Baka baka

Tänk så det kan vara, att vissa lediga dagar vaknar jag och känner mig pigg och utsövd. Jag känner inte att jag måste ligga kvar i sängen och bara dra mig för det finns inte en chans att jag klarar dagen annars. Nej, jag lider inte av några sjukdomar som gör mig trött utöver det normala, utan det är just bara det: normal trötthet. Jag älskar sovmornar!

Men idag var just en sådan där dag. Jag har lagt märke till att jag mår så här bra rätt regelbundet någon gång per månad (vilken insikt vid snart 48 års ålder!). Hur som, jag fick sådan lust att baka idag. Och sagt och gjort, men först var jag tvungen att åka in till stan och fylla på förråden. Det var inte lätt att ta sig ut på stora vägen, natten har legat på en temperatur på några plus så vår fina vinterväg har förvandlats till ett tjock, djup issörja över natt. Usch!!

Svammel svammel, märker ni det??? ;o)

Bakat har jag alltså gjort. Jag är inte en person som tycker om att baka utan det måste oftast till något slags "ryck" eller tvång för att det ska hända. Det här får jag väl sortera under "ryck". Det blev en sats semmelbullar, men utan kardemumma som var retligt slut här hemma. Det blev också en sats med saffranskryddade, hälften så stora semmelbullar. De ska sparas till påskdagens släktpartaj. Och så blev det en stor plåt nötchokladrutor. Jag har en snäll tant jag åker hem till och städar hos var tredje vecka (jobbet), hon bjöd på dessa sist jag var dit och de var det godaste jag ätit. Igår var jag hos henne igen och då hade hennes barnbarn fått ordna en kopia på receptet. Tack snälla tanten!

Våra hemtrakter har under de senaste veckorna varit invaderade av en fågelart vi inte brukar se här. De är överallt där det växer granskog. Vi har talat om dem på jobbet, och ingen är väl någon ornitolog in spe så vi kliade våra huvuden. Igår låg en död på sidan av vägen vid ett av deras tillhåll, jag var naturligtvis tvungen att stanna och undersöka den lilla pippin. Jag blev inte klokare av det, men lade detaljer i utseendet på minnet. På fikarasten satt Gunilla och jag och pratade om fåglarna igen och jag berättade vad jag sett, bland annat att de var korsnäbbiga. Samtalet åhördes av en 21-årig timmis som genast visste på råd. Mindre korsnäbb.