Valborg

Valborgsmässoafton är det idag. Det är kanonfint väder här hos oss, lite svalt ännu, men det blir nog varmare. Vi ska titta på brasan vid ridklubben där de har lite olika familjeaktiviteter. Det passar perfekt eftersom både jag och Amelie har ridlektion ungefär samtidigt.

 

Nu under eftermiddagen är väl tanken att vi ska förbereda och plocka ihop lite av de här mulliga herrarnas "ägodelar". I morgon ska vi rida bort dem båda till en sommarhage några kilometer bort. Timone, den tjockaste, är bara kvar en månad till. Vart han tar vägen sedan vet vi inte. Vi har honom på foder och i juni ska han tillbaka till sin ägare.

Sommarplanering i det lilla

Nu har jag kikat lite på Liseberg, det finns tvånätterspaket med boende, frukost, inträde och åkband för en ganska vettig peng. Nu ska vi bara bestämma oss för när vi vill dit. Jag kan inte hjälpa att jag inte känner någon superentusiasm när jag sitter och planera det här. Jag vill till mitt vanliga sommarparadis; Kärt barn har många namn, Herta/Herte/Hörte.. same same. Men samtidigt inser jag att det är som det är, och jag har bestämt mig för att jag sa se fram emot sommaren ändå. Vi kan hitta på mycket kul på hemmaplan.

Först och främst ska vi hämta hem husvagnen, men det ska vi ta och göra så snart vi kan. Det blir dyrare att åka båten mitt i semestern. Jag ska slipa på min ridning under sommaren, det är bra! Lata oss i trädgården, vi bor ju faktiskt rätt idylliskt. Jag har också fått nys om något som kallas geocaching, en aktivitet som passar att kombinera med små utflykter och som jag tror kan roa Lucas.

Låter det som om jag desperat letar efter ljusglimtar?? Nääääääääääääääää.........

Tråkigt beslut

Ja, det har vi tagit här hemma nu. Det blir inget Herta i år. Ingen slappig kravlös ljuvlig sommar på Gotland.

Amelie vill inte följa med i år, möjligen en vecka säger hon. Jag kan bo hos Fiffi resten av tiden, tycker hon också. Det tycker inte vi, vi kan inte lämna en fjortonåring hemma närmare en månad och förvänta oss att hennes kompisars föräldrar ska ta ansvaret. Så stannar hon hemma så får vi göra det tillsammans med henne. Den främsta orsaken till hennes vilja att bli hemma är hästarna. Vettigt naturligtvis. Har man djur ska de tas om hand.

Lucas deppade ihop, han tycker om den där lugna lulliga tillvaron när vi föräldrar har tid och han kan cykla till kiosken när som helst. Vi har funderat en del på vad vi kan göra för att han också ska få ut något bra av sommaren, och han önskade sig Liseberg. Det ska vi kika närmare på nu, det finns säkert något bra paket med boende och åkband och sådant. Jag ska kolla upp det.

För min egen del känns det skumt, jättekonstigt. Den där campingplatsen har blivit något av årets höjdpunkt, en plats där jag verkligen känner att jag kan bara vara. Suck... men så där är det, livet förändras och det är bara att hänga med. Det kan nog bli en bra sommar ändå, men annorlunda.

Vinterpälsen rasar

Idag ser Leo ut så här, det börjar ta sig! Pälsen börjar bli lite blank igen. Amelie och Felicia red lektion idag och det gick mycket bra för båda. Men någonstans när halva tiden gått började några små gossar hoppa på studsmatta som står i trädgården rätt nära ridvolten. Väääldigt skumt tyckte Leo och tog några irriterade bocksprång. Inget häftigt eller farligt, men både häst och ryttare kom liksom av sig där. Amelie blir stressad i de här situationerna och ja, då blir hästen ofokuserad också. Men grabbarna gick igen, och allt lugnade sig och allt gick väldigt bra igen.Man ser framför allt på bogen hur lurvig han var här, och det är bara ett par veckor sedan.

Ett par timmar senare----- Jag hittade just den här bilden när jag gick igenom filerna i mobiltelefonen, den har jag fått av Amelie som tagit den med sin mobiltelefon. Som ni ser har vi träskmonster här hemma

I brist på annat...

...laddar jag upp en bild på mig själv som jag tagit själv. På mig själv då alltså. Egentligen var det min alldeles nya arbetsdress jag ville få med för jag tycker den är så fin. En limegrön dress med bekväma mått, härlig kvalité och inbyggda vårkänslor. Tyvärr är det inte så lätt att styra den lilla kameralinsen dit man vill när man bara chansar på vad man gör, och resultat blev att det som syns minst är den fina dressen och mest syns mina solbrillor.

När det är så här himla härligt väder som vi har just nu är solbrillor av nöden tvunget att användas av mig, i synnerhet när jag kör bil. Jag sitter och spänner pannan för att kunna kisa i solskenet annars, och i värsta fall slutar det hela med en rejäl huvudvärk. Så solglasögon, I lööööööööve them!

Matveckan

Ledig onsdag. Och jag har mest latat mig, och det tycker jag är så skönt. Jag har inte lust att dra igång några större projekt än att mata tvättmaskinen och sopa lite på golven.

I måndags var jag och fyllde på skåpen, de hade blivit tomma medan jag var ute och roade mig i Europa. Det är väldigt smart att handla för många dagar i taget, och för en gångs skull var jag så pass smart. Lite synd bara att vissa av de ingredienser till veckans mat inte fanns inne. Det känns lite omotiverat att åka in, 14 kilometer, extra för en zuccini och en burk chili&lime-krydda. Jag hoppas att Cecilia har lektioner i skolan i morgon, då kan jag skicka med henne en hundralapp att handla.

Den ständiga visan är det här; Vad ska vi äta idag?? Den här veckan har jag gjort det enkelt för mig genom att köra ICA's tidning Buffés Billiga veckan rakt av. Det enda som det blev protester mot här hemma var strömmingen, men det finns ju korv.

Spännande dag på jobbet

Arbetsdagar kan vara rätt olika, även om jag i stort sett gör detsamma för det mesta. Vissa dagar är lugna, andra är det full fart. Ibland händer det att man får ringa efter en sjuktransport och andra gånger behövs en ambulans om någon av våra "kunder" blir lite krasslig. Aldrig hade jag väl väntat mig att något jag och mina arbetskamrater, som var med, tyckte var en rätt normal påringning skulle sluta med att jag stod på gräsmattan utanför jobbet och vevade med en handduk för att visa att här kan man landa en helikopter.

Men så blev det. Den lite äldre kvinnliga läkaren som ofta är med på TV3s dokusåpa Sjukhuset var med. Men som jag nog anade var insatsen lite overkill och den fick återvända utan patient. Akuten på lilla Enköpings lasarett passade precis lagom.

Måndagsnöje

Välfyllda skåp är härligt.

Barcelona i ord och bild

Nu har jag varit tillbaka i Sverige i nästan ett dygn. Det sägs att underbart är kort och det stämmer verkligen. Jag tog mycket bilder, hundratals, och skulle vilja visa upp nästan varenda en. Det går naturligtvis inte, så jag har sovrat hårt i vad jag samlat ihop. Det här blir en sammanfattning med rätt mycket foton i alla fall. Jag blir dessutom tvungen att dela upp allt i två olika inlägg, det får inte riktigt plats, men de kommer i tur och ordning ändå.. börja här uppe.Här är vi alla fyra som gav oss ut på resa tillsammans. Det är faktiskt enda bilden jag har på oss alla tillsammans. Det är från vänster Ann-Britt, jag, Maran och Helena.

Vi har hunnit göra och se otroligt mycket på fyra dagar. Vi har gått massor och vi har åkt en del taxi (det är billigt i Barcelona). Här petar jag in småbilder, ser något intressant ut så klicka och vips blir det en större bild.

Vi har hunnit med att vara ner till havet och känna på
medelhavets "värme", det var inte mycket att hurra för ska jag säga. Men det blir säkert bättre snart. Stranden var fantastisk, lång ren och vacker, mitt inne i en storstad. Gjordes i ordning inför OS -92 har jag fått lära mig. Vi har sett fantastiska och andra lite mer underliga byggnader. Vi har framför allt ägnat oss att fika otroligt mycket, i tid och otid. Det har blivit mycket cappucino, men en och annan café americano (som är det närmaste det vi oftast dricker här hemma).

Barcelona kryllar av fantastiska byggnader, vi har självklart inte kunnat besöka alla, men den del hann vi med. Antoni Gaudi är ett namn man förknippar med staden, han har skapat en del verkligen festliga byggnader. Vi såg två, det ena inte så stort och ligger på en vanlig gata så att säga. Det heter Casa Battlò och jag hade gärna gått in och tittat, men de har förstånd att ta betalt.. Det samma med La Sagrada Familia som i alla fall jag och Helena (eller hur Ann-Britt) är stort imponerade av. Det spelar ingen roll hur länge man tittar på fasaden så hittar man något nytt.

Montjuïc är ett annat byggnadsverk, platsen där diktatorn Franco skötte sina avrättningar. Den fantastiska byggnaden var i förfall, men inför OS -92 snyggades det upp. Trappstegen upp var många
men turligt nog hade någon vänlig själ tänkt på att rulltrappor är behagligt att åka så nästan hela sträckan klarade vi så. Utsikten när man väl är uppe är oslagbar!

Bakom Montjuïc hittar man det mesta av de anläggningar som skapades för olympiaden. Vi knallade runt där lite och det är helt fantastiskt och imponerande, men jag undrar hur mycket de används idag. Det mesta var visserligen snyggt, men det såg lite öde ut. Det får en att fundera på vilka summor som läggs ut på detta lek&spel-jippo (som jag älskar att glo på) varje gång. Lite sjukt egentligen.

Man kan åka linbana nedför berget som Monjuïc och olympiastadion ligger på. Det fick vi göra enkom dagen efter eftersom den dag vi var där uppe började det åska. Vissa av gänget var lite darriga i knäna tror jag, men det var mest av allt jättespännande. Och högt, utsikten var otrolig och fotolinserna gick varma. Här ser man gågatan Las Ramblas ringla sig fram som en grön
orm genom stadens myller. Månglarnas och ficktjuvarnas paradis.

Las Ramblas ja. Den hade vi blivit varnade för, där får man inget ha ifred så håll i handväskan. Men den är otrolig, det finns så mycket att titta på. Ta till exempel studenterna som klär ut sig och står där som statyer. För en slant får man fota dem och de gör någon liten procedur (vi tjuvfotade lite). Men det finns mer. En matmarknad som inte går av för hackor. Se här!!I övrigt hittar man fantastiska blomsterstånd och helt otippat en massa "zooaffärer". Där kan man köpa sig en tupp, undulat, iller, sköldpadda eller kanin.

Camp Nou, FC Barcelonas hemmaaréna fick också ett besök.
Där betalde vi faktiskt 17€ per person för att komma in och det var det allt värt. Jag är inte fotbollsintresserad på så sätt, men jag tycker om sport lite så där lagom och anläggningen var fantastiskt imponerande. Vi fick se på film med käcka 3D-glasögon på och vi fick gå runt och titta i omklädningsrum,
TV-studios och på läktare. Men gräset, det fick vi inte känna på.. bara komma väldigt nära. Slutligen tog vi en titt in i hockeyhallen som ligger precis intill.Där har Marans son Johnnie sin hemarena, eftersom han spelar för FC Barcelona Hoquei. En viss kontrast, och här ville de inte ha något inträde....

Maten har varit ett viktigt kapitel. Vi har ätit så gott hela tiden. Inte ett enda riktigt bottennapp, utan snarare tvärtom. Skaldjur, kött, paella, tapaz, efterrätter...

För att inte tala om drycken, vi har druckit sangria och happy-hour-drinkar, agua con gas, cervezas, utsökta viner och cava.

Det här blev en otrolig mängd blogg, orkade någon ta sig igenom allt? Jag hoppas det, och att ni som läst förstår vilken toppen resa det här blev. På nedanstående bild är vårt resesällskap utökat med Johnnie som är Marans son. Han bor i Barcelona där han spelar hockey och pluggar. Han ägnade tre av sina kvällar och eftermiddagar tillsammans med oss och visade oss en massa guldkorn. Bland annat var man hittar den bästa melondrinken och vilka tapaz som är mumsigast. Och allt skoj har en ända, spanska kusten försvinner nedanför flygplansvingen och vi far iväg hemåt. Jag hoppas att vi snart kan hitta på något liknande igen tjejer. Det här gav mersmak!

Lat bloggare i Barecolona

Här i Barcelona har jag ingen egen dator med mig, det ställer till det lite för en bloggare som mig. Jag lånar Marans just nu, men det blir inte detsamma, jag ger mig inte tid att sitta och skriva en massa och ladda upp bilder. Och så har jag inte riktigt tid heller, vi har så mycket att göra. Framför allt går vi otroligt mycket. Jag har så ont i min stackars mellantå på ena foten så det är inte sant, men det är bara att bita ihop. Staden är så fantastisk.

Nåja, när jag kommer hem ska jag städa ur bilder ur kamerorna och berätta lite vad vi sett. Tills vidare kan ni kika på Marans blogg (klicka på namnet), hon har skickat upp några bilder i alla fall. Kram på er alla.

Framme

Nu sitter vi här i vår mysiga takvåning i Born, en stadsdel mitt i smeten av det gamla Barcelona. Vi bor fem våningar upp och vi har räknat att det är 110 trappsteg upp. Här får vi motion minsann. Man är rejält stum innan man tagit sig hela vägen upp.

Vi hann en hel del i går, vi åt paella till lunch och drack sangria till det. Efter det promenerade vi ner till stranden och kände på vattnet. Inte riktigt samma temp som havet i Thailand, men det gick att blöta fötterna utan att bli is i alla fall. Vi traskade länge och väl genom gränder och gator, handlade lite vin och frukostmat. Eftermiddagen satt vi på vår fina takterass och myste innan det blev mat.

Nu är det dags för frukost.

Nu är det take off!

Precis.

Ha det gott alla ni stackare som får vara hemma i Sverige. Jag ska skåla för er alla i afton :oD

Glada påsken slut

Då är påsken i det närmaste slut. Inte för att vi firar den så stort. Det inskränker sig till lite påskris med fjädrar i. Dessutom har jag ju jobbat mest hela helgen. Just nu är jag hemma "på timmar", vilket betyder att jag har en fyra timmar lång rast mellan två pass. Pär jobbar och ungarna är ute och far. Men en påsktradition har vi i familjen och det är den årliga påskknytisen.Då samlas vi hemma hos någon i släkten, i år blev det hos kusin Carina som bor i Hummelsta. Alla tar med sig något till påskbuffén och sedan äter vi och umgås. Någon gång efter maten kommer vågen fram! Då väger vi oss allihop och allt antecknas. Kusin Mariana tar hand om siffrorna och för in dem i tabeller och diagram. Det här är rätt nytt, tidigare har vi nöjt oss med att ha allt på lappar. Vitsen är att...???? Ja, någon vits med det är det ju inte, men kul har vi. Vi basunerar glatt ut vilka som gått uppåt och nedåt sedan fjolåret och räknar ut en total- och medelvikt på gänget som var med.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Just nu sitter Helena från Lund på bussen norrut, i Värnamo får hon sällskap av Maran och i Jönköping kommer brutta nummer tre ombord; Ann-Britt. Jag gör dem sällskap först i morgon, i svinottan anländer jag Skvasta och sedan bär det i väg. So cooooooool!

Snart,! Yes yes yes!!!!

Snart är det jag och tre sköna brudar till som sitter här uppe i det blå. Jag är verkligen så otroligt glad! Jag tjatar nu, men jag är verkligen lycklig för den här resan. Vi fyra, ja jag kan inte fatta! En skåning, en gotlänning, en smålänning (med ökänsla) och en upplänning lyckas samla ihop sig och komma iväg. Ett extra tack till Helena är på sin plats för det var hon som drog och slet lite extra i oss andra och verkligen såg till att vi fick tummen ur.
En vårblomma från idag också. Dessutom har jag sett en sädesärla idag, vårens första för min del. Men då var jag på jobbet och hade ingen kamera till hands.

Ihopgaddade >o/

Se här vilka "vänner" man har!

 

Ridlektion

Ja det var det idag, men inte för mig. Jag hade igår, på Åkerby (ERK). Då hade vi lite träning på galoppskänkeln. Nyttigt och kul, men som vanligt fick jag upp både flåset och värmen. Men åh, det är så himla kul! Amelies kompis Felicia tog bilder, men jag har inte fått se dem än. Det är sällan jag har någon som tar bilder vilket är synd för det är nyttigt att få se sig själv. Men idag var det Amelie och Felicia som hade en ridtränare på hemmaplan. Amelie och ridläraren Mia fixar lite med Leos sadel. Han ser lite slokörad ut :o)Amelie och Leo galopperar och det går lugnt och fint. Mia önskar lite mer energi, och den kom efter en stund. Herr pålle ville bara få lite tid på sig att vakna först. Felicia och Melissa. Den här hästen är ett varmblod och hon fyller 25 år i sommar. Det kan ingen som ser henne in action tro, hon speedar upp sig som en kanonkula. Nog märks det att hon gått starter för tävlingskänslan är det då inget fel på.

