På promenad

Kvällspromenader är skönt, och har man hund i bagaget finns det ju mer än en anledning att verkligen ge sig ut på en tur också. Är kvällen dessutom underbar finns inga ursäkter, fast oftast hittar jag en eller annan ändå ;o) Jag är rätt lat med att gå. Igår var det Amelie och jag som gick själva (jo, jag har gått långpromenad två dagar i sträck.. kors i taket minsann), men i kväll fick jag med båda barnen. Lucas tog med sin cykel men det var helt OK förstås. Cykeln passade för dem båda att rulla fram på ibland, tänk att det finns stunder de är så här sams :o) Svängen vi gick kallas i folkmun här "Burgen runt" och jag vet inte hur långt det är egentligen. Vi gick i sakta mak och det tog en timme och fyrtio minuter. Jag ska ta och köra svängen runt en dag och mäta upp. Det vore kul att veta.

Så fort vi var hemmavid igen ville Amelie ner och bada, och Lucas gick att övertala efter en stund. Och badade gjorde de! Tänk vilken kväll... här är klockan halv nio. Milda-jycken fick inte hoppa i för matte, jag vill inte ha blöt stinkande hund i husvagnen i natt. Och själv höll jag mig på torra land också, jag gillar inte att frysa...

Cirkus

Jag måte säga att stunderna vid datorn inte är så långa, och inte så många nu :o) Vem har tid att sitta här när man kan sitta i solen? Just nu är det mycket sol också, idag har det varit helt strålande, nätt och jämt ett moln på himlen och riktigt varmt. Det är blåsten, som är rätt kall, som förtar det ljuvliga lite grann.

Det har varit ohyggligt öde här på campingen. Ungarna har haft tråkigt. Speciellt Lucas eftersom Amelie i alla fall hade en kompis här i helgen som gick. Dessutom väntades ännu en hit som igår (och hon kom mycket riktigt också). Men så såg jag att det var cirkus Rohdin på G i Hemse och jag köpte biljetter.

Det var lyckat. Cirkusen är rätt liten och har inga avancerade och storslagna nummer som lindansare eller trapetser. Lite jonglörer, små shettisar, clowner och andra trick. Allt rätt gammaldags i sin framtoning och faktiskt charmigt! Jag gillade det, och barnen (särskilt Lucas) skrattade mycket.

Den stora hiten för sonen var ändå elefanten! Den hade han väntat så på. Han älskar elefanter. När den 27 år gamla afrikanska(!!) Micki kom in på scenen lät jag honom gå längst fram till manegen och titta. Han var saligt lycklig. Och tänk så lycklig en åttaårig kille kan bli av en trumpetstöt från en snabel :o) Själv var jag så klart så nöjd att jag fått min pojke så glad men också imponerad av att flickan som visade upp det enorma djuret bara var 12 år gammal!