Klär i rött

Ja men eller hur?! Visst gör han det. Leo var den som fick nya "kläder" den här månaden ;o)

Bara jobb, jobb, jobb

Den här helgen tar jag ledigt från bloggen. Jag är nämligen inte alls ledig från jobbet utan tvärtom. I stort sett är jag bosatt där, samtliga båda dygnens måltider får intas där i alla fall. Landade i soffan för en stund sedan och hann se två bidrag i Melodifestivalen. Nu ska jag sova. Uppstigning kvart i sex. Klockan 22,00 i morgon stämplar jag ut. Tjo!

På tal om Melodifestivalen; Heja Nicke Borg, han var kanonbra! Jag hoppas han vinner rubbet. Han eller The Moniker som var för ett par veckor sedan. Rockballader är alltid sköna, och Monikerns sköna popdänga gjorde mig GLAD!
 

I livet på landet ...

OBS! Musen på bilden har inget
samband med texten i inlägget.

... ingår möss i varierande storlek och färg. Helst ska de bo i skogen, möjligen i uthusen. Stundom tar de sig in i bostadshusen, speciellt så här års. Söta är de, det tycker jag faktiskt. Men de står inte särskilt högt i kurs just nu. I alla fall inte de j....rna som bor i våra väggar (eller var de nu håller till). I morse när jag efter en skön sovmorgon stapplade upp för att sätta på första kannan kaffe för dagen hörde jag ett konstigt väsande, pysande ljud. Ungefär som när det pyser ut luft ur från ett pyttelitet hål på en välpumpad badboll. Det kom från sopskåpet, och jag såg vatten över hela golvet! Det tog inte lång tid att konstatera att vattnet kom från polyuteranröret som leder vattnet in i huset. Den var helt söndergnagd på baksidan, och nu hade de små odjuren lyckats få hål (hoppas han blev dyngsur). En mycket fin stråle var resultat.

Som tur var hade jag hjälp inom räckhåll så efter att ha stängt av ingående vatten fick jag tag i grannen som fick hjälpa mig. Han och hans gårdskarl har ägnat sin förmiddag åt att fixa felet. Tack! Nu har vi vatten i huset igen :)

Nytt på bloggen

Det är alltid roligt med lite nytt. Även bloggen får sig en genomgång emellanåt. Att byta layout är väl det vanligaste, jag följer ofta årstidernas växlingar på bakgrundsbilden, men även själva navigeringen får nytt utseende då och då.

För en tid sedan utökade Blogger sina funktioner med en del användbart. Så kallade Flikar dök upp. Jag har valt att lägga min personliga presentation i en sådan istället för i marginalen. En flik har jag arkiverat fjolårets bokkonsumtion på, tanken är den fyller jag på varje år. Idag lade jag till min morfars egen berättelse om hur det gick till när han, mormor, min mamma, hennes syskon och så många andra flydde från Estland till Sverige under Andra världskriget. Ett stycke historisk dokumentation! Läs den gärna.

Jag har också startat upp en ny underblogg. Den heter Suss receptsamling, jag beskriver den så här "I min kökslåda ligger massor av urklipp, handskrivna lappar, fotostatkopior och små häften fulla av "favoritrecept". Aldrig hittar jag det jag söker när jag letar, de blir kladdiga och svårlästa och de går sönder. Det här är ett försök att bevara godbitarna."Den startade jag så sent som i helgen, så av förståeliga skäl finns det inte så mycket där än, om någon är nyfiken. Det får fyllas på pö om pö.

Sedan tidigare har jag också min så kallade riddagbok, under namnet Suss och Coeur de Lion, men ligger i hopplös träda just nu. Jag borde nog ta och damma av den igen, för det är nyttigt att hålla reda på vad vi gör.

Länkarna till dessa båda finns än så länge bara under fliken "Om mig", men känner jag att de börjar förtjäna en mer framtändande plats kommer de upp här på förstasidan.

