Mer eller mindre oväntat besök

Idag har jag haft två trevliga tjejer på besök. Monica som äger Lille Prinsen var här på förmiddagen och drack en mugg kaffe och fick äta sitt livs första semla, i Norge har man inte riktigt samma sorts bullar. Jag tror hon tyckte den var god. Jag hade ju bakat själv ;o) Marsipansmeten i mitten var en överraskning för henne.

Cilla som är den som verkligen dragit det tunga lasset för Kalenderhjälpen är uthyrd till lasarettet här i stan den här veckan. Hon är ortoped och ska operera tår och annat smått och gott i några dagar. Jag spontanbjöd henne på laxsida i kväll och den slank ner trots fadäsen med vitlöken. Det var inte alls meningen, jag lovar!!

Det var ju tur att jag hade Gevalia hemma i alla fall. 

Ett par bilder

Några foton från idag.

Tre små

Tripp. Trapp, Trull men ingen jätten Dumdum. Fast egentligen är det Prinsen, Polly och Morgan.

Nya leksaker

Att jag är förtjust i tekniska, elektroniska leksaker är ingen hemlighet. Det är så kul, men tyvärr SÅÅ dyrt. I alla fall det mesta jag skulle vilja ha (som dyra kameror, snajdiga datorer, nya spännande lösningar och så vidare). Men någon gång ibland måste man unna sig någon liten pryl. Nu var det riktigt länge sedan jag skaffade mig något nytt, men när jag av en slump fick höra talas om den här lilla prylen så kände jag MUST HAVE!! Tala om I-landsproblematik.

Det är helt enklet ett minneskort till kameran med inbyggt wi-fi. Har ni hört så onödigt?! Men jag tycker det är kul och flashigt *s*

Gamla Bålsta

 

Den lilla bilden till vänster gissade jag rätt på tydligen. Husen måste ha försvunnit på 70-talet eller strax efter, ändå minns jag precis hur det såg ut. Undrar vad jag vinner? Det roliga är att jag vet svaret på veckans bild också, men de flesta av de bygnaderna finns kvar än idag, så det kan någon annan få vinna (nu är jag stöddig va *s*)

Barnens farfar

Idag blev dagen då barnen blev utan sin farfar.

Han blev 94 år med lite råge. Körde bil tills han blev 90, men då var det dags att lägga nycklarna på hyllan. Han var ingen storväxt man, rätt liten på jorden. Tyst, försynt och alltid upptagen med något som skulle skruvas på.

De sista åren sviktade både kroppen och sinnet. Alzheimer blev hans inneboende och inget blev som förr. En fridens man förlorade en hel del av sitt stilla sinne. Men likväl, i sina bästa stunder, han som alltid log lite finurligt och alltid kunde skratta åt en go fräckis.

Sedan ett och ett halvt år fanns han som boende på Trögdshemmet, tillsammans med sin hustru. Han blev en av de boende på min arbetsplats. Den sista tiden har det dåliga hjärtat och andra krämpor gjort livet mer än tufft för honom. med starka mediciners hjälp nådde han smärtfrihet och lugn.

Runt klockan två i eftermiddags andades han sitt sista andetag. Vila i frid, lilla Lennart!

Friska och glada datorer

Min dator har piggnat till. Det var batteriet som brakade men nu är det ordnat. Pigg dator, glad matte (eller vad man nu är till sin lilla laptop). Igår morse kom Amelie ner med sin lilla mini också, hon hade fått in ett "skumt program, så nu kan jag inte göra någonting". Ett program som hette System tool hade installerat sig utan att dottern gjort ett dugg. Nu tror jag nog att hon klickat på något någonstans, men den här typen av program är så lömska så de maskerade sig nog fint. Programmet gav sken av att söka efter infekterade filer, hittade naturligtvis en mängd hot och för att åtgärda problemen vill de att man skulle betala några dollar. Inte så hemskt mycket men kan man lura tillräckligt många så har man snart en duktig slant. Varningar hoppade upp på hennes skärm hela tiden och nästan inget gick att uträtta. Jag lyckades inte hitta katalogen där den gömt programmet, så det fick bli en quick and dirty-solution. Systemåterställning. Men det fiffiga System tool gjorde att det inte ens gick att komma åt den funktionen. Tur det finns felsäkert läge på datorer. Nu hoppas jag att skiten verkligen är borta också.

Sitter och avnjuter en kopp Zoegas Temptation. . Där föll jag för TV-reklamen. Riktigt gott kaffe faktiskt

Min stackars Compaq

Eller stackars mig, faktiskt. Min fina laptop som jag inte haft 1½ år än hade den dåliga smaken att bli hastigt och allvarligt sjuk vid middagstid idag. Just som jag satt i soffan med älsklingsdatorn på bordet framför mig. Just som eftertexterna började rulla på dagens snyftfilm nummer två (nyfrälst Voddlerkund som jag är), då blev skärmen svart och ljudet försvann. Inga vanliga trick som att bryta strömmen genom att plocka ur batteriet eller att låta den stå och kallna ordentligt hjälpte. Den går inte igång. Indikatorlamporna blinkar till när jag försöker, men det är allt. Jag ska visserligen prova att sätta in batteriet från Pärs dator när han kommer hem, det kan ju ha kortslutits. Men det tror jag inte, jag har en vag känsla av att det är moderkortet. Och eftersom det är en laptop blir jag tvungen att lämna den på verkstad. Vilken stationär dator som helst hade jag köpt nya delar till och bytt själv, men det här går jag bet på. Surt.

Nu får jag sitta vid den stora klumpen i vardagsrummet, men det är verkligen inte det samma. Den får inte plats i knät, den väsnas och är så trög! Extra surt eftersom jag är ledig, och verkligen hade sett mig ligga i sängen varje morgon och se ännu en härlig snyftare :(

Semestervecka

Semester är riktigt härligt och det är precis det jag ägnar mig åt den här veckan. Jag skulle ha jobbat ti-on-to den här veckan bara. Så med en bra blandning av flextimmar och semester har jag ledigt en HEL vecka. Och vet ni vad!? Jag känner att det har jag gjort mig förtjänt av. Det är inte utan att jag känner mig lite sliten. Jag älskar mitt jobb, jag har det bra varje dag. Men det är mycket där just nu. Det liksom öser på hela tiden. Nu får jag pusta lite och det känns gott.

Igår skulle jag ha varit på utvecklingssamtal med Amelie på morgonen, men Pär var hemma och tog det. Jag fick krypa ner i sängvärmen igen. Yummie! Tösen sköter sig bra i skolan och med en lättare ansträngning med tyskan så har hon så mycket poäng att hon troligen kan söka precis vilket program som helst till gymnasiet. Duktig flicka! Eftermiddagen gick åt till att åka till Uppsala för mammografi. Så var det gjort för de närmsta två åren. Utlåtandet om behagens skick kommer om ett par veckor. Idag var Pär hemma till i eftermiddags. Han följde med mig som promenerande när jag red en liten tur. Den blev rätt kort för det var så himla halt. Han slirade runt som värsta Bambie, det gick bättre för Leo (pållen min) som har fyra rejäla brodd i varje sko :o)

På tal om semester. Idag skrev jag in i vårt schemasystem att jag begär ledigt 28 maj till 5 juni. Jag ska på vuxenridläger, typ. Ett gäng tanter ska rida runt i maklig takt en vecka. Jag har aldrig träffat någon av de andra i verkliga livet, men tror att det kommer att bli precis hur kul som helst.

Böcker jag läst

Nu är det 2011 så min lista över böcker jag läste år 2010 har fått gå i graven. Nu har jag börjat på en ny, den finns i en av spalterna i högerkanten. Rätt så oansenlig än så länge med bara en avverkad bok. Det lär bli fler, för att läsa kan jag inte låta bli. Förra årets lista kopierade jag och lade som en flik här på bloggen, den är alltså inte helt försvunnen. Det skulle jag ha tyckt var lite sorgligt och dessutom är jag lite trög med att komma ihåg vad jag har läst, det här blir ett bra stöd för minnet. Tanter som jag behöver det, hehe.

Lånat lilla ponnyn

 

Här lånar jag Amelies lilla ponnyplutt Soraya en kort stund. Henne tar jag mig faktiskt upp på utan pall, men jag tog den ändå, för att skona den lilla rackaren när hon får en klump som mig på ryggen :o)

Liten tjej på film

Idag bjuder jag på en liten film på lilla Evelinn som varit hos mormor och morfar på besök idag. Korkat nog höll jag kameran på högkant, så filmen är tippad. Men lilla gumman är lika söt för det :)

I snön kan man ha kul

Idag, mina goa vänner, har jag haft en ovanligt intressant arbetsdag. Jag jobbar ju som USK i äldrevården och jobbar ungefär halva tiden på avdelning och halva tiden i hemtjänst. Idag stod hemtjänst på programmet. Förutsättningar: Mycket stora avstånd (ibland flera mil mellan ärendena), öppna fält mest överallt, ymnigt snöfall, -2 grader och rejäl blåst. Det gick ju riktigt fint på förmiddagen, jag tog mig dit jag skulle utan större mankemang även om det var j...ligt nära att jag fastnade på ett par ställen. Det spännande kom efter min lunchrast.

Jag gav mig glatt iväg. Kom en sex, sju kilometer och där satt jag fast! En dryg timme senare var jag loss men innan dess var vi ELVA bilar som satt fast på samma raka! Varav ytterligare en hemtjänstbil. Jag ringde min kära gubbe, han kom med bra skyffel och starka armar. Han är för söt :)

Jag måste säga att stämningen på det yrande, kalla och snöiga fältet var otroligt god. Nästan alla hjälptes åt, alla var glada och vi skottade och puffade och knuffade så gott vi kunde tillsammans allihop. Min ganska mycket äldre kollega i den andra bilen fick "roa" sig med att ringa runt till alla besök vi skulle göra och berätta vad vi höll på med.

Under eftermiddagen har vi alltså ställt in allt som inte varit livsnödvändigt. Istället för att åka ut har jag suttit i telefon och försökt få ihop en hållbar plan för kvällen. Jag jobbar även med planering. De två tjejer som jobbar ikväll har fått dela upp sig. Den ena fick ta det där jag trodde hon kan ta sig fram utan risk, även om hon fått åka långa omvägar. Den andra åker just nu tillsammans med två brandmän i en stor terrängbil. Stor sensation på boendet jag jobbar på, där htj utgår ifrån också. Alla var SÅÅÅÅ avis på tjejen som fick åka med två stora stiliga brandkillar *S*

Skitprat

Tidigare år har vi haft våra hästar på lösdrift. Det betyder att de går ute dygnet runt, i ur och skur men att det har tillgång till någon form av väderskydd. I vårt fall en del av ett vagnslider fått bli halmad ligghall. Men i år har vi stallat in våra pyren och det betyder att varje dag ska torvbäddarna mockas rena från bajsbollar. Jag har lärt mig att uppskatta den sysslan. Det är så rogivande och gå där och sila torvmixen från kluttarna och man kan gå där och fundera eller sjunga på någon dum sång i godan ro. Allra bäst är när jag får vara helt ensam i stallet medan jag håller på, då kan jag låta tankarna vandra hur som helst och jag kan sjunga falskt utan att någon får skavsår i öronen. Helt enkelt små pauser i vardagen. Me like!

Solförmörkelse

Den här bilden tog jag när klockan var 09:40:50 idag, alltså en bra bit in på förmiddagen. Det var riktigt mörkt. Det måste ha med solförmörkelsen att göra, såklart. Synd bara att det låg en molnkant precis där solen var, jag hade gärna velat se lite bättre. Nu en timme senare skiner solen från en nästan klar himmel och ljuset är normalt igen. Tio grader kallt, en strålande underbar vinterdag. Jag hade gärna varit ledig idag men de räknar med mig på jobbet om bara trekvart. Buhu.

Tio i topp 2010

Här kommer min lista, och som jag sa tidigare utmanar jag HelenaE, Ann-Britt och Maran. Kom igen tjejer, det här tror jag är nyttigt för själen. Punkterna är inte rangordnade på något som helst vis!!!

• Vi blev med hund igen, jag fick ta över lhasa apsotiken Becky från en gammal vän och den här hunden får mig att känna att det är just så här det ska kännas att äga hund. Hon är verkligen en trygg och underbar liten filur.
• Kalenderprojektet som ett gäng kvinnor, inklusive jag själv, drog igång blev en formidabel succé! Vi har haft så roligt hela vägen och jag har mött nya vänner, starka kvinnor som verkligen inspirerar mig. 
• Skaran med barnbarn har utökats till fyra, lilla söta Evelinn föddes den 28 oktober och är dotter till Danielle och Adam.
• Vi har tagit hand om den lilla minishettisen Prinsen (med en räv bakom varje öra, minst) och på kuppen lärt känna hans ägarfamilj Eck.
• Vi har haft flera fina besök under sommaren, våra underbara vänner Ehn och Johansson som bor långt bort och som vi alldeles för sällan kan träffa har varit några dagar vardera hos oss och vi har fått rå om varandra. Maran har också tittat förbi ett par kortisar. Jag är så lycklig för allt detta.
• Materiellt, javisst. Men jag har fått en ny liten kompis, en pytteliten kamera som får rum i fickan. Vi möttes på julafton, så vänskapen är helt färsk. Men den blir kanon när den andra är för stor att bära med sig, som på hästryggen till exempel.
• Vår äldsta dotter Annethe och hennes John ställde till med bröllop i somras. De var så vackra och dagen var så fin. Jag hoppas att de får många, många fina år tillsammans med sina härliga ungar. 
• Jobbmässigt har det varit lite turbulent, mycket förändringar och mycket rörigt. Men det positiva med det är att jag lärt mig att jag står pall, jag har gått in i ett helt nytt arbetssätt och hittat en plats i det. Jag har fått mycket ansvar och får jobba en hel del administrativt som jag tycker är roligt. Nu önskar jag mig att det ska synas i lönekuvertet så småningom också, dit har vi inte riktigt kommit än ... 
• Vi har fått en riktig vinter för andra året i rad och jag gläder mig. Bor man i Mälardalen är djup äcklig lera det vanligaste underlaget överallt (inklusive inomhus) vintertid. Nu är det rent, torrt och vackert. I'm lovi'n it!
• Äta bör man, annars dör man. Pär och jag har hittat ett kosthåll som är inspirerat av GI-metoden men vi hårddrar det inte alls. Vi kör lite på vårt eget vis. Det är inte bara volangerna runt midjan som det visat sig positivt för, min mage som många gånger har krånglat och varit besvärlig bråkar nu nästan aldrig med mig. Det ska jag säga, att det piggar inte bara upp kroppen utan hela själen.

Mina tio-i-topp för 2008 och 2009. (Klicka på årtalen)

Haha, jag fick ut dem!

Grabbarna bus fick gå ut en stund trots allt. Leka i en stor snöhög kan vara kul en stund, de var där medan jag mockade åt hästarna och jag tror de hade kul. Väl inne blev de serverade varm O'boy av pappa/morfar och nu sitter de framför Wii igen.

Jag försökte ta några fina bilder på det lilla "kräket" Prinsen också. Det gick sådär får jag lov att säga. Liten häst ville helst sitta i knät och äta på mina vantar ;)

Nytt år och nya tag

Så var det ett nytt år igen då. Varje gång häpnar man över hur fort det går. Jag har börjat grunna på min traditionsenliga "10 top's of the year", och jag utmanar som vanligt Maran, HelenaE och Ann-Britt! (Jodå, det GÅR, det vet ni ju *s*) Jag ska se om jag kan ha min klar innan kvällen.

När ett nytt år kommer har man ofta en massa förväntningar på det, men jag vet inte. Jag är nöjd om det blir helt ok. Fast det är klart att jag har planer och tankar. Något jag verkligen hoppas på är några resor vi har surrat om i olika sammanhang. En långweekend till Dublin (eller eventuellt Edinburgh) tillsammans med goda vänner (dags att börja ta tag i det där om vi ska vaska fram biljetter till kanonpris), en veckolång ridtur Skagern runt med nyfunna hästtanter ... vänner menar jag ... framåt försommaren, och så något lite lagom med barnen så småningom. Det där är vad jag önskar ska gå i lås. Och så de klassiska "alla ska vara glada och friska och fred på jorden", men det är så självklart att det ens behöver nämnas.

Idag har vi barnbarnet Vidar på besök medan Annethe och John har åkt till Västerås för att shoppa loss en stund. Hur sysselsätter man bäst en femårig kille när det finns en morbror Lucas i huset? Mario Cart så klart :o) Här i Lucas säng sitter de just nu och har verkligen ingen lust att gå ut att åka pulka eller något annat sunt. Jag gissar att de inte kommer ner i köket förrän de är hungriga, om ens då :o) Sötnosar!

I går hade vi Danielle och Evelinn hos oss, Adam jobbade i hemtjänsten 17-22 så då passade det för tjejerna att mysa ner sig här. Mitt på dagen roade vi oss med att bogsera ner Pärs gamla rallybil till en maskinhall hos vännerna Monica och Jostein som bor några kilometer ifrån oss. Den stackars bilen har fått stå ute på vår gårdsplan länge nu och det far den illa av. Nu får den komma inomhus och Pär får en bra mycket trevligare miljö att skruva och mecka i också. Monica bjöd på goda bullar och kaffe, Lucas duttade med deras fruktansvärt söta nioveckors kattungar. Sådant är farligt!! Fasiken, här gäller det att andas djupt och verkligen koncentrera sig så att man plötsligt inte råkar säga "Jamen du, vi köper den här av dig!!" :oD