Sol ute, sol i sinne

Idag skiner solen. Igen.. det är knappt man kan tro det, men så är det. Hela hösten och så här långt in på vintern har det varit obarmhärtigt grått. Och jag vantrivs i det gråa så det faktiskt gör ont i själen. Jag är beroende av ljus och sol! Inte för att jag direkt drabbas av någon regelrätt depression, men jag blir låg. Jag tappar en hel del av min gnista och min ork. Allt känns bara halvtrevligt, liksom.

Men så kommer en sådan här dag och jag känner plötsligt igen mig själv. Jag blir den jag verkligen är. Fast, jag är ju den där halvtröga personen också, hon är en del av mig hon med. Men det är jaget jag är idag jag helst vill vara.

Det tror jag att min omgivning också tycker :o)

Vilket får illustreras med en glad bild på busiga lilla valpen Milda. Action for ever!