Änglavakt

I den här bilen satt dottern Michaela, hennes lille son Vincent och Vincents morsa Anna-Karin idag. De skulle åka till Veckholm för att hälsa på vår äldsta dotter en stund. När de passerade Vallby-korset vid Gånstagården kom en stor pickis som inte fick hejd på sig utan smällde rätt in i tjejernas bil. De hade en otrolig tur att kollisionen tog så pass långt fram på deras bil, en millisekund senare så hade Vincent fått in den tunga pickupens front i bilstolen!! Men eftersom "om" inte existerar så gick allt ändå ganska bra. Vincent fick inte en skråma. Michaela är öm och blåsagen på smalbenen och A-K har ont i handleder och knä. Polisen kom ut först efter att Pär ringde och läste lusen av larmcentralen (som tyckte det var onödigt när flickorna själva ringde). Akuten är besökt, och jag har skjutsat hem två skärrade ungdomar och en hellycklig liten kille.

Dagens ridtur

Dagens övningar. Termometern visade på KALLT idag, -20 i morse, men nu på dagen blev det riktigt skönt, solen börjar verkligen på att värma. Det droppar till och med lite från taken. Från början hade jag nog inte tänkt rida idag, Amelie har korpat mina termoridbyxor för att ha på sig när hon ska jobba som hästskötare på en islandshästtävling idag. Men vädret fick mig att ta mina skidbyxor. Det finns tvättmaskin! Pär traskade med, men vi vände när vi tog oss ut på ängen, det blev för jobbigt med djupsnön för både gubbe och pålle. Den är så dum att den bär ibland och brister emellanåt så det var tyvärr ingen hit att gå där.

Pannkaka

Lite lyx till den lagom halvtråkiga pannkakan. Hjortronsylt i ena klutten och smultronsylt i den andra. Inte dumt alls faktiskt.

Voddler och e-böcker

Är man rasslig, hemma från jobbet och inte riktigt i skick att anstränga sig med något alls så kan det bli lite långsamt. Därför måste jag hylla några fantastiska ställen på nätet och det är Voddler och det är e-lib. På den senare kan man ladda hem mängder av böcker från länsbiblioteken. En fil till ett speciellt program alldeles gratis. Nya böcker och gamla, från visserligen ett begränsat antal förlag, men ändå. Det går också att få mycket som strömmande ljudböcker.

På Voddler finns massor av film. Allt är inte gratis men tillräckligt många. Det finns verkligen en uppsjö av riktigt sevärda filmer i gratissortimentet. Jag har inte hunnit avverka så många ännu, men i favoritlistan hamnar bland annat Hotell Rwanda och Brian's song. Toppen att kunna sitta i sängen och se draman som nog inte skulle tilltala maken, men jag njuter av att bli så rörd och få fälla en liten tår.

Lite sjuk och emlig

Här råder sängläge sedan ett par dagar. Det är något virus som flyttat in i mig och gör att jag till och med blir lite andfådd av att andas. Det är nog inte fullt så illa som det låter (även om min röst just låter ... konstig), jag mår egentligen inte speciellt dåligt. Bara trött och orkeslös i allra största allmänhet och med en värkande kropp. Idag har jag ändå varit på jobbet några timmer eftersom vi sedan tidigare planerat in ett möte, det tänkte jag att jag skulle orka med och det har gått bra. rätt skönt att komma ur sängen lite och det var ju inte fysiskt ansträngande direkt. Nu bäddar jag ner mig resten av veckan och hoppas på att vara fit for fight till på måndag igen.

