Begravningsbyrån

Vi fick varsin liten lykta på Fonus

Idag har jag varit på Fonus tillsammans med pappas sambo Biggan. Allt har gått bra. Det gick att få allt nästan precis som han ville att det skulle vara. Den enda kompromissen blev det här med kista, det ville han inte ha. Men det måste man. Då valde vi det enklaste enkla, en av spånskivor utan några utsmyckningar, men den har ett värdigt utseende med den klassiska kistformen och bärhandtag på sidorna. Bra!

Efteråt stannade jag hemma hos Biggan, vi tog en kopp kaffe och satt i köket och pratade. Ganska länge, hon berättade hur det var de sista timmarna. Vi tittade lite på vad som ska betalas och hur vi gör med huset och allt. Inte så mycket, men lite. Vi ska få en tid för bouppteckning snart, de ringer och bokar en dag. Ju förr desto bättre tycker jag nog. Vore bara så skönt att få allt klart med det här. Längre fram i vår får vi hugga tag i allt som rör huset.

Det är väldigt skönt att det går så bra med kontakten med Biggan, hon verkar mest glad och lättad över att jag är där. Jag skulle inte förebrå henne om hon varit bitter på mig och mina bröder, för att vi inte fanns där mer när pappa levde. Men jag kan inte ens ana mig till de känslorna hos henne. Det är så oerhört skönt! Vi har kramats en hel del idag, och suttit och hållit varandra i handen. Hon är rar.

Och visst borde vi alla skriva ett papper hur vi önskar bli omhändertagna efter döden?! Pappa hade gjort det, och det var väldigt tryggt för då vet vi att det blev nästan precis som han önskade.