Hönsmammetendenser

Är man jönsig kanske? I lördags körde jag dottern till Norge, lämnade henne i ett mindre kaos där och åkte hem. Vid det här laget hoppas jag att kaoset har lagt sig, och att strulet med deras lägenhet har löst sig. Hur är mindre väsentligt, bara alla är nöjda och överens. Men! Det hade varit rart om allt hade varit tiptop när jag åkte iväg, för som det är nu vet jag ingenting. Och även om jag nu är den sortens mamma som har som filosofi att ungarna löser sina liv själva i det mesta så kan jag inte hjälpa att jag funderar; Hur mår hon? Hur går det med jobbet? Ja, allt.

Inte ett sms har kommit än och jag förstår för det är inte gratis att skicka med svenskt abonnemang från utlandet, även om Norge bara knappt känns utomlands. Som Gotland på ett ungefär.. Det jag hoppats på är förstås datorerna, att hon och hennes kompisar ska få tillgång till något slags trådlöst nätverk så de kan koppla upp sig och prata lite på msn.

I övermorgon fyller hon år. Törs man ringa om inget annat står till buds? Det kostar för henne att ta emot samtal från oss också. Att bara gratta med ett litet sms känns fjuttigt.

Ett bad

I onsdags var vi några från jobbet som träffades hemma hos HelenaE. Jag hade glömt kameran hemma så jag bad Harriet maila bilderna hon tog och nu såg jag att de dykt upp. Vi hade knyt och började med att äta och efteråt tog de av oss som hade lust ett dopp i den stora baljan ute på verandan. Det var 39 grader i vattnet och -6 i luften. Rätt häftigt när håret i nacken frös till istappar. Himlen var alldeles stjärnklar, det var en så vacker kväll. Tanken var att vi skulle avsluta med lite ABBA och Singstar, men då hade Helenas man kommit hem och av någon anledning var det ingen som riktigt vågade sjunga då ;o) Det blev lite småprat tills det var dags att åka hem.

Nu har jag dessutom lyckats lista ut hur man betalar vägtullarna i Oslo. Där har de tagit bort betalstationerna numera, så efter ett intensivt Googlande hittade jag Fjellinjen som till och med har särskild service för svenskar. Lätt som en plätt till slut. Jag var lite orolig att vi skulle bli tvungna att vänta på en faktura, det hade nog blivit lite dyrare det.

Gårdagen idag

Jag kommer tillbaka till gårdagen. Det var omtumlande det där. Att köra så långt och känslan av att allt gick så bra. Det är faktiskt det längsta jag kört i hela mitt liv som en sammanhängande biltur. Till Skåne har jag bilat några gånger men då har jag inte vänt hem igen samma dag. Så just nu känner jag mig faktiskt lite stolt.

Jag hade tre flickor med mig i bilen upp till Noresund. Från den lilla byn upp till hotellet uppe på fjället är det 13 kilometer, en väg så brant uppåt att jag inte en gång kunde ha mer än treans växel i, ofta bara tvåan. Kikade man lite nedåt dalen när man kommit upp en bit fick man se ett landskap som är bedövande vackert. Synd bara att det var rätt mulet. I solsken måste det vara helt oslagbart. Så kom vi fram till hotell Estatia, vi fick se anläggningen breda ut sig framför oss. Den är enorm! Helt och hållet nybyggd. I bakgrunden en liftanläggning med några backar.

Tjejerna fick kontakt med sin kontakt Marie. Av henne fick de nycklar till lägenheten de ska bo i och vi tog oss dit för att plocka ur deras packning. När de klev in där fanns där redan tre personer (inte oväntat i och för sig, det är en sexbäddarslägenhet) men den norska tjej var nästan otrevlig; Här är fullt, sa hon. Det går inte att bo tre till här eftersom i ett rum bor två okända gutter vilka hon definitivt inte hade lust att dela rum med. "Mina" tjejer blev helt ställda och vi gick upp till receptionen så att tjejerna skulle få reda ut det hela. Men jo, så var det. Den norska flickan skulle dela rum med två svenska killar. Killen i receptionen förklarade för norskan per telefon vad som gällde. Mina tjejer blev lite illa till mods, det här kan bädda för väldigt otrevlig stämning, även om det inte var deras fel att arbetsledningen fördelat sin personal så här. Men hon visade sig förstående sedan, men jag kan förstå att hon inte var så förjust, de borde ha kunnat tänka lite från ledningens sida. Kanske kill- respektive tjejlägenheter?

