Igår var det påskdagen, och påskdagen är av tradition vigd till umgänge med mina släktingar. Sedan mina morföräldrar försvann ur livet har vi blivit lite husvilla, vi var nästan alltid hemma hos dem i deras hus med den stora härliga trädgården vid alla högtider. Andra släktingars födelsedagar undantagna förstås, sådana kalas får alla sköta själv.
Numera turas vi om att hålla med plats för festerna, påsken i år föll på min lott.
Knyt har vi också kört med sedan urminnes tider. Det är så enkelt. Alla vet precis vad de ska ha med, inga frånsteg accepteras. Inga har med sina svampomeletter, Mariana gör gubbröra, Inger har jansson och så vidare.
Och så vid påskatid varje år är det dags att väga sig! Ingen slipper undan. Det ska vara ytterst synnerliga skäl i sådana fall. Den mycket speciella släktvågen frambäres, protokoll föres (som naturligtvis arkiveras år från år) och förändringar i vars och ens vikt sedan året innan kommenteras ljudligt och muntert.
I år vägde den närvarande släkten 1830 kilo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar