Ja, det gör jag faktiskt

Lever alltså. Ja verkligen. Livet är verkligen livet just nu, det är så mycket och så roligt det mesta som händer, och har hänt. Det mesta cirklar runt hundarna. Så är det och det bjuder på så många stunder att glädjas åt, inte minns alla möten med människorna man träffar i den här världen. Det gör så gott för själen och ger så mycket energi.

Nelly & Coco med Susanne och Susanne

Å så Pilan

Säsongen med hundutställningar är igång igen, två stycken har det blivit så här långt och fler är inplanerade. Vissa med Pilan, andra med Coco & Nelly, i olika blandningar. Strängnäs och Västerås är avklarade och de närmaste två månaderna är vi på språng till Herrfallet (Arboga), Österbybruk, Drammen och Avesta. Det kommer att bli fler längre fram i sommar.

Däremellan är det träffar med bullmastiffklubben, härliga möten oftast runt Uppsala med lagom långa promenader, fika och babbel. Det är roligt, för ofta får vi med oss både Amelie och Lucas de gångerna.

I hundvärlden har det också blivit så att jag numera ingår i styrelsen i SRTBK (bolnkaklubben) och är sekreterare, tidningsredaktör och webmaster där. Våra möten sköter vi en gång i månaden via Skype men för övrigt så är det inte alls så betungande. Bara roligt!

Släkt och familj också förstås. Påsken har gått, den var sen i år och bjöd på nästan sommarvärme. Så vår påskknytis kunde vi helt otroligt avnjuta ute i trädgården. Det var en helt fantastisk aprildag. 

Sedan så är det ju så, att allt är inte riktigt lika kul. Tiden har gått efter min pappas dödsfall och det börjar bli hög tid att på allvar ta itu med kvarlåtenskapen. Vi har precis bokat tid med en mäklare nu, Tommy och jag ska träffa honom på måndag så att ha ska ta en liten kik på huset och så vad som kan vara lönsamt att åtgärda, förutom normal uppstädning och urröjning. Det är dags att sälja nu. Och det här med städning och urröjning är inget jag ser fram emot. Det kommer att ta tid och kraft. Det är mycket, det är rörigt, det är slitet. 

Tur att vi har så mycket att se fram emot i övrigt, inte minst att Amelie tar studenten i år. Hade det inte varit lite hemligt skulle jag lagt ut en bild på henne i den fantastiskt vackra klänning hon ska bära på balen. Hon är verkligen fin, vår yngsta tjej. Balen är den 24 maj på Ekolsunds slott och som kavaljer ska hon ha grannpojken Vigg. De har känt varandra sedan den dag de föddes nästan. Det är verkligen lyckat och roligt att de gör det här tillsammans nu, hennes allra äldsta vän tar steget in i vuxenlivet ihop på något sätt.