Jag stannade knappt en timme. Tyvärr, det hade varit roligt att se sig omkring lite på området men jag ville helst kunna få köra så mycket som möjligt i dagsljus, och innan jag skulle bli för trött. Det blev kramar från alla tjejer och lite med en klump i halsen började jag köra. Hemresan bjöd på solsken i nästan hela Norgedelen av färden och det ÄR ett väldigt vackert land. Synd bara att allt är så jättedyrt!

En lååång bilresa

Från uppstigningen klockan tio i två i natt till nu, när jag sitter vid datorn med ett glas vin har jag hunnit med att köra 122 mil (17½ timme i bil), varit åtta timmar i Norge där jag lämnade en dotter och två av hennes kamrater vid deras nya arbete. Mitt kosthåll har bestått i en bensinmacksmacka, en bensinmackssallad (pasta och tonfisk), ett äpple jag norpat i en hotellreception och en Snickers, en Loka, en Farris (norsk vatten) och tre kaffe.

Nu går mina blodspängda ögon i kors, och jag ska nog jumpa i säng rätt snart. Då behöver jag inte ens tänka på Earth Hour, jag har släckt lampan för dagen ändå :o)

Mot Hønefoss

I natt vid tvåsnåret bär det av mot Norefjell som ligger en bit från Hønefoss. Det är enkel resa runt 60 mil, och jag ska köra det tur och retur. Jag hoppas på att vara hemma i morgon kväll någon gång. Med mig på vägen dit har jag tre tjejer som ska börja jobba på hotellet vid fjället. Det är Danielle och hennes vänner Bella och Carro. Jag misstänker att jag kommer att bli tvungen att stanna någon gång på hemvägen för att sova, jag lägger med kudde och fleecefilt i bilen så att jag har lite mysigt att kura ihop mig med. Håll tummarna att jag inte kör vilse i Oslo nu :o)

En zippåse till Helena

Det är en sådan här de menar Helena :o)

RyanAir var det ja...

flygbolaget som ska ta oss till Barcelona. Detta lär vara deras nya säkerhetskort i stolsfickorna.

Mina bruna fingrar

Andra människor talar om att de har gröna fingrar. Det har inte jag. Jag har bruna. Jag kan inte hålla bommor vid liv, de dör ofelbart efter en tid hemma hos mig.

Se bara på den här stackars clivian! Det är extra sorgligt för den tog jag från min mormor och morfars hem efter att båda gått bort. Jag hade så gärna velat ha en växt kvar från dem. Det vill sig inte, jag förstår mig inte på blommor och jag har nästan noll intresse av att stå med händerna i jorden.

Det här är en hoya, av något slag, jag vet inte vilken. Men hoyor är trevliga för de är i stort sett det enda som verkar trivas med mig. Jag har två av den här sorten och de har hängt med ett antal år och blommar regelbundet. Jag har just lagt bud på Tradera på några rotade skott av andra hoyaarter. Så pass kan jag nog stå ut med att plantera lite. Jag vill också ha blommor i fönstren för nu är det verkligen tomt. Och trist.

Det är lika illa utomhus. Med mitt odlarintresse. Jag såg där på Tradera att folk säljer "pinnar" av änglatrumpet också. Min arbetskamrat säger att de är så lätta så, jag ska nog prova att buda på några sådana. Man verkar kunna få de där pinnarna för några tjugor så det är ju ingen jätteförlust om de går samma väg som det mesta jag försöker odla.

Vårväder?

Vårvädret lyser lite med sin frånvaro. Idag har det betett sig lustigt. Jag körde in till stan,14km nordväst om mitt hem, idag på eftermiddagen. Jag noterade att alla bilar jag mötte var fulla med snö och tyckte att det var lite knepigt. Strax fick jag svaret. Ett par kilometer innan jag kom fram fullkomligt vräkte snön ner, och blåste hårt gjorde det också. Hemma hade det mest varit sol hela dagen, en och annan vilsen snöflinga kanske, men mest sol..
Det här tulpanfotot tog jag för fyra år sedan. Då var min Canon Powershot Pro1 helt ny. En av mina allra bästa investeringar jag gjort, jag har haft så mycket roligt med den kameran. Ändå är jag sugen på att byta både upp och ner mig. Jag vill ha en riktig systemkamera att leka med, och en vattentät fickkamera som alltid kan hänga med. Men eftersom jag nu inte har något pengaträd vare sig i vardagsrummet eller i trädgården så får det där nog stanna vid önskedrömmar. Men drömma får man, och tulpaner är alltid fina :o)

Tillfälligt boende

Jag överlevde helgen :o) Det gick åt några Alvedon men jag höll ihop och känner mig faktiskt inte värst mycket tröttare än jag brukar göra efter en jobbahelg. Så bra!

Danielle har flyttat hem. Pär hämtade hennes säng, några andra småmöbler, väskor och kartonger i går. Nu har tjejerna möblerat om på Cissis kammare och de två unga-vuxna flickorna delar rum. Men det här är högst tillfälligt, natten mellan fredag och lördag går flyttlasset vidare mot Norge. Redan på lördag står hon uppskriven på schema och jag blir nästan förskräckt! Ska de inte ens få gå dubbelt i början? Det verkar knappt så, det är tydligen hög beläggning på hotellet och ont om personal.

Idag gör jag så lite som möjligt. Det är rätt lagom *s*

Självömkan

Varför började jag? Klockan är kvart över tio på kvällen. Det är inte mycket. Men jag är gräsligt, väldigt, ruskigt, hemskt trött. Jag borde ligga i sängen och sova redan. Jag har varit på jobbet hela dagen, slutade klockan 21.00. Till det ska jag vara på post klockan sju i morgon bitti igen och jag ska orka hålla igång till halv nio på kvällen. Det där har jag inga problem med i de flesta fall, men jag är inte riktigt pigg. Jag harvar mig fram på Alvedon och ren tjurskallighet. Jag gissar att Lucas har smittat mig med vad det nu är han har, han är inne på dag två med rejäl feber nu. Jag blir ju nästan aldrig sjuk på riktigt, "bara" mer eller mindre förkyld, småkrasslig eller känner att jag drar på något. Men sjuk.. nej nästan aldrig, som sagt. Men trött är det klart jag blir i de här lägena.

Jag började ladda över en ny ljudbok på mobiltelefonen för en stund sedan och nu måste det bli klart. Innan dess kan jag knappast krypa ner i min sköna säng. Jag blev klar med Dan Browns Gåtornas palats idag och jag bara måste ha något att läsa/lyssna på. 45 minuter kvar.

Så! Nu har jag gnällt färdigt för den här gången ;o)

Lurifax

Igår gjorde Amelie oss, Pär och mig alltså, både stolta och lite imponerade. Hon hade en tandläkartid för idag, tidigt på morgonen. Nu är det så att just idag är alla skolor här i kommunen stängda och barnen är alltså lediga. Då känns det naturligtvis inte så jätteroligt att kliva upp sju på morgonen för att åka en och en halv mil in till stan för en undersökning. Vi gick med på att boka om tiden. Det kan jag fixa själv, sa Amelie. Jamen visst, tyckte vi, med lätt höjda ögonbryn. Amelie är en rätt blyg tjej så att hon skulle ringa själv förvånade oss inte så lite.

Ett par timmar senare fick jag ett sms där Amelie skrev att nu hade hon fått en ny tid längre fram. Åh, vad du är duktig! svarade jag. Till varandra sa Pär och jag att hon börjar bli stor nu.

