Två saker har hänt de sista dagarna som gjort mig speciellt glad.
Det första var igår, när jag fick ett osökt tillfälle att, ja vad ska man säga..(?) tala ut är lite att ta i, men pratas vid kanske är bättre. Ja just.... jag fick ett tillfälle att pratas vid med en person det har varit lite kinkit med under en rätt lång tid. Jag vill inte gå in på saken närmare men det har varit ett störande moment i vardagen kan man säga även om det inte ställt till något direkt besvär. Problemet har varit "delikat" utan att för den skull varit av gigantisk natur. Så, nu är allt verkligen in i grunden utrett och det gav mig en stor lättnad.
Det andra; Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag har ringt och mailat runt till de olika avdelningarna på vårt lilla lasarett. Jag är i princip klar med min utbildning till USK men saknar en praktikperiod. Jag har dragit och dragit på det där för hur jag än gör så blir det besvärligt. Jag måste jobba för att få inkomst. Med tanke på alla studieskulder jag drog på mig under min tid vid universitetet vägrar jag att öka på dem mer. Idag ringde en person jag faktiskt känner sedan förr och sa att jag var så hjärtligt välkommen till hennes avdelning om en månad. Jag har besökt den förut och jag är så ända in i själen glad att jag kommer dit. Ska jag jobba 180 gratistimmar åt landstinget ska jag åtminstone få ha roligt under tiden, och det vet jag att jag får där. Där kan jag dessutom få lägga schemat så att det går ihop med mitt arbete. Och min chef har lovat mig att jag ska få använda min inarbetade plustid för att lösa det här så smidigt som möjligt.
Är det i sådana här lägen man ska tacka universum så gör jag det nu :oD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar