Hatade älskade höst

Hösten är en underbar årstid påstår min make. Ja, rentav den bästa av dem alla. Jag vet inte om jag håller med alla gånger. Hösten har två sidor, det är helt klart. Den ena tycker jag mycket om, den andra avskyr jag helhjärtat.

När det blåser smådjävlar, temperaturen sjunker neråt tre plus, regnat sipprar och världen runt mig förvandlas till en lervälling. När barnen, katterna och inte minst hästarna förvandlas till lerstoder. När hallgolvet får en helt ny, gråbrun, nyans och hela hemmet blir fullt av kringspridda lerpartiklar. När inga kläder i världen håller mig torr och varm. Ja, sådär så att man fryser så att njurarna värker. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

Men så finns den där vackra sidan också. När träden blir varmt röda och bruna i alla nyanser. När ljungen blommar (finns något vackrare?). När skogen doftar fuktig mossa och svamp. Klara dagar men hög frisk luft. Solens strålar som ännu värmer en aning.

Som en huldra är du, höst.