När jag och Amelie åkte hem från ridhuset i går kväll kröp sanningen fram. Kompisen Maja hade ringt och låtsats att hon var Amelies mamma!! Haha.. vilka rackarungar :o)

Körigt den 18 april

Oj vilken dag det kommer att bli! Barcelonabrudarna landar på Skavsta strax efter klockan två på eftermiddagen. Jag borde hinna hem och ta en dusch innan jag ska träffa mina jobbarkompisar på restaurang Sarajevo i Enköping. Vi ska fira av Gittan som sviker oss nu för att gå pension. När maten är svald ska vi vidare till en föreställning som vi tror/vet att Gittan kommer att uppskatta. Återsken heter det. Jag försökte komma in på den hemsidan för att fiska upp en bild men något på den sajten gör att både Firefox och Explorer kraschar.

Jäklar vilken rolig vecka det där kommer att bli :o)

Lucas, jackbekymmer och jobb

Jag har precis varit och hämtat Lucas på skolan. Hans fröken ringde och sa att han inte var bra. Han ser lite blek ut om nosen nu när han sitter i soffan. Grannens kille är också hemma, kanske något som går? Som vanligt. Där försvann min sköna ensamma förmiddag, jag älskar dem. Lucas är mysig att ha hemma, det är inte det. Men det är så skönt att det är tyst, tyst och att man liksom bara kan glida runt. Tja.. det kommer nya dagar.

Jag har suttit och kikat på vårjackor på olika postordersidor, jag fick en bra rabattcheck i lådan från LaRedoute häromdagen. Men jag vet inte.. jag vill gärna prova. Jag verkar i alla fall inte ensam om att inte ens äga en klok jacka av oss som ska åka till Barcelona, alla verkar ha samma bekymmer :o) Och att packa i en ICA-kasse ter sig allt mer frestande: inga problem med vare sig vikt eller mått.

Halv två ska vi ha möte på jobbet, jag ska nog gå på det. Jag är inte tvungen men det ger lite plustimmar och det är behövligt även om jag ligger bra till ändå. Jag går upp till 90% i arbetstid (från 80) från och med april. Eftersom jag lagt schema ända in i maj som om jag hade den lägre anställningsgraden måste jag leva lite på pluskontot nu, men jag har räknat ut att det funkar.

Jennie

Den här jättesöta fina tjejen fyller faktiskt 20 år idag!

GRATTIS JENNIE!!!!!!!!!!

Barcelona, bara bekymmer

Ja ni. Det är ett elände det här med att ge sig ut på resa. Det ställer bara till en massa bekymmer. Stora jobbiga problem.. här är några exempel:

• Vad ska jag ha för vårjacka
• Vilka skor passar bäst
• Vad ska jag packa i för väska

Ja ni ser... jag har nästan en månad på mig att lösa problemen, men det här kommer att kräva sin man.

Bortsett från det... jag längtar som tokig
La Sagrada Familia, ett måste!

Danielle flyttar till Norge

Nu verkar det som om Danielle har bestämt sig.
Här, vid pricken "i" ligger hotellet hon åker till nästa fredag om allt går i lås.

Söndag hemma

Idag har jag faktiskt tvättat fönster! Inte precis min favoritsyssla, så det blev inte med någon större energi heller. Orsaken till att jag gnuggade bort det värsta från köksrutorna var att mamma skulle komma för att gratta Lucas i efterskott idag. Jag vill ju inte skrämma modern från vettet med mina skitiga rutor. När solen skiner som idag syns ju eländet allt för väl. Pär stack och jobbade tidigt idag, redan före elva var han iväg så Lucas och jag var själva sedan. Medan jag putsade blandade han ihop smet till scones.

