lördag 21 mars 2009

Självömkan

Varför började jag? Klockan är kvart över tio på kvällen. Det är inte mycket. Men jag är gräsligt, väldigt, ruskigt, hemskt trött. Jag borde ligga i sängen och sova redan. Jag har varit på jobbet hela dagen, slutade klockan 21.00. Till det ska jag vara på post klockan sju i morgon bitti igen och jag ska orka hålla igång till halv nio på kvällen. Det där har jag inga problem med i de flesta fall, men jag är inte riktigt pigg. Jag harvar mig fram på Alvedon och ren tjurskallighet. Jag gissar att Lucas har smittat mig med vad det nu är han har, han är inne på dag två med rejäl feber nu. Jag blir ju nästan aldrig sjuk på riktigt, "bara" mer eller mindre förkyld, småkrasslig eller känner att jag drar på något. Men sjuk.. nej nästan aldrig, som sagt. Men trött är det klart jag blir i de här lägena.

Jag började ladda över en ny ljudbok på mobiltelefonen för en stund sedan och nu måste det bli klart. Innan dess kan jag knappast krypa ner i min sköna säng. Jag blev klar med Dan Browns Gåtornas palats idag och jag bara måste ha något att läsa/lyssna på. 45 minuter kvar.

Så! Nu har jag gnällt färdigt för den här gången ;o)

4 kommentarer:

  1. Huvaligen vad är detta för 14-timmars pass? Då får man lova o gnälla också.

    SvaraRadera
  2. Självömkan är bra att ägna sig åt emellanåt - jag vet detta med säkerhet då jag kvalificerat mig för medalj i just detta ;o).

    Men vilka pass hjärtat - huuuuu!!! Du behöver verkligen semester :D!

    kramiz

    SvaraRadera
  3. Hoppas du känner dig piggare snart, Suss!

    SvaraRadera
  4. Hur i helskota gör du för och få in nedräkningen på bloggen? Jag lyckas med och skapa den, men inte fan hamnar den på min blogg.

    SvaraRadera