EP på besök

Vi har här i krokarna en lokaltidning som heter Enköpingsposten. Den är inte särskilt tjock och inte står det så mycket i den för det mesta. Om man inte är hemskt intresserad av fotboll (ESK), hockey (samma ESK en gång till), rugby (ERK), ridsport (ERK igen, fast en helt annan klubb) eller dragkamp (Åsunda IF & Wallby DK) så är det mest små notiser om buset på stan och vad som händer nere på Nämndhuset. Självklart finns där en familjesida också, väldigt intressant om man känner igen något namn där (här ska jag villigt erkänna att det mest är dödsannonserna jag kikar på, stan är inte stor och allt annat än anonym). Stundtals är den här trevliga lilla landsortstidningen i behov av lite utfyllnad. Av den orsaken fick jag idag besök av reportern (journalisten?) Gunilla idag. Hon hade googlat och hittat min blogg i jakt på trevliga husdjur att skriva om. Tidigare har hon skrivit om diverse smådjur och någon hund så nu var det dags för en häst. Så nu fick min Leo chans att få vara med i tidningen (själv höll jag mig längst ut i grimskaftet när kameran kom fram). Nu får vi se när den lilla artikeln om honom dyker upp i tidningen, det beror sig på när den liksom behövs.

Det var lite kul hur hon fick fatt i mig också. Min blogg nämner mig bara som Suss, inget efternamn men läser man noga så förstår man snart ungefär var jag bor i alla fall. När hon kommit så långt slog det henne att hennes dotter är kompis med en tjej, bonddotter, som är uppvuxen här på Trögden. Hon ringde henne och frågade om hon kände till någon Suss med hästar och andra djur. Och jo visst gjorde hon det, vi har nämligen jobbat ihop en hel del. Och det där säger det mesta om lilla Enköping med omnejd; Alla känner alla, och gör man inte det så är man nog släkt med varandra åtminstone.