När mor kom hade hon med sig både Danielle och Cecilia. Danielle ville vara med och fika och få lite kramar och kärlek från familjen. Hon är söt hon. Hon passade på att visa hemsidan till Quality Spa & Resort Norefjell där hon blivit erbjuden ett arbete som städare och i restaurangen. Jag veeeeet inte sitter ungen och säger. ÅÅÅÅÅÅK skriker både hennes mor och mormor :o)

När vi fikat klart kom Amelie och Felicia ner med Leo och Melissa (det är inga kompisar, det är två hästar). Mormor ska hälsa på hästen. Mormodern tycker nog att hästen är både stor och lite läbbig, vad Leo tycker vet jag inte riktigt.. jag kan inte förklara varför han lipar åt klapparna *S*

Jag berättade för mamma om resan till Barcelona och vi satt en stund och pratade lite om jobb och om gamla bekanta. Alltid trevligt att sitta och surra en stund. När hon åkte hem tog hon Danielle med sig in till stan igen. Nu ska jag snart börja göra i ordning kvällens kycklingfiléer. De får nog åka in i ugnen under ett täcke av tomat och goda kryddor. Frågan är om jag tar potatis eller ris till.

Melodifestivalen då?

Man är nästan tvungen att kommentera något om melodifestivalen. Alla tycker något om den, om inte annat att det är skräp. Jag tycker att jag är måttligt intresserad, men ändå sitter man där och tittar.

I går var det ju som bekant final i Globen och jag tycker faktiskt att de flesta låtar hade någon slags kvalitet. Mer eller mindre = några mer, de flesta något så när och ett par definitivt mindre. Allra mest tyckte jag om Caroline af Ugglas och min tvåa var Malena Ernman med La Voix. Nu blev det tvärtom men det är jag nöjd med så klart. Jag tycker om opera, och det här var riktigt kul och bra. Jag tror inte Malena själv hade räknat med en vinst, inte alls. Såg ni hur paff hon faktiskt blev? :o)

Fast allra roligast hade det varit om vi hade kunnat skicka det här till Moskva!

Hästfotograf

Diong-ng-ng-ng låter det om min telefon. Amelie skickar SMS; Kom och fotografera oss när vi rider mamma! Mamma laddar oftast kameran med ett fräscht batteri i de här lägena och ger sig iväg. Nåja, idag laddade jag visst inte kameran så, utan fick gå hem och byta efter fem tagna foton. Sedan var det bara att stå där vid paddocken och frysa fingrarna av sig.
Fast det är rätt roligt, för det mesta. I synnerhet om jag blir belönad med ett sådant här solskensleende. Då är i alla fall jag glad rätt länge. Leo var lika älskansvärt underbart pussgo och godistiggande som vanligt, så nu är jag buffad och puffad på av honom. Lite slemmad på också tror jag :o) Felicia red på Dansa samtidigt, så klart tog jag bilder på dem också.

Yes!! Det är helg

Fredag och ledig helg, det gillar jag. Jag är trött, men det här till efter en vanlig arbetsvecka. Vi har det lite körigare än vanligt på jobbet för tillfället. Det där svänger fram och tillbaka lika snabbt som humöret på en viss 13½-årig dotter jag har. I tisdags vred jag till ryggen i ett tungt lyft och jag som aldrig har ont i ryggen, möjligen kan jag bli trött i den, känner en lätt molande värk i korsryggen nu. Skit! Jag ska ta och dutta på lite tigerliniment, det kanske inte hjälper direkt, men det är skönt.

I går red jag på Åkerby, som vanligt. Det blev till rena släktträffen. Amelie är sisådär förtjust i att hoppa där på ridskolan (hemma går det bra, i hennes egen takt) och eftersom hennes grupp skulle just hoppa så red hon i min grupp i stället. Och så hade vi en ny tjej som provred med oss. Hon heter Johanna och är bestämt mina barns vuxna kusin som troligen ska glida in i gänget (jag är så glad för det, det känns himla skoj). På läktaren satt Pär, Lucas, Johannas lilla Louise och Fiffi. Den sista är ju i och för sig inte släkt, men jag räknar henne till "mitt" gäng ändå.

