Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist. Det är så mycket att jag nog tar det lite undan för undan, för nu ta mej tusan ska jag in här oftare. Det finns orsaker till det, men det kommer vi till en annan dag! Jag väljer dock att berätta om det allra tråkigaste, tyngsta och jobbigaste (som ändå börjar vackert).
Fem hundar blev sex hundar blev tre hundar. Från att ha haft två bullmastiffer, en lhasa apso och två bolonkor i slutet av sommaren ökade bolonkorna med en i början av september. Kompisen Susanne i Hudiksvall, hon som är uppfödare till Nelly och Coco, och jag fick hem den två och ett halvt år gamla hanen Chip från Moskva.
En liten välmeriterad svart skönhet, gladast i världen. Pussas och gosas hellre än gärna.
Jag orkar inte gå in på detaljer sedan, alla de närmare berörda, och personer som jag umgåtts mycket med i hund- och hästvärlden vet redan. I början av december förlorade vi den älskade lilla Becky, min lilla lhasa, mitt hjärta. Den av mina hundar, helt ärligt, älskat mest av dem alla. Hon var så särskild .. en bit av min själ dog också den kvällen.
Dagen efter, som en konsekvens av det (och en hel del annat, orkar inte ...) bullen Pila, den vackra. Så ung..
Att bullen Bäbis inte bor här längre är däremot en mer positiv sak. Mina barnbarn, Vidar, Svea och Loke har från första dagen de mötte henne älskat den hunden! Föräldrarna också. De skulle få låna hem henne, jag tyckte lite synd om henne när allt det ovan hände, det blev så tungt här hemma ett tag och hon som var lugn och aldrig ställer krav blev lite undanskuffad. De skulle låna henne lite, nu vägrar de lämna tillbaka henne. Och hon har det så bra! Det syns i hennes ögon, på hela henne. Hon stortrivs!! :)
Mer om Chip och resten av hundgänget kommer, kanske inte i denna blogg utan i en annan jag funderar på att dra igång. En ren hundblogg, för det händer grejer på hundfronten. Mer info kommer nog snart.
Hur som helst. Sommaren var fylld av underbara små äventyr med hundarna. Annica, min härliga vän, och jag har farit land och rike runt med våra hundar på utställningar. Då har vi bott i små stugor, levt enkelt, haft tur med vädret (oftast), mött härliga människor, ätit och druckit enkelt och ljuvligt gott, sett de vackraste platserna och haft det så vilsamt som man bara kan. Det har varit stunder att bevara i hjärtat som de ljusaste minnena. Jag blir så varm bara jag tänker på dem.
På jobbet då, ja det har varit en rolig höst. Det har varit stor snurr på personalsidan och det har bland annat gjort att jag fått jobba nästan hela hösten tillsammans med Amelie. Vilken grej! Jag är så stolt över henne. Så duktig och ansvarsfull, omtyckt av alla, både boende och i personalgruppen. Hennes bästa vän Linnea och några andra unga tjejer har vi också haft hos oss. Det livar upp.
 |
| Nyårsgänget Linnea, jag, Angelica och Amelie
Tre döttrar hittar jag numera på högskolor. Danielle fortsätter att läsa geovetenskap på Uppsala Universitet (T4) och Annethe läser på termin två, tillsammans med sin kusin Johanna, på sjuksköterskeprogrammet i Västerås. På samma ställe har Michaela just börjat sin första termin på samma program. Jag är stolt! Cecilia jobbar vidare Åkersbergs förskola och hon planerar att göra Pär och mig till mormor och morfar igen, på min födelsedag till och med! En pojke ska det bli!
Jaha, nu är det så att det finns mer att skriva om., men nu orkar jag inte mer idag. Jag tar en paus över helgen, job jobb. Jag jobbar delade turer båda dagarna och det känns helt ok. I morgon kväll ska jag ändå hinna med en liten myskväll tillsammans med några jobbarkompisar. Riktigt Nice!!!
|
Följ min blogg med Bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar