Tid hos Fonus

Igår ringde jag upp Fonus i Bålsta och fick prata med en riktigt trevlig dam där. Nu har har vi bokat tid till ett första samtal och det kommer att bli om det mest akuta; Omhändertagandet av pappas kropp och det runt omkring. Hon blev rent förskräckt när jag talade om att det var redan den 5 november han avled. Tiden är så knapp att kremera/jordfästa. Helst ville hon att jag skulle ta en tid redan till idag, men för min del passar måndagen bäst (och för att jag tänkte att Biggan behöver förbereda sig mentalt också). Så fick det bli också, och då jag förklarade att min fars önskan är att det skulle vara totalt fritt från krusiduller så tyckte hon också att tiden kommer att räcka till.

Jag fick ta i Biggan fram på eftermiddagen. Jag måste faktiskt undra hur samtalen varit mellan henne och min pappa. Hon blev hemskt förvånad över att jag insisterade på att hon ska följa med mig till begravningsbyrån. Helt klart förväntade hon sig att jag och bröderna inte tänkt ha henne med i det här över huvud taget. Det är snudd på en aning obehagligt, för de har varit ett par i ungefär 30 år!! Så osäker, trots all tid.

Nu muntrar jag upp sidan med ett par bilder jag tog för ett par dagar sedan på familjens yngsta små. Väldens finaste russkije tsvetniye bolonki :o) Det där sista är bolonkans fullständiga rasnamn i pluralis på tvättäkta ryska (minus de kyrilliska bokstäverna förstås). Min rara svägerska Irina har lärt mig det, och hon borde veta .. född i Uzbekistan som hon är (hennes ryska sitter där den ska).