Idag lagar jag lasagne, det var Kerstin på jobbet som berättade att hon gjort det i går och det lät så gott. Lasagne är italienskt, men jag behöver träna på spanskt så jag har köpt en kartong spanskt bordsvin att dricka till.

En dag i Universitetshuset

Här var jag med igår. Vi var fyra stycken från jobbet, plus vår sjuksköterska och vår chef. Vi fick dela upp oss lite för det var mängder av olika seminarier att gå på. Det vi fick höra på var olika forskare som berättade om vad de arbetar med just nu, eller nyligen avslutat. Ämnena var vitt spridda, allt ifrån forskning runt alzheimers sjukdom till yngre äldre kvinnors sätt att resa. Självfallet var graden av hur intressant det var väldigt olika. En del, som till exempel behovet av andlighet och huruvida hemmaboendeprincipen alltid är bra kan man ta med sig i arbetet i vardagen. Men andra ämnen var väl i bästa fall roliga att lyssna till.

I alla fall, det är hemskt roligt att komma iväg på kurser och seminarier så här ibland. Det är mycket folk att titta på, man får lite gott att äta och alltid lär man sig en del. Men att sitta still en hel lång dag.. det är lite jobbigt. Jag har liksom kommit ifrån det där sedan jag slutade plugga. Men nog satt jag och insöp lite av univesitetsluften, den fanns där och lite saknar jag det allt. Faktiskt.

985

Så många kronor kan man få en tur och retur Barcelona för med Ryanair, i mitten av april. Visste ni det ;o)

Helg med gotlandstur

Den här helgen blev det en blixtvisit på Gotland. Pär skulle hämta någon märklig maskin uppe i kalkbrottet i Lärbotrakten. En märklig plats på jorden måste jag säga. Det är första gången jag ser dem och det är verkligen enorma dagbrott. Det slog mig direkt att här skedde ett av Marie Jungsteds mord. Kan det ha varit i boken I denna ljuva sommartid? Jag tror det.

Efter lastningen av mackapären for vi ner till stan igen. Där hade vi tiggt åt oss en kopp kaffe hemma hos goda vännerna Maran och Stuxa. Kaffe fick vi, men det visade sig att vi fick en jättegod välvänd stek också :o) Efteråt fick vi prova att spela Guitar Hero vilket kanske inte var riktigt min grej *haha* men kanske kan man bli bättre med lite övning. Vi fick se deras Linus spela ett par låtar.. jag är SÅ imponerad! Hur 17 hinner han med alla tryckningar? Inte gjorde han många fel inte...

Vi hade Lucas med oss. Det var inte meningen från början. Vi hade trott att Cecilia skulle vara hemma med honom och Amelie natten mellan söndag och måndag. Cissi hade inte riktigt förstått saken så. Nähej, Amelie kunde sova hos Fiffi, inga problem. Men Lucas fick vi ta med. Vi hade ingen bokning på båten till honom, men jag lovar... ingen kollar om man har gömt ett litet barn i hytten på lastbilen "hrmmmmmm". Destination Gotland gjorde allt en bra affär på att han var med ändå: mat, godis och dricka. I morse, innan båten avgick, ringde jag till skolan och sa som det var: att vi smugglat med oss gossen till Gotland över helgen och inte lyckats leverera hem honom i tid.

Alla timmar i lastbilen har vi roat oss med att lyssna på Dan Browns Gåtornas palats. Vi hann igenom halva, nu måste jag kolla om den går att lyssna på strömmande från biblioteket. Jag måste få veta hur det slutar. Lucas också, han blev fängslad. Det tycker jag är roligt för det är ju inte precis en barnbok.

Cross country

Idag snodde vi ihop väldigt enkel mat som blev jättegod. Jag tog ett drygt halvt kilo köttfärs som jag blandade med kanske en och en halv deciliter matlagningsgrädde och ett ägg. Kryddorna var bara salt och en rätt stor klutt röd currypasta. Det blev åtta stora biffar som jag först bara brynte i lite smör. I pannan klickade jag sedan ner en burk cremé fraiche. I en skål i kylen hittade jag lite hackade tomater som var kvar sedan en tacomiddag för ett par dagar sedan. De slängde jag ner i pannan. För att balansera upp det syrliga i såsen hade jag i lite mango chutney. Det hela fick stå där och gotta ihop sig medan potatisen blev klar.

