Nu har förkylningen slagit till på allvar. Jag blir anfådd bara av att prata, det märkte jag när Pär ringde nyss. Också ett mysigt sätt att njuta av sin tredagarsledighet. Men som jag oftast säger; Det går ööööver!
Den här veckan jobbar jag annars på gamla goa mysiga Trögdshemmet. Igår hade jag en kort förmiddagstur. Eftermiddagen ägnades åt ett möte för oss som ingår i den nybildade hemtjänstgruppen. Det är så mycket som har känts sådär. Någon i gruppen har mått rent dåligt, men de flesta har kännt att det här funkar inte riktigt bra. Det mesta tror jag går att lösa, och det ska vi ta tag i nu. Det handlar dels om team building och om strukturella frågor. Jag hade i förväg blivit tillfrågad av min chef om jag var intresserad av att få en viss arbetsledande (eller vad man ska kalla det) roll. Det har jag tackat ja till (nu hoppas jag att det kommer att synas i lönekuvertet efter nästa förhandling, hehe), I alla händelser, mötet var suveränt bra. Storchefen skötte sig över förväntan bra, han lyssnade på oss (vilket vi ibland kan tycka att han inte riktigt gör) och alla fick verkligen säga sitt. Det var så skönt! Tack, tack!!
Väl tillbaka i vår lilla byhåla, där vi två som lånat en bil skulle ställa den utanför jobbet möttes vi av ängsliga arbetskamrater. En tant, som ständigt är på språng, hade försvunnit. Hon brukar gå ut, men finnas i närheten. Nu var hon som uppslukad av jorden. Ett par timmar sedan hon säkert sågs. Vi som nu anlände började köra runt och leta vi också. Ingen tant. In på hemmet, diskutera. Nu var det läge att ta till handlingsplanen. Chefer ringdes, anhöriga, och Polisen. De skickade ut en bil. Jag tog en av jobbabilarna och körde in mot staden, 14 kilometer bort. Irrade runt där ett tag, speciellt runt buss- och tågstationen. Körde mot liten ort halvvägs till grannstaden där vi vet att tanten bott som barn (mycket prat om att åka hem till mamma & pappa). När jag var nästan framme ringde telefonen. Tanten finns att hämta upp i en klädbutik i vår lilla stad. En av de anställda där kände igen henne eftersom de bott nära varandra. Hur hon tagit sig dit kan hon inte berätta. Hon var mest ängslig hur hon skulle få hem sin häst när hon nu fick åka med mig!
Dessutom undrar jag om min kära vän EhnAngel är hemma helgen 15 maj?? Eventuellt kanske kan det bli aktuellt med ett ärende till Skåneland då, men det är inte spikat än. Jag vet inte ens riktigt var det här eventuella mötet ska äga rum. Men eftersom resan är lång och det var evigheter sedan vi sågs kanske jag skulle kunna få flirta mig till en sovplats *blink blink*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar