Det är full fart

Oj vad dagarna går fort nu, det kommer att bli jul hur fort som helst. I år känns det inte så övermäktigt jobbigt med julen som jag brukar känna. Jag kan nästan få lite panik över allt som måste fixas och göras, och även om det visst är så att både Pär och alla barn gör väldigt mycket, kanske det mesta, så är det merarbete i massor. Min högsta dröm är att resa bort en hel jul- och nyårshelg. Vart är nästan oväsentligt, en stuga i fjällen någonstans vore en fullpoängare, någonstans där vi kunde gå långa promenader i knarrande snö med hundarna, åka lite skidor, äta och dricka gott men utan allt pyntande och grejande. Men inte en enda en i familjen tycker som jag så det är bara att gilla läget :)

I år blir det i alla fall lite bättre, vi ska fira julafton hemma hos Danielle och Adam och dit kommer en del av barnen och barnbarnen. Några har andra planer, men så är det när man är så många, oftast helt omöjligt att samla alla. Därför ordnar vi en julfika söndagen före jul, med skinkmackor och julklappar till de små som inte kommer att vara med oss på julafton. Det blir mysigt.

Mina fina "små"

Mina lediga dagar har den sista veckan gått åt till mycket "jobb" framför datorn. SRTBK's (a.k.a. bolonkaklubbens) hemsida har fått form, men det är pyssel med småändringar mest hela tiden. Jag har fått många uppmuntrande tillrop av medlemmar och andra, och det är naturligtvis jätteroligt! Titta in på www.srtbk.se den som har lust.

Vi har faktiskt fått snö! Säkert uppåt en centimeter på sina håll ;) Eftersom SMHI hotar med att det ska bli plusgrader igen i veckan tyckte jag att det var gott att passa på att ta årets julkortsfoto. Dels tog jag ett med bara valparna (för den där hemsidans skull bland annat), men också ett med alla fem hundarna och våra två tonåringar. Lätt var det inte att få användbara bilder med så orutinerade modeller *S*, och att låta en valp vara klädd i för stor tomtedräkt = meningslöst! Jag tog säkert 150 kort innan jag gav mig. Som tur var hittade jag några som var användbara bland alla dessa, men de flesta var bara att skratta åt ;)

Sist skrev jag om hunden Ralf som var på rymmen. Igår kom han äntligen tillrätta. Stor lycka, ja jisses. Hussens mamma är som jag säkert skrev en arbetskamrat, och när jag skickade ett SMS att jag var så glad för deras skull fick jag ett tillbaka. Hon berättade hur hunden kastat sig i sin husses famn och han han hade ylat och skrikigt av lycka. Jag läste upp det för tjejerna jag jobbade med i går kväll, och vi grinade ... så otroligt rörande.

Och till slut, den 19 december är det dags för bouppteckning. Ännu en ny livserfarenhet jag gärna hade varit utan.