Första praktikdagen

Jamen det här kändes faktiskt riktigt riktigt roligt. Avdelningen jag ska göra min avslutande praktik på är så himla mysig. Det är positiv stämning och himla trevlig personal. Arbetstakten är, jämfört min riktiga arbetsplats, maklig och man hinner verkligen med patienterna. Där skulle jag kunna tänka mig att jobba.

Redan första dagen har jag varit med och plockat agraffer, tagit prov för odling på misstänkt infekterade operationssår, följt med en farbror till röntgen och hjälpt till med gångträning. Lägg till det här det suprapubiskateterbyte jag fick göra självständigt (med assistent + ssk som instruktör) på mitt "eget" omvårdnadsboende igår. En lärorik vecka får jag lov att säga.

Väl hemma blev det potatisskalning á la storkökskok. Amelie har två kompisar som ska sova här i natt och det blev potatismos beställt. Till det fixade jag lunckorv med lök och gräddsås (i ugn).

Kompisar som sover över mitt i veckorna är ovanligt, men nu så är skolorna stängda här i kommunen både i morgonoch på fredag. Då är det OK. I morgon är det väl hästarna som gäller gissar jag.

En härlig helg

Nu är man någorlunda återhämtad efter helgen i Småland. Jag fattar verkligen inte vad det är med det där landskapet? För varje gång jag åker dig blir jag så trött sista dagen! Obegripligt. Pär, min kära man, påstår att det säkert har något med att göra vad jag dricker dagen innan sista dagen, men jag tror att det där bara är struntprat.

I alla händelser, vilken grej! Ladies Night är en himla häftig show med ett otroligt drag. För mig var det en stor överraskning att Peter Stormare kunde sjunga så bra. I övrigt såg han precis så där sliksigt skum ut som bara han kan. Hela kalaset var så himla rockigt och hett. Det skulle aldrig någonsin bli sådan stämning om det fanns karlar med i publiken. Helt säkert inte.

Hemvägen från Kinnarpsarenan till Duvgatan brukar nog gå att knalla på 15 minuter. Jag tror det tog sådär det dubbla... vi körde serpentingång, haha!

Tack underbara härliga Ann-Britt och Helena för en helg som jag sent kommer att glömma. Jag är en lycklig kvinna som har er som vänner.

************************************************************

På onsdag börjar jag praktisera, det blir Grand Finale på min USK-utbildning. Det "roliga" med den här praktikperioden som ska bestå i 180 timmar måste jag lyckas klämma in samtidigt som jag jobbar som vanligt. Grattis min familj, ni kommer att ha ett grinigt vrak till fru/mamma ett tag framåt. Nädå, jag ska nog klara mig, jag är ju inte ensam i familjen liksom och fler kan göra det som måste göras.

Men tänker jag efter,så nog tusan kommer jag att bli mycket mycket trött. Mina heliga torsdagskvällar kommer jag ändå att hålla på den här tiden. Något måste man ha.

Smålandshelg

Ikväll blir det Ladies Night med ett par sköna damer jag gillar väldigt mycket. Helena och Annbritt, vi kommer att få en toppenkväll. Det är jag helt säker på. Jag har längtat så mycket efter den här helgen.

Glad!!!

Hatade älskade höst

Hösten är en underbar årstid påstår min make. Ja, rentav den bästa av dem alla. Jag vet inte om jag håller med alla gånger. Hösten har två sidor, det är helt klart. Den ena tycker jag mycket om, den andra avskyr jag helhjärtat.

När det blåser smådjävlar, temperaturen sjunker neråt tre plus, regnat sipprar och världen runt mig förvandlas till en lervälling. När barnen, katterna och inte minst hästarna förvandlas till lerstoder. När hallgolvet får en helt ny, gråbrun, nyans och hela hemmet blir fullt av kringspridda lerpartiklar. När inga kläder i världen håller mig torr och varm. Ja, sådär så att man fryser så att njurarna värker. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

Men så finns den där vackra sidan också. När träden blir varmt röda och bruna i alla nyanser. När ljungen blommar (finns något vackrare?). När skogen doftar fuktig mossa och svamp. Klara dagar men hög frisk luft. Solens strålar som ännu värmer en aning.

Som en huldra är du, höst.

Sköra ben

Min stackars lilla svärmor som är 86 år gammal ligger på Ackis nu med bruten lårbenshals och en bruten arm. Hon föll hemma i sin lägenhet i onsdags. Svärfar som är dement förstod inte att han skulle larma ambulans och inget trygghetslarm har de (det måste ändras på). Efter lite om och men lyckades hon förmå honom att ringa deras dotter, min svägerska, som kunde larma ambulans hemifrån sig. Hon bor många mil ifrån Runhällen, i Upplands-Väsby, så det blev problem med svärfar. Hon fick inte tag på någon hemma hos oss så hon fick åka och hämta svärfar i Uppsala. Han fick åka med i ambulansen eftersom han knappast hade klarat sig hemma.

Vilken soppa. Hon blev opererad igår, svägerskan ska besöka i helgen och jag i början på veckan. Sedan måste det till en vårdplanering.. Jag ska försöka se till att både jag och svägerskan (som är världens klokaste kvinna) är med då så att det verkligen blir för svärföräldrarnas bästa.

Riktigt glad

Två saker har hänt de sista dagarna som gjort mig speciellt glad.

Det första var igår, när jag fick ett osökt tillfälle att, ja vad ska man säga..(?) tala ut är lite att ta i, men pratas vid kanske är bättre. Ja just.... jag fick ett tillfälle att pratas vid med en person det har varit lite kinkit med under en rätt lång tid. Jag vill inte gå in på saken närmare men det har varit ett störande moment i vardagen kan man säga även om det inte ställt till något direkt besvär. Problemet har varit "delikat" utan att för den skull varit av gigantisk natur. Så, nu är allt verkligen in i grunden utrett och det gav mig en stor lättnad.

Det andra; Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag har ringt och mailat runt till de olika avdelningarna på vårt lilla lasarett. Jag är i princip klar med min utbildning till USK men saknar en praktikperiod. Jag har dragit och dragit på det där för hur jag än gör så blir det besvärligt. Jag måste jobba för att få inkomst. Med tanke på alla studieskulder jag drog på mig under min tid vid universitetet vägrar jag att öka på dem mer. Idag ringde en person jag faktiskt känner sedan förr och sa att jag var så hjärtligt välkommen till hennes avdelning om en månad. Jag har besökt den förut och jag är så ända in i själen glad att jag kommer dit. Ska jag jobba 180 gratistimmar åt landstinget ska jag åtminstone få ha roligt under tiden, och det vet jag att jag får där. Där kan jag dessutom få lägga schemat så att det går ihop med mitt arbete. Och min chef har lovat mig att jag ska få använda min inarbetade plustid för att lösa det här så smidigt som möjligt.

Är det i sådana här lägen man ska tacka universum så gör jag det nu :oD

Dramatik på makens jobb

Maken jobbar som bekant med en maskintrailer. Han har en "egen" lastbil (se lördagens inlägg) och företaget där han är anställd äger ytterligare två. En av dem körs mest av Jonas, ägaren, och den sista körs av en kille som hoppar in som extra i väntan på att de hittar en ny att anställa. Den här lastbilen står parkerad på en viss plats söder om Stockholm när den inte används.

I torsdags kväll var maken, som ansvarar för mycket av driften och det tekniska i företaget, in i bilen och fixade något. Han låste den och lämnade den sedan. I fredags passerade Jonas och noterade att den stod där den ska.

I söndags eftermiddag passerade Jonas igen, och noterade att den inte stod där!

Den var alltså stulen. Polisanmälan, försäkringsbolag... och "vad gör vi nu med killen vi eventuellt funderat på att anställa?"

