för tröttheten började sätta klorna i mig. Men nu så, nu ska vi bara vila och ta det lugnt. Här på Gotland gör vi inte så mycket att vi förtar oss på något sätt. Den största nyheten i vårt stilla lunk här på campingen är att numera är vi online här också. Denna lilla tvål ska hålla oss update. Bra eller dåligt? Ja, både och förstås.. jag gillar ju min dator och gillar att ha koll i forum, och det är skoj att kunna skicka blogginlägg, Amelie vill lägga upp bilder på sin bilddagbok och man kan enkelt sköta bankärenden och så. Men... det ÄR en viss stress att alltid kunna gå till datorn... man väljer att koppla upp sig och sitta här istället för att bara sitta och läsa en skön bok. Ah, nu har jag valt detta och jag ska försöka att inte bli sittande här dagarna i ända. Bara om det regnar.........

Ja, när jag kom ner till husvagnen i går eftermiddag var de här rosorna på bordet i förtältet. Först trodde jag att det var maken, men se det var det inte. Jag började misstänka att han varit och slarvat när han varit själv här med barnen under midsommarhelgen. Nej det var Maran som ställt in dem när hon åkt hem till stan fick jag veta, och de är så fina :o)

Sommarbörjan

Nu har barnen sommarlov! Det är härligt för dem, och nästan lika härligt för mig. Jag kan unna mig ungefär 15-20 minuter extra sovmorgon när jag ska upp och jobba eftersom jag inte behöver väcka några trögstartade ungar.

Lovet började rätt kyligt för dem, efter värmeböljan som varit ett par veckor har det verkligen känts kallt! Just nu, när jag sneglar ut genom mitt sovrumsfönster skiner solen igen, men jag tror det är lite svalt. Regn skulle behövas, det börjar redan bli brunt som i slutet av juli. Lite tråkigt, men det är ju så att det är bara att ta det som det är. Man kan ju inte göra ett skvatt åt saken. Och så vidare.... :o)

Snart har jag också semester! Det är sex arbetsdagar kvar, varav två nattpass. Det var ruskigt länge sedan jag jobbade natt, säkert 1½ år sedan. Men det kommer att gå bra och jag kan se fram emot 21 timmars storhelgs-OB!!!

Pär och barnen sticker till Gotland redan på torsdag, kvar hemma blir jag och Danielle som ska jobba. Pär och Cissi åker hem nästa söndag igen. Jag kommer att möta dem i hamnen i Visby och få bilen av Pär. Och en kram kan jag nog få för sedan ses vi inte på fjorton dagar! Ja, så är det Milda också... henne ska jag ha med mig på båten... må Gud vare med mig :o/

13 år

En alldeles ny tonåring får jag idag. Det har hon visserligen övat ett tag, på att vara tonårstjej. Lite lagom sur, butter och tvär. Och pinsammast i världen är nog ändå mamma, och trots det ska jag vara med och hjälpa till med än det ena och det andra. Men vad gör det när man har en så underbart trevlig, rar, söt och vacker dotter!?

Något annat

Idag tänkte jag försöka skriva om nååågot annat än hästar :o) Det är ju lite så att man blir en aning insnöad på det som känns roligt och nytt för tillfället. Ni vet, ungefär som nykära 17-åringar ;o)

Vad ska jag skriva om då? Det blir nog bara lite blarr. Solen kanske, för tänk vad jag är lycklig över solen och värmen. Den grå grå vintern gjorde mig så less, det kändes som om den aldrig någonsin skulle ta slut men nu.... ja, äntligen. Just nu sitter jag inomhus med datorn i knät i och för sig. Illa! Men tanken var att jag idag skulle skriva de två sista inlämningsuppgifterna jag har kvar att göra på min USKA-utbildning. Men jag kom av mig när min lärobok inte behagade ligga mitt framför ögonen på mig. Jag erkänner att jag inte letat heller, inte med någon större entusiasm i alla fall.

Men jag måste skärpa till mig lite där, för är det något jag längtar efter är det ju det att vara klar med det där, att inte ha det hängande över mig längre så att jag kan känna att min tid är fri.

Idag börjar jag jobba halv tolv, det är den långa kvällsturen det. Det är skönt att ta det lite lugnt innan dess. Ska strax värma lite rester av pizzan jag och dottern D fixade igår. Det blir lagom lunch det, och hemlagad pizza är så himla gott.

Lille sonen var på scouthajk i helgen. Igår eftermiddag hämtade vi honom på lägerplatsen efter avslutningen. Med tanke på vilket humör han var på då så misstänker jag att han varken ätit, druckit eller sovit klokt på ett dygn. Själv påstod han att de inte fått något alls att äta på heeela tiden.. tror vi på det??? :o) Väl hemma slocknade gossen på soffan direkt.

Som det märks, inget nytt under solen egentligen. Ha det gott, den som möjligen läst mina tråkiga rader *fniss*

Släktkalas på Djurgården

Det här inlägget har jag satt två taggar på; hästar och släktingar. En rätt ovanlig kombination. Saken är den att vi är ju, som någon kanske förstått (i alla fall de som känner mig lite IRL) har jag en stor och härlig släkt på mors sida. Vi gillar varandra skarpt och tar tillfälle i akt att göra något ihop ganska ofta. Förr, ja fram till för fyra år sedan, hade vi morfar och mormors trädgård att samlas i var och varannan helg. Men så gick mormor bort för rätt många år sedan och morfar för fyra. Vi miste vår naturliga samlingsplats.

Några av oss bor i hus med trädgård, men de flesta i lägenheter i Stockholm med omnejd. Och hos oss med tomt brukar vi grilla och bara umgås då och då. Men så försöker vi hitta på annat också.

Ibland är det några som drar iväg på skidresor eller till Estland tillsammans. Annat vi har gjort är att gå på opera. Men nu var det dags att hitta på något en försommarhelg. Min kusins sambo har fixat och så igår klockan nio på morgonen samlades vi på norra Djurgården där det finns ett stall med turridning på programmet. Vi hade bokat in 13 personer som ville rida. Inte illa. Två grupper var vi, åtta som ville ha lite mera fart (trav och lite galoppande) och så blåbärsgänget. Till det sistnämnda anmälde sig min 69-åriga morbror. Han behövde lite assistans på ridbanan och trava skulle de få prova på. Den traven blev rätt svettdrivande för mig i värmen kan jag lova, puh. Dammade om gruset gjorde det också så det blev svårt att andas nästan. Efter en liten stunds uppvärmning och övning gav sig "blåbären" iväg på en halvtimmes skrittur och vi andra, som redan ridit (plus de där som bara kom för att titta på) åt våra matsäckar.

En toppenlyckad dag som avslutades med grilla (så klart) hemma hos kussen A (med fru och son) i Barkarby. Där anslöt också några som inte tyckte att det var en höjdare att bege sig ut på utflykt en lördagmorgon.