Ja, det har jag haft. I lördags passerade barn nummer fyra tjugoårsstrecket. Det är inte klokt så gamla barn jag börjar på att ha! Jag kan naturligtvis inte få ihop matematiken, jag som är så ung! Jo, men faktum är att jag tror att jag skulle känna mig äldre om jag inte haft de två småkottarna :o)
Lördagen fick bestå av ett idogt skärande av potatis. Gratäng för tolv personer, det blev två bleck det eftersom halva skaran inbillar sig att lök inte går att äta. En stor och underbart mör oxfilé skar vi upp i rejäla skivor och marinerade innan den hamnade på grillen. Till det hela blev det fuskskuren blandsallad (utmärkta påsar det där) med fetaost och så vinsås. Nu fick jag prova att tänka till lite runt gluten när jag lagade maten eftersom Cecilias pojkvän Jesper inte grejar det. Det var inte särskilt besvärligt, jag är van att laga mat utan laktos så just grejen att se upp och tänka efter sitter där. Jag tackar Marre för bra tips på efterrätter!
Hela gänget av barn med respektive dök upp. Äldsta barnbarnet Vidar var hos sin pappa i Sala, annars var alla med. Vi börjar bli många!!!!
Småbarnsföräldrarna droppade av rätt tidigt, men Danielle och Cecilia med bihang stannade till halv nio. Sedan skulle Danielle börja jobba på Statshörnan vid nio och de drog alla iväg. Pär och jag sjönk avslappnade ner i soffan med vinglas i handen. Ljuva kväll.
Gårdagen var lugnare. Jag hann med en ridtur på förmiddagen och sedan dök min mor upp och fikade lite senare. Hon hade två nyheter i bagaget, den första att hon äntligen ska få byta sin trasiga knäled. Hon gläder sig och det förstår jag med tanke på alla besvär hon har. Den andra nyheten var av tråkigare art, den rör min far som jag inte längre har någon kontakt med. Men mors sambo Åke har via en god vän lite pejl på vad som händer där och nu fick vi höra att han fått amputera ett ben som följd av diabeteskomplikationer. Det gav mig en tragisk bismak......
Mot kvällen, när jag fått iväg maken till jobbet och ungarna ut ur köket startade jag vårt monster till hushållsassistent. Den väsnas så att risk för hörselskador uppstår. Pizzadeg som räckte till tre plåtar blev det och slutresultatet blev som synes små bitar att lägga i frysen. Nu tusan ska ungarna äta mellis när de kommer från skolan. I synnerhet Amelie har en förmåga att dyka upp vid halv nio och vilja ha mat, ibland ilsken som ett bi eftersom hon inget ätit sedan frukost.
Nu är det måndag och strax dags att dra sig till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar