Vet ni vad??

Idag gav jag mig fan på att jag skulle galoppera. Vad har jag att vara skraj för egentligen.. jag menar.. jag kan inte mer än ramla av! Jag tjuvtränade lite på Marco här hemma mitt på dagen, det kunde jag eftersom jag var ledig idag. Nu är ju han mer än lovligt trög och jag vääääldigt orutinerad. Men lite galopp blev det, några språng i taget.

Till ridskolan då, Ponderosagänget sammanträdde. Vi red över bommar, serpentinbågar och sådant. Så säger Elin, vår goa ridlärare att idag har vi gjort så mycket saker att vi hoppar över galoppen. Neeeeejjj.. jag som hade laddat så. En annan tjej protesterade också, HA vilken tur!

Amelie blev helt förbluffad när hon kom upp i ridhuset och trodde att jag stod bland de som stod mitt "i ringen" och väntade (vi delade upp oss i två grupper), men fick se mamma galoppera varv på varv!!

Jag är så stolt och GLAD!

Hästblogg?

Min blogg verkar bli en hästblogg... Inte meningen, jag lovar.. men hästar är hästar och de tar jättemycket tid i anspråk. Tid som känns rolig. Dessutom får man både motion ochfrisk luft på köpet.

Det är en hel del elände uppe i vårt stall just nu. Vår Timone har mugg och har något som inte är riktigt bra i ett av frambenen. Muggen är klart på bättringsvägen, jag har köpt dyrt schampoo och en ännu dyrare salva att smörja med. Den oroar jag mig inte alls för. Den lätta hältan i höger fram ger mig skräckvibbar. Bara för att jag vet hur drygt det blir om det inte blir bra. Hältan var ju nästan ingenting ens från början, men vi plockade honom så att säga av banan direkt, för att inte göra skadan värre. Han ska få vila helt ännu någon vecka till, sedan försiktig skrittning någon vecka eller två (för stimulansens skull) och sedan ska vi sätta honom i lugn trav. Det blir läskig... måtte han hålla!

Vår andra pålle mår bra, trots sin höga ålder, han har så mycket vinterpäls att han ser ut som en teddybjörn, massor av hovskägg och är (peppar peppar) fri från mugg (tack vare det täta hovskägget skulle jag tro).

Men det är två av hästkompisarna som det är värre med. En äldre herre har drabbats av hovböld och en betydligt yngre kille har fått fång!!!! I februari! Det är så jäkla synd om dem båda två, speciellt fånghästen som ska stå på boxvila länge nu.

Grävmaskin i trädgården

Vi har så fint hemma hos oss nu. Både inne och ute. Titta får ni se. Bilderna brister verkligen i kvalitet, sorry.
Förklaringen heter vattenläcka! Typ en geiser någonstans i stengrunden, vi har bevattnat halva åkern bakom huset ett tag utan att fatta att det var på grund av oss den såg så våt ut i kanten när resten av jorden torkat upp. Regnpölarna på gräsmattan fick en annan förklaring. Just nu har vi inget vatten inomhus, rörmokarna och snickarna hann inte färdigt. Men vi har en tappkran ute på verandan :o) Ikväll blir det pizza, vi kan inte diska normalt så vi ska äta på kartongerna.

Årets första grillkväll

Den här vintern är inte som andra vintrar. Så ikväll hade vi grillpremiär. Vi åkte hem till kusinen som bor i en annan liten håla (än vår) på andra sidan vår lilla stad. Där grillade vi vårt medhavda kött och till det åt vi min hemgjorda potatissallad med ruccola, paprika och annat gott i. Kusinen och hennes familj åt pommes till maten. Lucas var jätteglad åt det, han tiggde åt sig av dem och var nöjd över att slippa min grönsaksspäckade mat ;o)

Knyt har vi så gott som alltid när vi umgås, vi på min sida av släkten. Jag tycker att det är helt perfekt. Varför finns det folk som höjer på ögonbrynen åt sådant? Och tycker att det är oartigt av värdfamiljerna?

Vi tittade på några snuttar kusinen spelat in från TV. Dels var det Robin i en fyrasekunderssnutt från melodifestivalen för två veckor sedan, och så en cirka 0,75 sekunder lång sekvens från ett avsnitt av "Ensam mamma söker" där både kusinen och hennes man syntes sola på en strand.

En hel del prat om Thailand blev det, men om detta kommer mera senare :o)

Halta hästen

Nämnde jag det? Timone har förutom mugg blivit halt! Kan man skicka allt vad hästar heter till en annan planet?? Nu är det inte så farligt, den yttepytte svullnad jag kände intill en sena för ett par dagar sedan går inte längre att hitta. Han ömmar inte heller längre. Men han får i alla fall stå i sjukhage och ta det lugnt ett tag till. Vill ju absolut inte att han ska bli sämre.

Det var ju dessutom helt underbart i går morse, jag joggar upp till stallet på morgonen för att hinna fodra och vattna honom innan jag skulle till jobbet. Det finns ingen kuse i hagen!!!! Panik!!! Jag lyckas få hejd på maken som precis är på väg att ge sig av i sin trailerdragare. Som tur var hittade vi honom strax, men min puls blev garanterat rätt hög! Nu har han fått en ny hage närmare de andra hästarna, han kan ha närkontakt med dem nu och då trivs han bättre.

Håll tummarna att det går över, att det inte är en sena (jag tror inte dt.. peppar peppar)

Min blogg har nästan blivit en hästblogg.. det är ju inte meningen egentligen. Men nu är det det som tar mycket utrymme.

Luttoh har fotograferat Danielle

Det finns en fotograf som bor utanför Enköping. Han är.. nu ska vi se... Danielles pojkväns sysslings man. Solklart eller hur!? I vilket fall har han tagit en serie riktigt snygga foton på Dottern Danielle. Så här ser sidan ut och länken till hemsidan hittar ni här: KLICK KLICK.

De två tjejerna Lisa och Stina är halvsystrar till Luttohs fru, och de har gått som barn i huset hos oss när de var små. Våra ungar likadant hemma hos dem. Nu är de stora och har tappat kontakten, och det är lite synd kan jag tycka för jag gillade verkligen de här båda tjejerna och deras äldre syster Fia.

Klicka tillbaka till Luttohs Fotografi och gå in på "Folk - En samling". Där hittar ni ett helt underbart studentfoto på dotterns pojkvän - han står på sin egen (ja ok, sina mammas) brygga tillsammans med min vackra Danielle.

Mugg

Eländes elände. Vår stackars Timone har fått mugg. Som tur är upptäckte vi det (igår) innan det blivit stort, mycket eller utbrett. Det tycks vara små angrepp, men vi kör igång det tunga artilleriet direkt, allt för att undvika att vara tvungen att ta ut en veterinär. Kan vi klara oss undan med bakteriedödande schampoo, mjukgörande krämer och kanske Pevaryl klarar vi oss undan med några hundralappar.

Vad gör man en vanlig torsdag

Idag är en ledig dag. Från jobbet alltså. Ledig från tvättmaskin, barnskjutsande och sådan har man ju inte. Men det där är alldeles som vanligt och väldigt uttjatat. Den enda sensationen idag var väl att Pär ringde och frågade om jag kunde undsätta hans bror och svägerska vars bil gett upp och de hade blivit stående i Västerås. Kanske inte precis min dröm att skjutsa dem till Heby under de timmar jag tänkt avnjuta i soffan. Fleecefilten, kaffekoppen och kudden fick vänta. Äventyret tog "bara" dryga två timmar.

Men man ska vara snäll mot släkten...

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Ett säkert tecken är att jag var nära att bryta ihop tidigare idag när jag var sugen på ett glas juice. Glad i hågen kikade jag i kylen och upptäckte att maken köpt hem äppeljuice!!! Jag blev så himla besviken, snyft... och så larvig är jag bara när jag börjar bli sjuk.

Jag ÄR kinkig med drycker. Jag dricker inte något som är gjort på äpplen. Det är inte gott! Jag dricker inte mjölk heller, inte saft, väldigt sällan läsk och verkligen inte ouzo, whiskey eller konjak.

Idag var det dags för Ponderosagänget att sammanträda igen. Plötsligt kände jag mig riktigt frisk igen :o) Det är en så otroligt trevlig ridgrupp, jag har sagt det förr och det behöver sägas igen. Idag var Jenny med också, jag trodde jag tappat bort den trevliga tjejen som visade sig vara Jockes (dotterns pojkvän) syssling och som red i min prova-på-grupp veckorna efter jul. Men hon hade "bara" varit sjuk och är nu tillbaka i sadeln igen. Idag tränade vi på ridvägar och det kändes inte alls lika kaotiskt som förra veckan när jag tyckte att vi bara irrade runt helt utan kontroll. Jag red den sköna Lizah igen. Vi kommer bra överens hon och jag.

Den här är OK

Jag sörjer den fina blå/rosa layouten jag hittade till bloggen igår, men försvinner halva texten i marginalerna funkar det ju inte :o( Nu har jag fatkiskt hittat ett annat templat som jag både tycker är snyggt och som är tillräckligt sammarbetsvilligt. Inte så tokigt va?!

Ett templat är ett färdigt "paket" med HTML-kod som styr bloggens utseende, med bakgrundsbilder och allt. Som info för den som undrar alltså.

På jobbet idag. Stressigt! Det är en sådan period nu. Det går i vågor det där, emellanåt har vi ganska lugnt, våra boende är i hyggligt "skick" och är inte så hemskt vårdkrävande överlag. I sådan perioder känner jag, och alla mina arbetskamrater likadant, att vi räcker till. Att vi kan vara något mer än bara vårdare. Men så är det då andra perioder när det är som vi har det just nu. Väldigt, väldigt många är rackliga, många så pass att vi behöver vara två personer vid de flesta omvårdnadsmoenten. Det är mycket lyftar, mycket inkontinens, mycket sår, mycket demens. För allt i världen, de flesta våra äldre har passerat 90-årsstrecket med råge så det är ju inte så underligt.

Men stressen blir påtaglig. Jag mår inte dåligt av det direkt men många av kollegorna. Det märks på arbetslust och humör. Vi är rätt många och jag tycker så väldigt mycket om de allra allra flesta. Men så finns det någon jag retar mig mer och mer och mer på. Hon har en konstig förmåga att alltid kunna tala om för alla hur viktigt det är att alla hjälps åt, men själv gömmer hon sig i ett hörn med en telefon. Ja, ni fattar va...?? Jag var så irriterad idag så det sprutade ur öronen på mig. Och jag var inte ensam. Kollegan S och jag hade slitit som djur hela morgonen, och så glider den där hoppan bara runt.

Men som man är, istället för att konfrontera irritationsmomentet självt - det blir så jobbigt då (konflikträdd som man är), har jag pratat av mig hos kollegorna S, K, G och H. Jag älska er! Och de får prata av sig hos mig, skönt att veta att man känner så lika många gånger.

Det "roliga" är att alla blir så förvånade när jag blir så här sur på jobbet, jag är känd för att alltid vara så stabil och aldrig vara i gungning. Men som jag sa till dem; jag är knappast långsint. Man pratar av sig och genast känns allt bättre.

Trista templates

Jag har suttit på nätet och letat länge nu efter trevliga, snygga, roliga, och helt underbara templates att ha som mall för bloggen. Det finns hur mycket som helst!!!!

Under kvällen har jag säkert provat en fem sex olika, och de är just precis trevliga, snygga eller roliga. Ja, underbara också för den delen. Men gemensamt för dem är; ingen enda gör som jag vill. Inte den här heller (om jag nu har samma som jag hade när jag skrev inlägget, troligen inte).

Det försvinner text i marginalerna, det går inte att få in navbaren, bilder ser konstiga ut.. smågrejer.. men jag blir irriterad. Tydligt, och nästan självklart, funkar de bäst som Blogger tillhandahåller. Tur är väl det! Det vore just snyggt om de skulle bete sig lika knäppt.

Typ tisdag

Bara som information har jag inte gjort mycket över huvudtaget de sista dagarna mer än jobbat och skurat leriga golv här hemma. Det duger som sysselsättning det också...

Jo, häromdagen bytte jag utseende på bloggen. Det är roligt med lite omväxling, men jag är inte säker på att jag egentligen gillar den här bättre. Jag byter nog snart igen, och förhoppningsvis har jag snart tid att få till det just exakt som jag vill. Man kan göra mycket här, men det är inte alldeles lätt. Dessutom är jag ombytlig, så troligen blir jag aldrig nöjd :o)

En liten husdjurskavalkad

Alla vet att vi har alldeles för mycket djur. Det är ett passande, micklande och ganska besvärligt många gånger. Speciellt när man ska åka bort och måste ha någon som ser till dem alla. Det är sällan man kan ha en enda person att göra det heller, för den som kan tänka sig att se efter hunden tycker att hästar är väldigt otäcka och kattvakten har fullt upp med att just mata katter och gör det dessutom under lätt tvång (tonårsbarn.. ni vet hur en del av dem funkar).

Men så är det ju så himla kul med djur också. Annars har man nog inte en liten djurpark hemma :o) Får jag presentera delar av gänget? Marco, den gamle. Han är född 1984 och är ingen ungdom längre. Han tycker om att bli pysslad och riden på, men det där med ridningen är roligast om man rider ut i skog och mark. Ta det lite lugnt, se sig omkring. Hårda pass i paddocken är oändligt tråkigt, och jobbigt blir det för gamla ben. Ett lagom aktivt pensionärsliv passar nog vår herre bäst.

Lite lektionsridning en söndag förmiddag är kul på egen häst.

Vad hittar vi på till Amelie då? Hon som behöver lite go? Jo, här är Timone. Årsmodell 1996 och glad och pigg. Kelgrisen nummer ett, och gottegris förstås. Man är väl inte ponny för intet heller... Jag gillar hans färg, han är stickelhårig på fuxig botten, lite ovanligt och läckert.

Mjau. Kissekatter har vi fyra stycken, men de här två hittade jag i kameran idag. Knäppisen Emo och den mycket fiiiiiiiina damen Tigerlilja. Surtanten Trixan och fjäderväna Mögel kommer till fotografen en annan dag.

Och till slut då. Fåntratten Milda, hon är snart ett halvår ch sätter då verkligen fart på tillvaron. Voff voff.... Storlek, färg och det mesta av temperamentet har hon efter sin mor. Själva looken kommer mest från far.

Marsvinen Morot och Svinto gör som ett par av katterna: ställer upp framför kameran en annan dag.

Visst finns mirakel

På Youtube hittar man ju allt :o) Så även Suzzie Tappers låt. Den kan jag inte låta bli att lägga ut här..


En riktigt fin låt tycker jag.

Andra chansen

Suzzie, Robin och de andra.. gick vidare till andra chansen. Mycket bättre än jag trodde. Och så mycket roligare... Jippie och lycka till framöver.

För egen del, jag har haft en mysig lördag med öl på Corner, ruggigt god mat på Stadsbacken (bosnisk restaurang) med gott (och rätt mycket) vin till. Plus ett trevligt, kul sällskap av mitt nya ridgäng på ridklubben. Jag har ridit med dem en enda gång, so far, men de tyckte absolut att jag skulle hänga på. Inte mig emot, och det var inget felbeslut. Vi har haft så trevligt. Jag känner att jag hamnat i rätt sällskap!

Heja Suzzie och Robin

På lördag sjunger Suzzie Tapper låten Visst finns det mirakel. En av upphovsmännen heter Robin Abrahamsson och han är faktiskt kusin med min kusin. Därför hejar jag på den låten. Dessutom tror jag att den är riktigt bra; Aftonbladet skriver så här ->

”Suzzie Tapper – Visst finns mirakel
Oj! Suzzie Tappers låt är naken, avklädd och ärlig, så långt
det går att göra en schlager så. Suzzie Tapper låter som Anne-Lie Rydé och
Millas Mirakel och alla andra sköna 80-talstjejer och grupper som gjorde enkel
lätt och härlig pop. Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du, sjunger
Suzzie och jag längtar efter att få se henne sjunga det här på scenen scenen.
Det kan bli SÅ bra!”

Jag är ingen stor anhängare av schlager egentligen, men är släkten med... ja då sitter jag som klistrad vid TV-apparaten!

Om Robin skriver SVT ->

"Robin Abrahamsson är låtskrivare och musiker från Malmö. Nu senast har han,
tillsammans med Amir och Maciel, arbetat med Shirley Clamps nya album."

För ett och två år sedan idag

2006

2007

Poolen vid MaeNam, stranden vid Ban Krut, vilken kontrast till den grå grå himmel vi har utanför vårt hus idag.

Sweet Timone

Får jag presentera! Vår nye kompis: Timone som fyller tolv år i maj ska kanske ge Amelie lite av den utmaning hon behöver. The old fellow Marco överlåter hon på mamman och storasystern Annethe att harva fram på, vilket passar våra talanger rätt bra :)

Vi var ner till Tungelsta idag för att provrida hästkillen, men fy bubblan vilket väder. Både Amelie som red och vi som skulle se på höll på att frysa ihjäl i snögloppet. Amelie red ändå en stund för att känna på hästen i olika gångarter och hur de samarbetade med varandra. Allt kändes fint. Med andra ord fick han följa med hem dirket och ska nu få gå och bekanta sig med sina nya hästkompisar i hagen ett par dagar innan hon börjar rida honom.

Videos från i tisdags

Så har jag äntligen lyckats ladda upp filerna till Youtube som inte 3-modemet riktigt orkade med. Här kommer alltså de två små filmerna på skidåkar-essena :o)

Det här ska föreställa Amelie och Felicia. De farförbi rätt fort och det är lite annat folk som trasslade sig in i filmen också. Men Amelie har röd jacka och Felicia en rosa/grå/brun.

Och här kommer Pär och Lucas.

Observera att de alla bara stått på skidor två dagar! Jag tycker att de är jätteduktiga!!!

En härlig vecka är över

Då var vår härliga skidvecka över! Vi har haft det riktigt riktigt kul! Och blodad tand har alla fått så vi åker nog upp snart igen. Ligger bara snön kvar så tar vi nog en senvinterhelg också.

Några bilder från ögonblicket innan vi hoppade in i bilen och stack iväg.

En lite strulig sista dag

Jaha ja. Nu har vi varit i fagra snörika Sälen i en vecka. Det har varit sju helt underbara dagar. Vi har åkt skidor, kanske inte så hemskt många timmar om dagen för vi har ju barnen att tänka på. De fryser, de tröttnar och de vill göra annat. Men av oss fem som blev kvar sedan Mickan och Anna-Karin åkt hem hade bara jag åkt skidor förr men alla har lärt sig så fint. Visserligen får jag åka ensam upp i de långa liftarna för barnen gillar inte ankarlifter och Pär är lite osäker på de blå nedfarterna ännu. Idag var det dessutom väldigt mycket lös nysnö i backarna, och Gusjöbacken var minst sagt knölig. Men R*O*L*I*G!

Här är några fartiga bilder på våra två skidtjejer, och en betydligt mindra fartig bild på mig :)

(en beskrivning av strulet kommer sist i dagens inlägg)

Strul då. Vi började dagen i Tandådalen, som tjejerna tyckte var så kul igår. Men si, idag.. var det tråkigt. De ville till Högfjället igen. Snäll mamma offrar sig, spänner av sig skidor och pjäxor och kör ungarna från det ena stället till det andra. Hon går och handlar bullar, dricka och kexchoklad medan de bortskämda brudarna sitter kvar i bilen och poppar till RIX-FM. Snäll mamma bär bort deras skidor till backarna medan bortskämde damer sitter kvar i bilen och äter. Följer sedan med dem tillbaka och hjälper dem på med skidorna. I detta läget stängs radion av. Modern går tillbaka till bilen för att åka och hämta make och son, men bilen är..... DÖD! De har rockat och poppat, de har spridit värme i bilen med full fläkt, våra söta flickor.

Förtvivlad ringer modern till sin make, han ringer runt lite och får ut en bärgningsbil med två käcka killar ombord. Jag var inte glad och inte Pär heller, självrisken får vi ta. Jag var bara glad att få igång bilskrället igen. Klart att det blir surt efteråt men ibland så orkar man inte.

Nåja. Bilen startade och jag fick tag i tjejerna igen och vi åkte hem till stugan och fikade och åt lite. Sedan lastade jag in flickorna i bilen igen och vi åkte tillbaka till Högfjället. Jag kände ju inte att jag fått åka färdigt idag. Nu tog jag mig upp blåsten högst upp, men trots glasögon såg jag inte ett skvatt av backens struktur. Det var bara att åka och skönt nog var där mest lös snö, men ibland hasade man iväg. Hur kul som helst! :o) Men jag trodde jag skulle förfrysa delar av ansiktet ett tag när jag var i liften...

Nu är skidorna återlämnade och i morgon förmiddag städar vi ur stugan och sedan far vi hemåt.