En salig blandning av smaker. Den röda curryn är thailändsk, chutneyn mer från Indien och cremé fraichen... är kanske fransk.. Hur som helst: Pär, jag och Lucas rensade faten.

Vårdesign

Nu börjar jag tröttna på vintern.
Så nu är det dags att vårpynta bloggen. Tulpaner blir man alltid glad av!

Lurviga Leo

Pållen bor i vinterpäls än så länge. Den är lång och silkesmjuk och det doftar underbart när man stoppar in näsan i de mjuka fjunen.

Snart börjar härligheten att trilla av och han kommer att bli som en julgran som stått inomhus några veckor för länge. Men det är ett vårtecken så gott som något.

Nytt körkortsfoto

När körkortet blivit tillräckligt gammalt är det dags att fixa ett nytt. Värst av allt är att det ska vara nytt foto också. Jag hittade ett gammalt passfoto, men nääää... det gick verkligen totalt bort. Pär och jag fick ett gott skratt åtminstone *S*

Att gå till en fotograf kostar tid, planering och säkert en hundralapp också. Att sitta vid sin dator och redigera foton är däremot inget annat än kul. En bra kamera har jag. Själv är som bekant bästa dräng! Så här (fast i svart-vitt) kommer jag att se ut på mitt nya kort.

Det kan jag nog leva med de närmsta tio åren tror jag.

Lucas säger TACK

..till er alla som grattade honom igår. Han somnade tidigt, supertrött. Det är ansträngande med all spänning som omger en födelsedag trots att man är en så stor kille. Men han var glad och nöjd med presenterna han fick och kramarna som kom i cyberrymden. Han är sådan, alltid glad och tacksam för det han får, det är inte ofta han blir besviken, tvärtom.

Lucas i presentöppnartagen, storasyster Michaela och svägerskan Anna-Karin tittar på

Lucas fyller nio år

Idag fyller våran minsting nio år. Jag, Amelie och Cecilia sjöng och hurrade för honom på morgonen och han fick två paket som var från pappa och mamma.

Det blev ett nytt spel till Playstation, en stor tjock luvtröja (hans favoritplagg nummer ett) och några kallingar.

I kväll kommer alla storasystrarna med tillbehör för att vara med och fira lillebror Det blir tacos och chokladpudding till efterrätt, beställt av födelsedagsbarnet självt. Säkert kommer det små paket tillsammans med tjejerna också.

Själv önskar jag nästan att han kunde stanna i växten nu, han är fortfarande liten och go, men är också stor och självständig i så mycket. Det är en härlig liten kille vi har

Mars - första vårmånaden

Ja det skulle man ju kunna tro. Speciellt i morse när det var 15 minusgrader när jag åkte till jobbet strax före sju i morse :o) Nu har jag just kommit hem från samma jobb, klockan är 21.00 och jag har kokat en kopp te. Ute är det bara fem grader kallt nu vilket betyder att det vårats ordentligt sedan i morse. Eller hur...

Nu är helgen slut och förutom den tid jag sovit har jag vistats i mitt hem runt sex timmar sammanlagt. Så är det att jobba helg för det mesta. Men belöningen är två lediga dagar när ungarna är i skolan. Jamen, tänk så skönt det är! Inte för att jag inte skulle uppskatta min man och mina barn, men att få vara ensam hemma ibland är extra plus.

Pär sitter på färjan till Visby nu, på lördag ska han troligen samma väg igen för då ska maskinen han ska lämna där hem igen. Kanske skulle man passa på att åka med... det lär visa sig det.

Nu ska jag dricka ur mitt te, läsa lite mail och annat spännande jag kanske kan hitta på nätet. Sedan blir det nog jag och Anne Holt i sängen en stund innan jag sover som en stock.