Sedan sist har det hänt både roligt och tråkigt. En arbetskamrat avled för en dryg vecka sedan, en ung kvinna. Efter en tids sjukdom. Det är så trist, i synnerhet för barnen som har blivit lämnade kvar. Tråkigt är också att vi inte kan hitta vår Emo, han gick ut en dag och har inte kommit hem. Än är inte hoppet ute, men för varje dag som går krymper det lite. Han har ju förbrukat rätt många av sina kattliv redan.
Roligt har varit att i fredags var jag iväg med tjejsidan av klanen Söderlund till stora staden Stockholm.
Vi var nio mostrar/fastrar och kusiner som först åt en riktigt god thaibuffé på Pong, Klara Tvärgata. Sedan promenerade vi till Kungliga Operan och avnjöt Falstaff, en opera av Verdi. En skojig komedi med Loa Falkman i titelrollen som hade varit ännu mer kul att se om vi sluppit vrida våra ryggar ur led för att se något. Mitt fel, jag beställde biljetterna för sent för att lyckas komma åt de bättre platserna (jo, mycket bättre fanns nog men då till fantasipriser). Jag är så glad att vi träffas ofta och hittar på saker. Vi var ju lite oroliga för den saken när morfar dog. Den naturliga träffpunkten i hans hus försvann, och han (och mormor medan hon ännu levde) var ju hela vårt ursprungs källa så att säga. Men jag tycker att vi gör ett gott jobb. Nu är en turridning på islänningar eller nordsvenskar på G.
Vi var nio mostrar/fastrar och kusiner som först åt en riktigt god thaibuffé på Pong, Klara Tvärgata. Sedan promenerade vi till Kungliga Operan och avnjöt Falstaff, en opera av Verdi. En skojig komedi med Loa Falkman i titelrollen som hade varit ännu mer kul att se om vi sluppit vrida våra ryggar ur led för att se något. Mitt fel, jag beställde biljetterna för sent för att lyckas komma åt de bättre platserna (jo, mycket bättre fanns nog men då till fantasipriser). Jag är så glad att vi träffas ofta och hittar på saker. Vi var ju lite oroliga för den saken när morfar dog. Den naturliga träffpunkten i hans hus försvann, och han (och mormor medan hon ännu levde) var ju hela vårt ursprungs källa så att säga. Men jag tycker att vi gör ett gott jobb. Nu är en turridning på islänningar eller nordsvenskar på G. 
Jag vill också passa på att sända en ljus tanke till lilla Engla och hennes familj. Och till Pernilla. Och till den unga pojke jag till namnet känner som så tragiskt och dramatiskt tog sitt liv i fredags. Och alla andra som dör en fullständigt onödig död. Det är sådana här tillfällen man undrar och tänker. Vad menas, vad rör sig i huvudet på människor? Hos de som tar sig rätten att bestämma om en annan ska leva eller dö. Och de som lämnar livet för egen hand, vilka bottendjup bor i dem som gör livet till en omöjlig gåva att ta emot?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar