Redovisning av Kalenderprojektet

Jag klipper in en sevärd film. Mer om priset Catherine Hamlin mottog år 2009 kan ni läsa på The Right Livelihood Award som beskrivs

"The Right Livelihood Award honours and supports those offering practical and exemplary answers to the most urgent challenges facing us today.

In many countries, the Award is often referred to as the 'Alternative Nobel Prize'."

Om Catherine Hamlin läser ni här.
 
Vår förening har i dagarna betalat in 100 000 kronor till Fistulasjukhusets plusgiro 90 02 96-5 (bankgiro 900-2965)

Ett stort TACK till er som köpt en kalender av oss!

Mer eller mindre oväntat besök

Idag har jag haft två trevliga tjejer på besök. Monica som äger Lille Prinsen var här på förmiddagen och drack en mugg kaffe och fick äta sitt livs första semla, i Norge har man inte riktigt samma sorts bullar. Jag tror hon tyckte den var god. Jag hade ju bakat själv ;o) Marsipansmeten i mitten var en överraskning för henne.

Cilla som är den som verkligen dragit det tunga lasset för Kalenderhjälpen är uthyrd till lasarettet här i stan den här veckan. Hon är ortoped och ska operera tår och annat smått och gott i några dagar. Jag spontanbjöd henne på laxsida i kväll och den slank ner trots fadäsen med vitlöken. Det var inte alls meningen, jag lovar!!

Det var ju tur att jag hade Gevalia hemma i alla fall. 

Vilken tavla!

Så idag fick jag hem min tavla från vernissagen i Malmö. Den hänger på hedersplats i vår hall. Fotografen Kenneth Ekelöv råkade ha vägarna förbi Enköping och jag har varit ledig idag så vi stämde möte utanför MAX (bra parkering där).

Lyckad helg i Skåne

Och nu är jag hemma igen, från Skåne alltså.

Jättetrött, det är många och långa mil att åka, trots att det bara var Pär som satt bakom ratten. Jag och medpassageraren Annica behövde bara anstränga oss med att babbla :o) Vi hade tur med vädret, jag har hört om ett kommande snöoväder och det är jag glad att vi slapp.

Bodde gjorde vi hos världens bästa familjen Ehn i Dalby. Tänk vilka härliga kompisar de är. De är verkligen vänner på riktigt! Tack för husrum, godaste maten och härliga skratt samt underbar skönsång med hjälp av Singstar *garv*.

Men huvudsyftet med resan ner var då att Kenneth Ekelöv, som tagit alla bilder till Kalenderhälpen skulle ha vernissage i Malmö. Det fantastiska är att alla tolv, varenda en av oss, kunde komma. Tidningen Hemmets Journal var där och skrev ihop något om oss som ska komma i nyårsnumret. De tog också en gruppbild på hela vårt gäng och den ska bli rolig att få se sedan. Kenneths bilder på utställningen var fantastiska, välkomponerade och ljuvliga. Vi i "gänget" var bakom kulisserna och fixade och donade med dryck och tilltugg. Ingen nämnd och ingen glömd, det här var en toppenhelg!

Och kom igen nu gott folk. Köp en kalender, den gör gott!!

Mot Skåne!

Nu har jag precis kommit hem från dagens ridlektion. Det gick så bra så, jag rider den trevliga men aningen lata hästen Vallmo. Jag gillar henne, man får jobba på för att få till det, och jag tycker jag lyckades riktigt bra idag.

Nu har Pär och jag just dragit upp riktlinjerna för morgondagen. Det blir lite "must do's" på förmiddagen men sedan blir det fart på gamla Blåbäret. Jag ska plocka upp Annica i Knivsta och sedan är det bara att ge sig iväg till Skåne. För nu är helgen här då fotografen Kenneth ska ha vernissage med bilder på oss kalenderflickor. Vi ska ha lite mingel på ett galleri i centrala Malmö på lördag med bubbel och något smått att tugga på. Innan galleriet öppnar är planen att vi alla ska träffas och äta en gemensam lunch på något mysigt ställe. Det ser jag fram emot. Och minst lika mycket som jag ser fram emot Kalenderns presentation ser jag fram emot att få träffa de underbara vännerna Helena och Anders. De bor så himla lämpligt till, så jag är så glad så glad att vi ska få bo hos dem över helgen. Vi har så sällan tillfälle att ses, och nu får vi göra det. Tjohooooo :o) Happiness på hög nivå!

Blåbäret, det är vår lilla fina gamla BMW det. Idag klarade den besiktningen nästan helt galant. Något smått att åtgärda bara, men inget stort eller jobbigt. Den verkar må rätt ok, och då blev jag glad.

I Hallandsposten

Nu har jag hittat ännu en artikel om vår kalender. De här båda trevliga tjejerna har jag träffat, det var hos Tina vi bodde när vi träffades i Knäred för en tid sedan, och Mona var precis som jag nattgäst på fina Hotell Freden.

Hästmammorna hjälper förlossningsskadade

Nu är kalendern färdig, den finns packad i kartonger hemma hos Cilla (som vi absolut får kalla projektets mamma). Om ett par veckor drar jag och maken ner till Skåne, passar på att besöka våra underbara vänner Helena & Anders, och deltar i vernisagen där fotografen Kenneth ska visa upp sina fotografier. Jag hoppas och tror att de flesta av oss kalenderflickor kommer att vara med den dagen. Med på hemresan kommer jag att ha de kalendrar jag har fått förhandsbokningar på plus en ordentlig packe extra. Jag ska försöka sälja till släkt, arbetskamrater och har även fått löfte om att lägga ut till försäljning på Åkerbys kafeteria. Dessutom har min underbara ridkamrat Anna-Lena lovat att ta med sig några exemplar och sälja på sin arbetsplats på Tullverket.

Det här är så kul!!!!

På första sidan :o)

Tala om att jag blev paff när jag plockade tidningen Enköpings-Posten ur sitt ställ inne på COOP i morse! Där var jag och Leo på förstasidan! Genant och jätteroligt! Och sedan inne i tidningen, en helsida med flera bilder och välskriven text. Journalisten Maria Hedenlund hade läst på och lagt till en faktaruta om Fistulastiftelsens arbete. Jag har fotat av sidorna i tidningen och laddar upp stora filer så att de ska vara läsbara. Klicka bara på dem så kommer de upp i stort och bra format.

 Förstasidan i Enköpings-Posten 28 september

Sidan 15 i Enköpings-Posten 28 september

Journalister på besök

Det var bråttom hem från jobbet idag. Jag ville duscha, byta om och stilla pirret i magen. För idag fick jag besök av journalisten Maria Hedenlund och fotografen Magnus Eriksson från vår lilla trevliga lokaltidning Enköpings-Posten. Jag fick berätta om kalenderprojektet och om vår förening Kalenderhjälpen, hur vi kom till och vad som är syftet med det vi har dragit igång. Fotografen tog bilder på mig och min lilla häst Leo när vi traskade runt lite i hagen mot bakgrunden av träd i höstskrud. Redan i morgon tisdag verkar det som om det kommer något litet i tidningen. Jättespännande! Men så klart kände jag när jag satt där och berättade att jag pratade dumt, och efteråt kom jag så klart på saker jag tyckte att jag glömt och borde ha sagt. Jaja, nu är gjort redan gjort och det blev säkert bra det också :o)

Ännu mer i pressen

Det här är så kul! Här är några till som uppmärksammat oss, jag har ett pressklipp här och två länkar du kan klicka på till sådant som går att hitta på nätet.

Om Anna i Nerikes allehanda och om Cilla som intevjuats i Sveriges Radio Kristianstad läser man på dessa länkar och om du klickar på bilden nedan så kan du läsa det som finns i nr 18 i tidningen Ridsport (en gigant i hästvärlden).

Nu blir det allt något i EP också

Som sagt var det ridlektion idag, på anläggningen Åkerby. I caféterian hittade jag tidningen Ridsport som kom ut idag och däri fann jag artikeln som handlade om Kalenderhjälpen. En jättefin artikel och i och med det fick jag något att visa upp för Regina som förestår fiket. Jag frågade om vi skulle kunna få lägga kalendrar där till försäljning, och det var självklart sa hon.

Dessutom fick jag tips av stallchefen att en journalist som jobbar på Enköpings-Posten just då befann sig ute på läktaren. Jag fick tag i henne och hon blev klart intresserad. Om en och en halv vecka kommer hon ut till mig och ska ta bilder och prata. Så kul! Så bra!

I Värnamo Nyheter

Hejsan, nu droppar det in notiser både här och där om vår kalender. Den här finns i dagens Värnamo Nyheter.

Idag har jag ganska trött lyckats flexa ut från jobbet hela två timmar. Det var verkligen härligt skönt. Jag har vilat och lyssnat på Karin Fossum (Den onda viljan) en stund. Nu kokar kaffet och sedan ska jag göra mig redo för veckans ridlektion på Åkerby RK.

Publicitet

Jag vill bara skryta lite och berätta att vårt kalenderprojekt börjar bli omskriven här och där i pressen. Amelia har ju haft en liten blänkare och nu är vi på gång i hästtidningarna Ridsport, Equipage och HästFocus. En del lokaltidningar är på G som Hallandsposten och Nerikes Allehanda. Just detta med HF och HP var nyheter vi fick just idag. Så kul!! Jag måste stöta på Uppsala Nya igen, jag misstänker att jag försökte mig på fel människa när jag vilje sälja in vårt projekt som något att skriva om. Två av oss kalenderflickor bor ju ändå i tidningens utgivningsområde.

Det är så kul att vi får publicitet, det tyder ju på att det vi gör är något bra, och att vi blir tagna för att vara så seriösa som vi är. Jag förstå ju självklart att det kan verka lite märkligt att tolv tjejer som bor kors och tvärs i Sveriges mer södra delar plus en yrkesfotograf sätter igång något sådant här. Men det känns verkligen så meningsfullt och roligt. Nu ser vi fram emot den kommande vernissagen i Malmö om en dryg månad, releasen av kalendern och förhoppningsvis ännu mer publicitet kring den då. Nu ska jag klistra in ett par försmaker på kalenderbilder här i bloggen. Ingen av de här bilderna kommer med i själva kalendern, men de är tagna vid samma tillfälle och är alltså på samma tema. Det är dessa vi i gruppen kommit överens om att visa upp i förväg, ingen av dem föreställer mig, den får man vänta lite till på :o)

Den som vill köpa en kalender betalar 100 kronor som oavkortat går till Fistulastiftelsens verksamhet i Addis Abeba, där de hjälper svårt förlossningsskade unga flickor. Porto tillkommer om vi måste skicka kalendern. Och om någon av er som läser vet något företag som skulle vilja sponsra tryckkostnaderna får ni jättegärna hojta till. Man får med sitt namn, och logga om summan är något större, i kalendern i sådana fall.

En härlig helg i Knäred

I lördags hoppade jag in i min lilla blå bil och 51 mil senare stannade jag den utanför det lilla hotell/pensionatet Freden i Knäred. Där blev jag glatt och vänligt mottagen av härliga Tina. Hon är kalenderflicka och dessutom den som driver nämnda hotell. I baren satt redan vår fotograf Kenneth och snart anslöt sig även Mona A. Vi hade en himla trevlig kväll med mycket prat och skoj. Vi fick också nöjet att umgås lite med några av Knäreds glada (i hatten) invånare :o)

Efter en skön natts sömn, frukost och promenad (där vi beundrade den forsande Lagan) anslöt sig Cilla, Marie och Camilla till sällskapet. Vi hade vårt första årsmöte och bildade officiellt den ideella föreningen KALENDERHJÄLPEN!!! Jihoooo! Nu finns vi verkligen. Vet ni vad?! Vi har så många förhandsbeställningar nu att vi räknar med en upplaga på åtminstone 2000 kalendrar. Det är fantastiskt!

Ja, sedan blev det 51 mil norrut vilket tog knappa sex timmar, och så var jag hemma igen.