För övrIGT ÄR DET INTE lätt att skriva med en liten katt som absolut vill vara med och trampa  på tangentbordet :)

Åka brandbil

I fredags vaknade vi till en väldigt vit värld. Ett par decimeter snö hade landat på marken och spridits ut i häftiga mönster med hjälp av den hårda vinden. Vad som kanske inte var så bra var att det inte ens var möjligt att ta bilen till jobbet så det blev till att pulsa den knappa kilometern ner. Det gick väl an, andra hade det värre att ta sig till jobbet denna morgon. Jag skulle köra hemtjänst och det var väl ingen hit det heller. Till att börja med fick vi starta arbetsdagen med att hämta en kollega som hamnat i diket och sedan hämta vår sjuksköterska/chef Linda vid landsvägen nedanför hennes hem. Ett par kunder klarades av under den utflykten. Under tiden jag och Pernille samlade ihop folk fick Kerstin och Diana ringa runt till våra "kunder" och berätta att vi kommer bara kanske idag, ungefär.

Till det mest besvärliga, avlägsna, och allra mest nödvändiga besöket fick vi ut brandkårens terrängbil, igen (se inlägg 6 januari). Nu fick jag åka med! Jamen det var ju faktiskt riktigt kul!! Inklämd mellan två stiliga brandmän i en trång lastbilshytt, haha. Resten av dagen fick gå som den gick, det blev hårda prioriteringar vilka besök vi skulle utföra. Vi slog ihop besök, ställde in och flyttade runt. För trots att det plogades blåste det så att det blev snart jättebesvärligt på vägarna igen.

Nåja, vi överlevde dagen och det blev kväll. Då var det dags att fira vår fina jobbarkompis Anna som gått och blivit tant för ett tag sedan. Jag tror att vi blev 15 stycken som samlades på restaurang Kungsgatan 14. Jättegod mat var det. Jag åt skaldjurscheesecake till förrätt och lamm med rotfruktskaka till varmrätt. Kvällen blev synnerligen nykter med bara coca-cola i glaset för min del. Jag körde eftersom jag skulle upp rätt tidigt på lördagmorgonen och vara i körbart skick. Hade tänkt ta ett litet, litet glas vin när jag kom hem men det blev inget med det heller. Jag däckade på sängen och sov sött mindre än en halvtimme efter hemkomsten *s*

Ännu kvar i butiken

Gravidtidningen Danielle och Adam är med i finns fortfarande kvar i butik. Det är så roligt att se sin dotter och hennes sambo på bild varje gång man kikar i tidningshyllorna i affären :)

Viktigast i världen

Även hästar kan ha olika prioriteringar här i livet. Allt enligt dottern Amelie. De här klargörande anslagen satte hon upp på kylen för ett par dagar sedan :oD

Inderøy, en snabbtur

Bland allt elände jag skrivit om de sista dagarna har jag ju faktiskt varit på en liten tripp. Pär skulle till Inderøy, som ligger ett tiotal mil norr om Trondheim i onsdags. Han skulle till en fabrik som tillverkar trailers till lastbilar för att diskutera detaljer på den vagn hans företag beställt. Jag tog semester en dag och allt ordnade sig tack vare snälla kollegor som bytte turer och trixade för att det skulle gå ihop sig. Tack snällingar :o)

Turen blev mest en massa timmar i bil men det var trevligt ändå. Det är så sällan Pär och jag är själva tillsammans och här passade det ju för vi turades om med körningen. Tråkigt nog var vädret mestadels rätt mulet och grått. Alla de vackra bilder jag ville ta blev inte så vackra. Men fint var det ändå. På Inderøy var det mindre snö än hemma, den varma Atlanten som tar sig in via Trondheimsfjorden gör klimatet milt trots den nordliga breddgraden.

Grattis Jesper

HIPP hipp HURRAAA!!

Idag har vi firat Jesper, Cissis sambo. Han fyller 24 år och av oss fick han ett nytt spel till sitt Xbox. Eller rättare: ett nytt av sitt favoritspel som han blev av med när de hade inbrott i fredags.

Efter att de båda hade varit med på "farfars" begravning kom de hem för att upptäcka att någon varit inne i deras lägenhet medan de varit borta. Cissis stora pluggarväska som brukar stå i hallen var borta, innehållet låg uthällt på golvet. Deras båda laptop's var försvunna liksom massor av spel. De hade polisen hos sig och de kunde konstatera att det inte var uppbrutet, någon hade tagit sig in med nyckel!!! De hade ingen aning om att de saknar en nyckel, men eftersom de haft inneboende tidigare så är det kanske möjligt att det är den vägen någon kommit på drift.

