Jag kommer tillbaka till gårdagen. Det var omtumlande det där. Att köra så långt och känslan av att allt gick så bra. Det är faktiskt det längsta jag kört i hela mitt liv som en sammanhängande biltur. Till Skåne har jag bilat några gånger men då har jag inte vänt hem igen samma dag. Så just nu känner jag mig faktiskt lite stolt.
Jag hade tre flickor med mig i bilen upp till Noresund. Från den lilla byn upp till hotellet uppe på fjället är det 13 kilometer, en väg så brant uppåt att jag inte en gång kunde ha mer än treans växel i, ofta bara tvåan. Kikade man lite nedåt dalen när man kommit upp en bit fick man se ett landskap som är bedövande vackert. Synd bara att det var rätt mulet. I solsken måste det vara helt oslagbart. Så kom vi fram till hotell Estatia, vi fick se anläggningen breda ut sig framför oss. Den är enorm! Helt och hållet nybyggd. I bakgrunden en liftanläggning med några backar.
Tjejerna fick kontakt med sin kontakt Marie. Av henne fick de nycklar till lägenheten de ska bo i och vi tog oss dit för att plocka ur deras packning. När de klev in där fanns där redan tre personer (inte oväntat i och för sig, det är en sexbäddarslägenhet) men den norska tjej var nästan otrevlig; Här är fullt, sa hon. Det går inte att bo tre till här eftersom i ett rum bor två okända gutter vilka hon definitivt inte hade lust att dela rum med. "Mina" tjejer blev helt ställda och vi gick upp till receptionen så att tjejerna skulle få reda ut det hela. Men jo, så var det. Den norska flickan skulle dela rum med två svenska killar. Killen i receptionen förklarade för norskan per telefon vad som gällde. Mina tjejer blev lite illa till mods, det här kan bädda för väldigt otrevlig stämning, även om det inte var deras fel att arbetsledningen fördelat sin personal så här. Men hon visade sig förstående sedan, men jag kan förstå att hon inte var så förjust, de borde ha kunnat tänka lite från ledningens sida. Kanske kill- respektive tjejlägenheter?
Jag stannade knappt en timme. Tyvärr, det hade varit roligt att se sig omkring lite på området men jag ville helst kunna få köra så mycket som möjligt i dagsljus, och innan jag skulle bli för trött. Det blev kramar från alla tjejer och lite med en klump i halsen började jag köra. Hemresan bjöd på solsken i nästan hela Norgedelen av färden och det ÄR ett väldigt vackert land. Synd bara att allt är så jättedyrt!
Jag hade tre flickor med mig i bilen upp till Noresund. Från den lilla byn upp till hotellet uppe på fjället är det 13 kilometer, en väg så brant uppåt att jag inte en gång kunde ha mer än treans växel i, ofta bara tvåan. Kikade man lite nedåt dalen när man kommit upp en bit fick man se ett landskap som är bedövande vackert. Synd bara att det var rätt mulet. I solsken måste det vara helt oslagbart. Så kom vi fram till hotell Estatia, vi fick se anläggningen breda ut sig framför oss. Den är enorm! Helt och hållet nybyggd. I bakgrunden en liftanläggning med några backar.
Tjejerna fick kontakt med sin kontakt Marie. Av henne fick de nycklar till lägenheten de ska bo i och vi tog oss dit för att plocka ur deras packning. När de klev in där fanns där redan tre personer (inte oväntat i och för sig, det är en sexbäddarslägenhet) men den norska tjej var nästan otrevlig; Här är fullt, sa hon. Det går inte att bo tre till här eftersom i ett rum bor två okända gutter vilka hon definitivt inte hade lust att dela rum med. "Mina" tjejer blev helt ställda och vi gick upp till receptionen så att tjejerna skulle få reda ut det hela. Men jo, så var det. Den norska flickan skulle dela rum med två svenska killar. Killen i receptionen förklarade för norskan per telefon vad som gällde. Mina tjejer blev lite illa till mods, det här kan bädda för väldigt otrevlig stämning, även om det inte var deras fel att arbetsledningen fördelat sin personal så här. Men hon visade sig förstående sedan, men jag kan förstå att hon inte var så förjust, de borde ha kunnat tänka lite från ledningens sida. Kanske kill- respektive tjejlägenheter?
Jag stannade knappt en timme. Tyvärr, det hade varit roligt att se sig omkring lite på området men jag ville helst kunna få köra så mycket som möjligt i dagsljus, och innan jag skulle bli för trött. Det blev kramar från alla tjejer och lite med en klump i halsen började jag köra. Hemresan bjöd på solsken i nästan hela Norgedelen av färden och det ÄR ett väldigt vackert land. Synd bara att allt är så jättedyrt!
Vad säger arbetstidslagen? Får man köra 17 timmar i sträck? :)
SvaraRaderaSkönt att allt gick bra, även med rummen till slut.