söndag 27 januari 2008

Dag två. Det lossnar!

Vi börjar dagen med igår kväll. Ja, ni ser hur vi har det... en mysig brasa och öl..
Och så börjar en ny dag. Dagen idag. Vilket väder!!!! Sol, termometern stannar på -6 och bara lite vind.Helt perfekt. Så här ser "vårt" lilla hus ut. Vi bor på övervåningen, tio bäddar. Bottenvåningen är under renovering (alla möbler står i matsalen här uppe men det stör inte så mycket, vi har gott om plats ändå). Nästa år kanske det här huset kan vara något för Söderlundsklanen! Blir vi inte fler än ca. 20 personer är den helt perfekt.


Här kommer historien om Lucas. Killen som vrålande av vanmakt och ilska slängde sig i Musse-backen idag och skulle lämna igen skidorna, åka hem till huset och stanna där resten av veckan. Tårarna sprutade. Inga mutor hjälpte, jag (mamma) försökt med att han fick bestämma maten idag om han bara lärde sig svänga lite och han ville ha tacos. Men inte ens det hjälpte. Han fick åka mellan Anna-Karins skidor, vi hjälpte honom att styra.... han blev bara argare. Men så fick han vara i en halvtimme, en banan,en kopp choklad och en pappa som inte "försöker lära" honom något. Dagen slutar med att nu åker han själv upp och ner i både Musse och Skutt. Glädjestrålande ropade han i liften där vi stod högst uppe; Det blir tacos idag!!!!!!

Felicia är en modig tjej, hon var den första av barnen som slappnade av och vågade sig på att bara köra på och kunde svänga lätt och fint! Whay to go, girl!!!!


Fin restaurang fick servera den nödvändiga chokladen. 30 kronor koppen är ett rån! Till i morgon har vi investerat i O'boy, i morgon blir det termos och koppar med ut i backen.


Mickan kämpar på. Duktigt, men så har hon åkt förr även om det var väldigt många år sedan, men visst märks det att hon har åkt. Kanske var hon 12 år när hon åkte med en familj.

Amelie, lite försiktig i början och var nära att ge upp idag också. Men även för henne gjorde chokladen skillnad. Nu fräser hon på hon också, hon bara dyker ner för småbackarna.

Det är så himla kul att alla barn nu klarar sig själva. Och skönt för Anna-Karin som slipper knäa med ungarna mellan sina skidor, hon har problem med sina knän och började på att känna av dem. Men nu slipper hon! I morgon blir det ny skidåkning. Undrar vad vi hittar på då??

3 kommentarer:

  1. Åh, vad det verkar härligt, Suss!
    Ni verkar ha det underbart! Ja, du, ungar de är som de är. Skoj att de fattat galoppen!
    Kram
    Ann-Britt

    SvaraRadera
  2. Hej! Kul att ni har kommit upp hit när det är så mycket snö! Jag känner igen huset ni bor i, jag tror faktiskt att det är ett hus som vi var nära att köpa när vi flyttade hit. Ligger det på Bladstigen?

    Hälsningar
    Peter Söderlund

    SvaraRadera