Tredagarshelg

Full fart. Mycket jobb. Nu har jag tre dagars ledighet och idag blev det en sväng till Västerås för lite shopping. Några småprylar på IKEA fick följa med hem och ett par mycket efterlängtade ridstövlar från Glada Hästen i Spiltan *Love*

Jag träffade Danielle, Cecilia och Adam på IKEA, det var lite festligt för jag visste inte att de också skulle åt det hållet. Vi passade på att luncha på Donken.

Två dagar av helgen återstår. I morgon styr jag kosan söderut mot Knäred där Kalenderhjälpen ska hålla sitt årsmöte. Därtill ska jag få träffa många av mina kalenderkollegor och det tror jag kommer att bli riktigt roligt. Det blir en natt på Hotell och Pensionat Freden som vänligt nog sponsrar oss med en natts boende. Fantastiskt!

I NorraSkåne.se

Idag är det en av oss kalenderflickor som blir porträtterad på siten NorraSkåne.se. Det är Cilla som vi nog får säga är hela kalenderprojektets mamma, det var hon som kläckte grundidén som vi alla i vår förening Kalenderhjälpen sedan har hjälpts åt att utveckla och styra dit den är idag.

Läs om den driftiga Cilla här Någon har kallat mig ett livskraftverk.  I ett stycke av artikeln berättar hon kort om kalendern och syftet med den.

Fotodags i sand

Så blev det dags för fotografering för kalenderprojektet. Hastigt och lustigt blev det bestämt att det fick ske just igår. Ibland är "snabbt" det bästa, jag hade inte en chans att bli riktigt nervös. Jag sammankallade mina trupper; Amelie & Felicia fick duscha och schamponera hästen, Cecilia fick hjälpa mig med smink och kläder. Pär var transportansvarig (fast själva transporten hade jag hämtat hos en jättesnäll jobbarkompis redan igår morse). Nog kan jag köra transporten själv, och till nöds även backa i sväng, men det var ändå skönt att ha en stark vuxen man med sig. Utan er all hade det här inte alls gått lika smidigt; Mitt varmaste TACK!!!

Vi tog oss till Ål som ligger strax norr om Enköping, det är en fantastisk plats. En sandtäkt i en rullstensås som verkligen bjuder på ökenkänsla på de rätta ställena.

Fotografen Kenneth och hans flickvän Eva dök upp och vi hittade en bra plats med fint ljus. För att få lite variation i ljuset och alltså mer bilder att välja på fick det hela dra ut på tiden lite. Det var inte alls nervöst, Kenneth var så lugn och jag hade dessutom hästen att koncentrera mig på så att han tog bilder hela tiden var nästan inget jag tänkte på. Vi tittade i displayen då och då och resultatet blev verkligen över förväntan. Min häst kan vara SÅ vacker, speciellt så här års när pälsen blänker och han stolt och vaket visar upp sig som den arabhäst han är (på vintern liknar han mest en raggig ponny).

Efter fotograferingen drog jag bara ett enkelt linne på överkroppen men åkte i övrigt i min "kostym". I normala fall brukar det vara lugnt på vår gård på kvällarna och vi tänkte svänga upp mot stallet och lasta ur hästen. Väl hemma fick vi se säkert 40 pers gå runt på gårdsplanen och det slog mig att det var en så kallad kulturvandring som skulle ha som start och avslut uppe vid oss (hos grannarna egentligen). Det kändes inte som någon större hit att hoppa ur bilen där i arabisk prinsessdräkt *lol*

Så Leo fick åka med ner till vår trädgård och bli urlastad av maken medan jag for in och drog på mig normala kläder så att jag kunde ta mig förbi folkhopen med hedern i behåll på väg till hagen.

Semesterveckor

Idag är det den första riktiga semesterdagen. Det känns bra, och det känns ... vad ska jag säga? Lite tomt kanske, eller rättare innehållslöst. Jag får väl försöka fylla ut det hela, och jag gissar att det ska gå bra. Med vad vet jag inte än. Jag är rätt bortskämd med att ha allt bestämt och klart när sommarsemestern kommer, i så många år har vi haft vår husvagn på Gotland. Det känns ännu svårt att det inte är så längre, mycket av mina tomhetskänslor sitter där. Det var verkligen mitt sommarparadis. Men åren går och barnen växer upp. 15-åriga tjejen tycker väl att Gotland skulle vara helt ok i en vecka eller så. Men då tycker jag att campingavgifter och båtbiljetter inte längre känns så prisvärda.

Lite planer, mer eller mindre spikade finns ändå. Nästa måndag fyller barnbarnet Vincent ett helt år och den dagen ska vi fira honom på Eskilstuna Parken Zoo. Jag tror vi har total uppslutning; Pär och jag, alla sex barnen med respektive och de tre barnbarnen. Jag hoppas på en riktigt fin dag, och matsäcksmat ska jag börja laga och förbereda snart.

10 juli är också uppbokad, då skulle Annethe & John ha gift sig, nu tjuvstartade de med att gifta sig redan i maj, men festen går av stapeln den förutbestämda dagen. De vill inte att jag ska laga något (jag hoppas det där inte säger något om vad dotra tycker om min kokkonst *s*), bara ha hjälp med dukning och städning efteråt. Det ger mig en aning dåligt samvete eftersom jag vet att Johns mamma Ammi ska göra stora smörgåstårtor.

Sedan är det kalenderprojektet som fortsätter. Vår fotograf försöker samordna oss fyra "modeller" som bor i mellersta Sverige så att han reser från Skåneland och hinner med oss alla under samma tripp. Mycket hänger på vädret för att få till rätt stämning i bilderna. Vi får se när det blir.

Än har vi hopp om att kanske komma iväg ett par dagar till Prag. Vi har fortfarande inte fått besked om vad som felas vår lilla fina BMW, det är ju avhängt kostnaden för den där bilen huruvida vi tar oss ut på någon resa. Men biljetter ska förhoppningsvis gå att få tag i snabbt inpå. Jag håller tummarna, för det skulle vara så himla, himla kul! Annars ska jag höra om det finns några goda vänner som kankse skulle vilja träffa mig något i sommar. Jag ordnar något att åka i och så kommer jag. Förresten, det kanske jag gör även om vi åker till Tjeckien. Det ena utesluter inte det andra :o)

Systuga med allvar

Jag har suttit vid symaskinen större delen av dagen och varit kreativ. Det blir faktiskt så himla bra, det kan jag säga redan trots att jag inte är färdig med mina skapelser ännu. Av några gamla panellängder ska det bli en "Jasmin-kostym" till mig. Redan innan har jag börjat på ett täckelse till hästen i orientaliska mönster. Bilder kommer, dock inte med oss utklädda i allt detta. Orsaken är att jag gör kostymen för en fotografering som om allt klaffar och går i lås ska bli en kalender vars syfte är att utan något vinstsyfte alls samla in pengar till ett gott ändamål. Jag kopierar in den lilla text vi alla i det här gänget precis har börjat pytsa ut på Facebook.

"Visst vill du beställa en vacker bildkalender med vuxna vackra tjejer med hästar i sagomiljö, till förmån för förlossningsskadade unga tjejer i Etiopien? Priset hamnar kring 100-150 spänn."

Förutom att vi ska ha hästar med på våra bilder är en gemensam nämnare att vi alla är mammor. Alltså, från mammor till mammor. Läs gärna texten från  stiftelsen Fistulasjukhusets hemsida nedan. Observera!! bara att det inte är Fistulastiftelsen som producerar, trycker, distrubierar eller försäljer kalendern. Vi har deras tillåtelse men vill du köpa en kalender, eller på annat sätt sponsra projektet är det mig, eller någon annan i vår ideella förening man vänder sig till. Hemsida är på G. Jag ska skriva mer här i bloggen om hur det går med vårt projekt, och vilka filurer vi är som driver det här. Men det får räcka med info för denna gång.

 *~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Många fattiga kvinnor som föder barn i Etiopien är bara barn själva. Kvinnor som grupp har en underordnad ställning, vilket för med sig en konstant undernäring som i sin tur ofta medför långa svåra förlossningar utan hjälp. Barnet kanske dör men måste ändå födas fram och det blir fruktansvärda underlivsskador för den unga mamman som följd. Tarm och urinblåsa fungerar inte mer och kvinnan förblir en illaluktande utstött som förskjuts från sin familj.