Så idag fick jag ett sms av Cecilia att de haft ett nytt intrångsförsök, mitt på blanka dagen när de båda var hemma! De hade suttit och sett på TV när det ringde på dörren. Cissi tassade iväg och kikade i titthålet. När hon inte kände igen männen som stod utanför vinkade hon till sig Jesper som inte heller kände igen dem. De stod kvar inne, tysta, och väntade på vad som skulle hända. Det ringde och knackade några gånger och så fick de höra hur en nyckel stacks i låset och vreds om!!!! Jesper rusade fram till dörren och vred om vredet i låst läge igen och då hörde de hur männen rusade nedför trapporna i full fart. Cissi & Jesper sprang och tittade ut mot porten och fick ett bra signalement. Polisen igen, de kom och sade sig kanske kunna ha en idé om vad det här rörde sig om. Ännu bättre när ett annat vittne som sett en bil vid porten i fredags hörde av sig.

Jag hoppas de får fast idioterna! Hyresvärden har varit där och bytt lås nu, men de kommer att kräva ungdomarna på över 3000 kronor eftersom de anser att det är de som slarvat bort en nyckel.

Vila i frid Lennart

I dag begravde vi lilla svärfar. Det var bara i kretsen av de närmaste; barn, barnbarn och några av barnbarnsbarnen. Ett par gamla vänner kom också. Det blev en stillsam, enkel akt i Lillkyrka kyrka. Prästen Katarina är en trevlig och lågmäld kvinna. Jag tycker om henne. Efteråt ordnade vi kaffe med smörgåstårta och så lite tårta på tårtan .. Tråkigt nog kunde varken Danielle eller Lucas vara med, båda hade varit magsjuka under natten.

Och det blev jobbigt för Amelie. Hon blev så ledsen så ledsen i kyrkan. Tankarna på vännen Hilda brakade över henne med full kraft och jag fick lämna kyrkan tillsammans med henne. Vi stod på kyrkbacken en god stund och bara grät och hulkade båda två. Jag fick lov att skjutsa hem henne. Ja, fy fan rent ut sagt.

Hilda blev 15 år

Jag och Pär har varit i Trondheim en snabbsväng i veckan. Precis när jag och maken satte oss i bilen och skulle börja köra hem igår ringde Danielle och berättade att hon och Adam läst på nätet om en 15-årig flicka som blivit påkörd i Enköping. Den första fasan var att vi inte fick kontakt med vår egen lika gamla Amelie som varje dag finns ungefär på den platsen vid den tiden. Döttrarna hemma ringde runt, runt och till slut fick vi besked att den påkörda och avlidna flickan är Hilda, en vän till Amelie. Det känns så otroligt ledsamt, onödigt och hemskt alltihop. På senare år har flickorna inte umgåtts så mycket eftersom de går på olika skolor sedan ett par år tillbaka. Men de har varit klasskamrater sedan förskolan och haft kontakt med varandra hela tiden.

Amelie och hennes kamrater har försökt tända ljus vid trädet där olyckan hände, men det blåser så hårt att allt slocknar nästan direkt. Jag var in till stan för något ärende efter jobbet och tog med mig ett ljus jag också, jag placerade det vid trädet, otänt till slut. Det brinner ändå! Kramade om en flicka som jag känner som också kämpade med ljusvekarna.

Jag känner mig lite chockad, så som man gör när någon man känner, även om det "bara är lite grand", hastigt går bort. Speciellt en så ung person. Det finns inga ord. Mina tankar finns hos Hilda, hennes familj, vänner, skolkamrater och lärare. Sänder även en tanke till busschauffören.

Om olyckan kan man läsa här till exempel, det finns också en grupp på Facebook till minne av Hilda.  


Sov gott Hilda