Skärtorsdag

Ja, bortsett från att jag ju ska till Blåkulla framåt kvällen (bara min svarta katt behagar komma hem) så har jag haft lite annat pyssel för mig i dag. Dags att deklarera; Den kom i lådan igår och eftersom jag inte hade något alls att invända emot vad det fina Skatteverket kommit fram till så var den saken snart ur världen. Ett snabbt SMS och några sekunder senare kom en kvittens i retur. Jag gillar det här sättet, det ska vara enkelt, annars är det i lätt att (jag) bara skjuter upp det hela och - hoppsan, det var visst tre dagar sedan det där skulle vara inne..
Eftersom de grå tinningarnas charm inte är riktigt lika läckert på oss kvinnor som på män är var det dags att göra något åt saken. Nu sitter jag med smeten i håret och om någon minut är det dags att pila upp i duschen och skölja. I'll soon be back!

Jupp, det var det det. Nu ska håret bara torka så får jag se om jag blir nöjd eller inte.Mina datorer (jag räknar till fem stycken i huset just nu) är verkligen roliga leksaker. De får gärna krångla lite grann. Men inte så mycket så att de rentav pajar helt (som min fina gamla Blåljus gjorde nyligen). Nä, det ska vara så att jag får skruva lite, byta småsaker och fiffla till det lite bara. Det senaste var att min externa hårddisk inte längre fick fram någon ström. Vad göra? Jo, fram med stora bräckjärnet!
Inuti hittade jag, som jag förväntat mig, en helt vanlig hårddisk. Nu har jag skruvat in den i "familjedatorn" (den stora, bästa) och se då fungerar den hur bra som helst. Som jag nog också trodde. Och tur var det för där finns framför allt alla fotografier. Nu har jag gjort en säkerhetskopia på hela disken, och det var på tiden.

Glad Påsk alla!

Brrrrrr??

Hur ser det här ut då? Moln! Regn! Nätt och jämt plusgrader. Men så se på mådag, då ser det ut att vända :oD
Det där måste vara vändningen på det lite kyliga vårvädret nere i Barcelona, det verkar ha varit så ett tag nu. Nästa vecka kommer värmen, det är jag säker på. Långkalsonger är inget jag tänkt packa ner nämligen..

The never ending väskbekymmer

Nu har jag rotat fram en gammal, lite sliten men användbar kabinväska från skrubben (ni vet ett sådant där rum där miljoner saker ligger sorterade i en ordning som ingen längre förstår). Perfekta mått har den, den är till och med lite smalare än nöden kräver. Men den har hjul. Det är visserligen en trevlig egenskap hos en väska. Teleskophandtag har den också men till skillnad från hjulen ställer det inte till några bekymmer eftersom det liksom ryms bakom väskan i infällt tillstånd. Hjulen däremot sticker ut och det finns inget att göra åt det.

Nu lutar det åt att jag monterar bort hela den här trevliga trolley-mekanismen. Packningen får ändå inte väga mer än max tio kilo och det kan jag bära på, utan hjul. Men nesligt är det!

Om sex dagar lyfter vi ladies

Bloggat av Helena

Nu är det nära alltså! Jag hittade det här i en av mina resekamraters blogg från igår.

sex dagar...

Ja nu är det sex dagar kvar - fatta!!! - det är mindre än en vecka och nu börjar jag äntligen få in i mitt huvud vilket pussel vi lagt för att hitta en vecka där fyra brudar från spridda delar av vårt avlånga land faktiskt ska få genomföra denna resa...Härligt, fantastiskt och alldeles alldeles underbart!!!

Precis så där skulle jag också beskriva hela känslan med vår tripp till Barca. Jag känner mig alldeles glad inombords bara jag tänker på det.

Nyklippt

På sista taget har jag börjat känna mig gräsligt långhårig. Håret hade börjat lägga sig på axlarna och det var liksom ingen frisyr över huvudtaget längre. Plånboken är dessvärre ganska tunn, så att åka till frisören gick bort. Jag frågade Cecilia om hon kunde tänka sig att klippa lite. Visst! Så för en liten stund sedan gick hon lös med kam och sax.

