Tråkigt, lite i alla fall

Det har jag just nu, faktiskt. Och det är ett gott tecken på att jag nog faktiskt börjar vara på G igen. Jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar, idag också men det är en ledig dag i alla fall. Nu börjar jag på att klättra lite på väggarna här hemma, så det blir nog helt ok att jobba helg.

*~~~~~~~~~~~*

Vår bil, det är ett älskat sorgebarn det. Jag tycker väldigt mycket om vår fina men ganska gamla BMW. Den är snygg, den är underbar att köra, drar väldigt lite i diesel och är i det stora hela väldigt snäll och pålitlig. Utom i det där lilla faktumet att den går sönder emellanåt. Alltid konstiga fel, liksom sällan sådana saker som trasiga ljuddämpare eller utslitna bromsbelägg. Nejdå, här ska knutkors gå sönder, märkliga elfel uppstå och nu senast, för ett par dagar sedan, gick själva tändningslåset sönder.

Efter att ha jobbat hela eftermiddagen som funktionär på en ryttartävling tänkte jag snabbt svänga in på ICA för att handla med lite mat hem. Jag parkerade och vred om startnyckeln för att stänga av min bil. Det gick bra och jag fick nyckeln i handen, som man ju ska. Det var bara det att bilen fortsatte att gå, som om min nyckelvridning inget alls betydde. Och det gjorde den uppenbart inte heller för trots att jag körde in nyckeln i låset igen och juckade och vred på alla möjliga vis vägrade motorn att stanna. Jag gav tämligen snabbt upp och körde hem igen. Väl hemma var det bara att lägga i treans växel, trampa ner bromsen och släppa upp kopplingen så stannade ju motorn i alla fall.

Pärs kompis Micke (vår duktiga privatmek) har beställt ett nytt, det kommer om tre veckor!!! Till dess sitter en märklig konstruktion i bilen som man snudd på måste vara ingenjör för att förstå hur det funkar, men det går att starta och stanna bilen. Vad det här nya låset kommer att kosta med omkodning av nycklar och allt, det vill jag inte ens tänka på. Suck suck. Men jag gillar min bil ändå.