Helt OK väder att fota lite

Jag har jobbat helg igen. Vi är tillbaka i jobb-varannan-helg-träsket igen. Det betyder att vi får färre lediga helger, naturligtvis, och det är tråkigt. Det känns som om det är jobbarhelg hela tiden. Det finns så klart fördelar också: arbetspassen på helgerna blir kortare, vi är lite mer personal och sammantaget blir det lite mer helg-OB i lönekuvertet. Men nääää, jag jobbar hellre som sjutton när jag väl ska och är ledig lite oftare. Nu är jag i alla fall ledig två dagar på raken, och det är inte heller så dumt.

Igår ringde Amelie från skolan på förmiddagen. Hon var jätteledsen och sjuk. Satt hos skolsköterskan med feber, ont i halsen, huvudet och i hela kroppen. Hon satt i soffan och frös så hon huttrade i söndagskväll så här kom kvittot på att hon var sjuk. Jag lämnade jobbet och for in och hämtade henne direkt. Hemma fick hon bädda ner sig under sin systers vakande öga och jag åkte till jobbet igen. Idag är hon faktiskt piggare. Undrar om det är den berömda grisen som är på besök hos oss? Den kan ju faktiskt göra snabbvisiter på det här sättet, man behöver inte bli så ruskigt sjuk. Ja, vem vet?

Höstvädret är fullkomligt strålande. När den värsta känslan av att jag inte skulle orka ta mig ur soffan på hela dagen gått över lite tog jag min kamera med mig ut en stund. Eftersom jag ville passa på att titta över min häst lite, och gulle-gosa också förstås, så blev det några kort på honom och Amelies lilla Surris. En fin liten klöverblomma fastnade också på bild men tyvärr inte så mycket annat. Det är fint här där vi bor men inte så många träd som sprakar av färg. Då får jag åka iväg en bit och det har jag funderingar på att göra i morgon om solen fortsätter att glädja oss med sin närvaro.

Till slut petar jag med en bild på Lucas som jag tog för ett par veckor sedan. Det var en dag när regnet vräkte ner, den gossen är lite rolig för han älskar att vara ute i sådant väder. Det är han rätt ensam om i den här familjen :o) Den har jag lekt lite med i datorn, men det är svårt att få till snygga svart/vita foton. Den här blev jag skapligt nöjd med till slut.

En ny 25-åring

Idag grattar vi den här tjejen!Hipp hipp hurraaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!

Drömma sig bort

Hösten är grå, blåsig och ruggig. Dessutom känns den oändligt lång och med inte så där väldigt mycket att se fram emot heller. Jag skulle gilla att ha något som hägrar framåt våren.

Så brudar; ni vet vilka jag menar ;o) Ska vi inte drömma oss bort till någon läcker storstad och börja planera lite smått????

Skäl för sitt namn...

Mmmm, det gör min blogg just för tillfället. Jag erkänner att jag är en periodare. Vad gäller att skriva alltså, tro inget annat ;o)

Har ni sett Kommissarien och havet? Jag har sett början på de två avsnitt som hittills gått. Varför det bara blivit så ska jag förklara. Jag har hört talas om att filmerna ska visas i höst och verkligen sett fram emot det, skyhöga förväntningar förstås eftersom jag verkligen gillar böckerna de här filmerna bygger på (inte en sommar utan minst ett par gotlandsdeckare). Alltså bänkade jag mig framför TV-apparaten förra söndagen, jag hade till och med i god tid programmerat vår Boxer att spela in ifall jag av någon anledning skulle missa. Den första stora besvikelsen kom när de bytt namn på Anders Knutas! (Varför??) Den följdes av flera, och när jag efter en stund insåg att det irriterande, som jag först inte riktigt kunde sätta fingret på, var att talet var riktigt dåligt dubbat stängde jag av. Jag gav gårdagens avsnitt samma chans, men nej... det var för uselt. Det blir inte fler försök. Produktionen är ett helgerån!!!

I lördagskväll blev det annan film för mig och Pär. Flickan som lekte med elden gick på Saga. Vi såg Män som hatar kvinnor i våras också. Riktigt lika kanonbra var inte denna, men det är en helt annan typ av story, dessutom utan ett riktigt slut. Det är en cliffhanger och nu väntar vi ivrigt på sista delen. För, så klart, var den bra! Fantastiska skådisar, högt tempo och en spännande story. Jag har läst böckerna och ofta blir man ju besviken i sådana fall, men inte här. Visst har de bantat lite för att det ska rymmas på några timmars film, men storyn är inte förvanskad alls. Rekommenderas!

Så, nu har jag tre långa arbetsdagar framför mig innan jag får lite ledigt innan jag ska jobba helg.

Hösttrött

Jag är inne i en period nu när jag är så jättetrött hela tiden nästan. Eller rättare; jag sover som en stock på natten (och det är ju faktiskt bara bra) men är vansinnigt trött och seg när jag kliver upp ändå. Kroppen vill absolut inte vakna. På kvällarna gillar jag att sitta och läsa en stund men ögonlocken far igen redan vid tiosnåret. Dessutom, är det arbetsdag och jag jobbar heldag (vilket jag oftast gör) så har jag en timmes rast som jag brukar ligga och slumra. Jag funderar på om jag brukar bli så här framåt höstarna. Kanske är det så, inte kommer jag ihåg hur det var ens förra året! På sommaren, när det är ljust och underbart minskar mitt sömnbehov uppenbart. Säkert sover jag ett par, tre timmar mer nu.

När jag väl kommit igång på morgonen är jag pigg och igång, likadant under eftermiddagarna. Så jag ska väl inte klaga. Och är det dagar som den idag, med sol och riktigt härlig värme, då känns det ju kalas förstås. Jag var in till stan på ett informationsmöte (jobbrelaterat) under eftermiddagen och plockade sedan upp Amelie vid hennes skola. Väl hemma hjälpte jag lille sonen med lite läxor och slängde samtidigt i mig en rejäl macka. Efter det hämtade vi våra pållar och tog en fullkomligt ljuvlig skogstur. Ja, det var så skönt att rida omkring i den milda, klara och friska luften i den vackra skogen. En riktig nära-naturen-upplevelse!

För fyra år sedan...

då såg mina två yngsta ut så här på sina skol/dagisfoton. Amelie var nio år och Lucas bara fem. Vilket hår lille sonen hade! Lockarna har raknat en hel del med åren, och dessutom är han ordentligt kortklippt nu. För min del kunde han ha fått fortsätta att ha dem, jag tycker han är så söt. Lillgumman är också fin, men jag kommer garanterat att få onda ögat av henne för att jag lagt ut det här, moahahahaha

Detta kallar jag svamp!

Jag fick syn på de här minst sagt gigantiska svamparna igår när jag rattade runt med min jobbarbil. Jag stannade tvärt förstås, jag var bara tvungen att ta bilder av dem eftersom jag aldrig sett så stora någon gång. Jag ställde en mapp av vanligt A4-format, som jag hade i bilen, intill svamparna för att ha något att jämföra storleken mot. Men jag tycker ändå inte att de ser så bjässiga ut på fotot som de verkligen är. Jag hade gärna plockat med mig åtminstone en av dem hem, men de står på privat mark, på en gårdsplan, så det vågade jag inte. Jag skulle tro att det är någon sorts röksvampar. Otroligt härliga att ta på var de också, alldeles lena och liksom stinna... som att klappa på en hård ballong fylld med vatten på något sätt.

Coolt!

En bra helg, sammantaget

Ja, det har jag haft. I lördags passerade barn nummer fyra tjugoårsstrecket. Det är inte klokt så gamla barn jag börjar på att ha! Jag kan naturligtvis inte få ihop matematiken, jag som är så ung! Jo, men faktum är att jag tror att jag skulle känna mig äldre om jag inte haft de två småkottarna :o)

Lördagen fick bestå av ett idogt skärande av potatis. Gratäng för tolv personer, det blev två bleck det eftersom halva skaran inbillar sig att lök inte går att äta. En stor och underbart mör oxfilé skar vi upp i rejäla skivor och marinerade innan den hamnade på grillen. Till det hela blev det fuskskuren blandsallad (utmärkta påsar det där) med fetaost och så vinsås. Nu fick jag prova att tänka till lite runt gluten när jag lagade maten eftersom Cecilias pojkvän Jesper inte grejar det. Det var inte särskilt besvärligt, jag är van att laga mat utan laktos så just grejen att se upp och tänka efter sitter där. Jag tackar Marre för bra tips på efterrätter!

Hela gänget av barn med respektive dök upp. Äldsta barnbarnet Vidar var hos sin pappa i Sala, annars var alla med. Vi börjar bli många!!!!

Småbarnsföräldrarna droppade av rätt tidigt, men Danielle och Cecilia med bihang stannade till halv nio. Sedan skulle Danielle börja jobba på Statshörnan vid nio och de drog alla iväg. Pär och jag sjönk avslappnade ner i soffan med vinglas i handen. Ljuva kväll.

Gårdagen var lugnare. Jag hann med en ridtur på förmiddagen och sedan dök min mor upp och fikade lite senare. Hon hade två nyheter i bagaget, den första att hon äntligen ska få byta sin trasiga knäled. Hon gläder sig och det förstår jag med tanke på alla besvär hon har. Den andra nyheten var av tråkigare art, den rör min far som jag inte längre har någon kontakt med. Men mors sambo Åke har via en god vän lite pejl på vad som händer där och nu fick vi höra att han fått amputera ett ben som följd av diabeteskomplikationer. Det gav mig en tragisk bismak......

Mot kvällen, när jag fått iväg maken till jobbet och ungarna ut ur köket startade jag vårt monster till hushållsassistent. Den väsnas så att risk för hörselskador uppstår. Pizzadeg som räckte till tre plåtar blev det och slutresultatet blev som synes små bitar att lägga i frysen. Nu tusan ska ungarna äta mellis när de kommer från skolan. I synnerhet Amelie har en förmåga att dyka upp vid halv nio och vilja ha mat, ibland ilsken som ett bi eftersom hon inget ätit sedan frukost.

Nu är det måndag och strax dags att dra sig till jobbet.

Cecilia 20 år!

Matte, jag ser dig allt

Grabben längst ner till vänster är Leo. Det gick inte att smyga sig på honom inte när jag gick upp till hagen för att fota honom och hans kompisar. Nu är han i alla fall hemma, och nära mig igen. Det känns bra!

Och mer än så har jag inte gjort idag :o)