Lurifax

Igår gjorde Amelie oss, Pär och mig alltså, både stolta och lite imponerade. Hon hade en tandläkartid för idag, tidigt på morgonen. Nu är det så att just idag är alla skolor här i kommunen stängda och barnen är alltså lediga. Då känns det naturligtvis inte så jätteroligt att kliva upp sju på morgonen för att åka en och en halv mil in till stan för en undersökning. Vi gick med på att boka om tiden. Det kan jag fixa själv, sa Amelie. Jamen visst, tyckte vi, med lätt höjda ögonbryn. Amelie är en rätt blyg tjej så att hon skulle ringa själv förvånade oss inte så lite.

Ett par timmar senare fick jag ett sms där Amelie skrev att nu hade hon fått en ny tid längre fram. Åh, vad du är duktig! svarade jag. Till varandra sa Pär och jag att hon börjar bli stor nu.

När jag och Amelie åkte hem från ridhuset i går kväll kröp sanningen fram. Kompisen Maja hade ringt och låtsats att hon var Amelies mamma!! Haha.. vilka rackarungar :o)