I Kapellskär arbetar en stuvare, en man med mycket gott minne. En lastbil utan förare skulle lastas ombord på båten till Litauen. Stuvaren tyckte att han kände igen bilen som den hans kompis Anders brukat köra som extraknäck då och då för något år sedan. Han blev misstänksam och ringde sin polare för att höra om han kände till om företaget sålt någon bil. Kompisen tyckte att det verkade underligt, han har ju hört att de anställer och snarare utökar bilparken. Stuvaren fick Jonas telefonnummer och ringde honom. Och visst... självklart. Det var ju den försvunna bilen.

De hade inte gjort någon större åverkan, bara plockat bort lite siffror från telefonnumren som finns i logotyperna på dörrarna och frampå. Men, ja... vad säger man!?

Mihos

Cissi fick sin lilla present idag.. han kostade 500 kronor och 20 mil. Mihos som är född den 30 maj är den sötaste lilla röda kissemiss man kan tänka sig :o)

Fredag och Lördag

En nylackad och tjusig lastbil kom Pär hem med i går. Jag tycker den blev riktigt läcker.

Lillgumman Cecilia fyllde 19 år och blev firad av Michaela. Av mamma och pappa fick hon en äppelgrön plattång och i morgon ska hon få en ny katt. Emo kommer med all visshet inte tillbaka och det är tomt för hennes matte som nu är mogen för en ny vän.

Här lånar mamman dotterns Timone, går rätt bra om man bortser från minen jag gör på bilden :o

Amelie tar tillbaka sin kuse och hoppar några hinder som inte var det minsta höga men vi lekte bara lite idag. Tjohej!

Fredag och Lördag II

Mamman har tagit tillbaka sin egen älskling. Visst är han vacker!!!! Bara en sak.. jag gör minen igen! Ser jag alltid ut sådär när jag rider?? Jag ska sluta tror jag :O

Söt Leo

Söt dotter med lilla Timone

Någon fyller år

GRATTIS lilla Cissi på din dag idag.

Hipp hipp HURRAAAAAAAAAA

Kasta mat

Är det någon annan än jag som inte tycker om att slänga bort mat?

Jag känner ett inre motstånd mot att gröpa ur kastruller och slänga mat i soporna. Det känns väldigt FEL. Mat är något dyrbart och även om den var billig i pengar så är det samma sak. Blodpudding eller hummer (inte för att jag äter DET värst ofta) är same same. Förut hade jag hund och höns. Hundar och höns äter gärna matrester. Nästan precis vad som helst slinker ner. Att ge matresterna till dem gjorde att det i alla fall kändes nästan OK att kassera maten, det kom någon till nytta i alla fall.

Nu har jag varken hund eller höns längre. Som tur är finns det skator. Skator gillar också matrester. Vi är rätt poppis i skatkolonin, för hellre matar jag dem än sophinken. ännu en fördel med lantislivet.. Man FÅR mata skator utan att någon får tuppjuck.

Kallt

Fy hundan vad det blev kallt helt plötsligt. Jag fryser inne i huset och har till och med dragit på ett par strumpor. Fleecisen på. Är det för att det är första september idag tro? Sommaren är slut. Värmeväxlaren - ja det var bara att stoppa kontakten i väggen igen och trycka på "ON".

Näää.. fy så fort en sommar kan försvinna.

Idag är jag ledig fram till fyra, det är ganska skönt att ha en kort kväll ibland. Från och med idag börjar vi med ett nytt schema på jobbet. Det betyder att vi kommer att jobba var tredje helg istälet får varannan. Det betyder också att de helger vi jobbar blir det riktigt långa arbetspass. För min del tycker jag att det är värt det. Vi kör det här på prov i tolv veckor men jag hoppas det permanentas.

Surr surr... det märks att jag inget har att göra just nu. Jag sitter och bligar på Super Nanny på fyran samtidigt somjag skriver. Jag saknar att inte ha något att läsa, allt är genomplöjt. Jag har beställt en hel hög med pocket och faktaböcker (hästrelaterat, så klart), och de borde komma i morgon eller så.