Släktkalas på Djurgården

Det här inlägget har jag satt två taggar på; hästar och släktingar. En rätt ovanlig kombination. Saken är den att vi är ju, som någon kanske förstått (i alla fall de som känner mig lite IRL) har jag en stor och härlig släkt på mors sida. Vi gillar varandra skarpt och tar tillfälle i akt att göra något ihop ganska ofta. Förr, ja fram till för fyra år sedan, hade vi morfar och mormors trädgård att samlas i var och varannan helg. Men så gick mormor bort för rätt många år sedan och morfar för fyra. Vi miste vår naturliga samlingsplats.

Några av oss bor i hus med trädgård, men de flesta i lägenheter i Stockholm med omnejd. Och hos oss med tomt brukar vi grilla och bara umgås då och då. Men så försöker vi hitta på annat också.

Ibland är det några som drar iväg på skidresor eller till Estland tillsammans. Annat vi har gjort är att gå på opera. Men nu var det dags att hitta på något en försommarhelg. Min kusins sambo har fixat och så igår klockan nio på morgonen samlades vi på norra Djurgården där det finns ett stall med turridning på programmet. Vi hade bokat in 13 personer som ville rida. Inte illa. Två grupper var vi, åtta som ville ha lite mera fart (trav och lite galoppande) och så blåbärsgänget. Till det sistnämnda anmälde sig min 69-åriga morbror. Han behövde lite assistans på ridbanan och trava skulle de få prova på. Den traven blev rätt svettdrivande för mig i värmen kan jag lova, puh. Dammade om gruset gjorde det också så det blev svårt att andas nästan. Efter en liten stunds uppvärmning och övning gav sig "blåbären" iväg på en halvtimmes skrittur och vi andra, som redan ridit (plus de där som bara kom för att titta på) åt våra matsäckar.

En toppenlyckad dag som avslutades med grilla (så klart) hemma hos kussen A (med fru och son) i Barkarby. Där anslöt också några som inte tyckte att det var en höjdare att bege sig ut på utflykt en lördagmorgon.