Så här blev resultatet. Jag är absolut nöjd med hur det blev. Det ser lite platt ut nu, men mitt hår är lite platt. Det är som det är och till kalas kan man alltid ha lite mousse i och fluffa till det, men det är inget jag håller på med till vardags. Nu känns håret så lätt, det är som om det inte finns något där. Skönt! Särskilt glad är jag att det blev gjort innan resan till Barcelona. Lite färg behövs också, det tar jag och fixar någon dag.

Sådana här foton är annars rätt gräsliga... nog tusan syns det att man inte är 27 längre... tyngdlagen har börjat göra sitt *s*

På tal om Barcelona... jag vet fortfarande inte vad jag ska packa i :-o

Vårpremiär

Första tvätten för säsongen har hamnat på strecket ute. Det är sådant skönt vårväder ute. Äntligen!! Andra vårtecken som jag har sett de senaste dagarna; gäss, framför allt kanadagås, en hel massa. Nere vid Eka såg jag ett gäng av en annan sort för ett par dagar sedan, men vad dom heter har jag ingen aning om. Jag hörde någon insekt surra ute i solen idag. Några svanar. Det knoppas lite i rabatten. Det är varmt, det är härligt. Ett annat vårtecken som jag inte är lika förtjust i är att vår falska lilla hankatt Mihos börjat löpa. Någon som vill ha en kattunge framåt hösten?

Idag har jag varit på ett möte med/för jobbet. Det fjärde den här veckan; Tisdag - planeringsdag (heldag), onsdag - arbetsplatsträff (ett par timmar), torsdag - fokusgruppintervju (förmiddag) och idag var det halvdagskurs om hot & våld. Varenda en av de här har faktiskt varit bra. Givande och lärorikt på olika sätt. Då känner jag mig nöjd, för det är faktiskt inte allt man går på som är annat än sömnpiller.

Hoppning stod på programmet på ridskolan igår. Jag gillar inte hopp! Jag blir så nervös innan så det inte är någon hejd på det (det blir ett och annat toabesök extra, fy bubblan) och jag skulle kunna betala bra för att vi skulle göra något annat. Men lik förbaskat så är jag där nästan varje gång, och likväl går det oftast riktigt bra, även om jag småfegar lite ibland. Och jag är alltid så glad efteråt.

Danielle fyller 21

GRATTIS Danielle! Min vackra fina dotter som befinner sig i främmande land.

Den här bilden är inte ny, den är fyra år gammal, men jag tycker om den.

Jag tror att det är första gången jag inte träffar min tjej på hennes födelsedag. Det är väl bara att inse att hon är stor nu och att det kan vara så här ibland. Jag pratade med henne på MSN igår igen. De har det bra, tjejerna. Danielle får kliva upp fem på morgnarna, det gillar hon skarpt *S*. Hon sköter frukostserveringen bland annat. Hennes största bekymmer just nu är elaka skvasår, hon köpte nya skor för att ha att jobba i och det är ju inte lätt. Med lägenheten har det löst sig. Både norskan och grabbarna är borta, men de dyker kanske upp till helgen igen. Eller några andra, de plockar nämligen in extrapersonal över helgerna.

Så Danielle,läser du det här så hoppas jag att du får en toppendag, trots tråkiga personalmöten. Jag hoppas ni hinner ner en tur till Hønefoss. Köp varsin bakelse och fira lite!

Konstnärsalster

Dotter nummer fyra, Cecilia, är en konstnärlig tjej. Hon målar mycket och framför allt målar hon i PhotoShop.

Danielle och Cecilia

Den här bilden gjorde hon för någon dag sedan. Den föreställer henne själv och storasyster Danielle. Ni som känner mina döttrar tvivlar nog inte på det för faktiskt är det precis så här de ser ut.

Lilla fröken konstnär har egentligen bara en brist, och det är att hon producerar massor. Men tror någon att man får se något då?? Nähej! Det får man inte... Just den här är ett STORT undantag, och det är bara för att den liksom var en present till norgeemigranten Danielle.

Danielle, ja henne fick vi äntligen nos på igår. Hon dök upp på MSN och både Cecilia och jag jublade. Sedan satt vi vid varsin dator och chattade med henne länge. Faktiskt så länge att jag alldeles glömde bort sådana där tråksaker som att laga mat. Det blev pulvermos och Mamma Scan. Allt uppiffat med några gurkskivor. Så kan det gå, men det var verkligen jättemysigt att få prata lite med henne.