Tråkigt beslut

Ja, det har vi tagit här hemma nu. Det blir inget Herta i år. Ingen slappig kravlös ljuvlig sommar på Gotland.

Amelie vill inte följa med i år, möjligen en vecka säger hon. Jag kan bo hos Fiffi resten av tiden, tycker hon också. Det tycker inte vi, vi kan inte lämna en fjortonåring hemma närmare en månad och förvänta oss att hennes kompisars föräldrar ska ta ansvaret. Så stannar hon hemma så får vi göra det tillsammans med henne. Den främsta orsaken till hennes vilja att bli hemma är hästarna. Vettigt naturligtvis. Har man djur ska de tas om hand.

Lucas deppade ihop, han tycker om den där lugna lulliga tillvaron när vi föräldrar har tid och han kan cykla till kiosken när som helst. Vi har funderat en del på vad vi kan göra för att han också ska få ut något bra av sommaren, och han önskade sig Liseberg. Det ska vi kika närmare på nu, det finns säkert något bra paket med boende och åkband och sådant. Jag ska kolla upp det.

För min egen del känns det skumt, jättekonstigt. Den där campingplatsen har blivit något av årets höjdpunkt, en plats där jag verkligen känner att jag kan bara vara. Suck... men så där är det, livet förändras och det är bara att hänga med. Det kan nog bli en bra sommar ändå, men annorlunda.