Personal i cafeterian

Igår hade Amelie cafeteriaplikt i ridhuset. Två timmars arbete per termin är inte mycket, och det är allt de kräver av varje medlem. Ganska kul faktiskt, tyckte Amelie, vi hade inte precis någon anstormning av kunder så det fanns tid att ploja och leka lite. Kassan var ju rätt rolig. Mamma fick leka lite hon också.
Kaffet sålde vi slut på, så det fick vi koka nytt. Det var i stort sett den största arbetsinsatsen vi gjorde under kvällen. Sista halvtimmen dök kompisen Helena upp, dottern Felicia skulle rida lektion så då höll hon mig sällskap (eftersom Amelie försvann för att gnida sin fina skolkappa mot håriga hästar, förgrömmade onge!). En stunds skitsnack med varsin kaffekopp var trevligt i vilket fall, och vips var min avbytare där, någons pappa, och terminens tunga börda var lyft från mina axlar.

Jag kan inte på något sätt tycka att två timmar i en stillsam cafeteria är speciellt betungande, men det finns föräldrar som kan slå knut på sig själva för att komma undan och slippa stå. Men eftersom jag är så plikttrogen och änglalik så hör jag inte till dem, utan gör snällt mitt pass och ser GLAD ut hela tiden :oD