Fotodags i sand

Så blev det dags för fotografering för kalenderprojektet. Hastigt och lustigt blev det bestämt att det fick ske just igår. Ibland är "snabbt" det bästa, jag hade inte en chans att bli riktigt nervös. Jag sammankallade mina trupper; Amelie & Felicia fick duscha och schamponera hästen, Cecilia fick hjälpa mig med smink och kläder. Pär var transportansvarig (fast själva transporten hade jag hämtat hos en jättesnäll jobbarkompis redan igår morse). Nog kan jag köra transporten själv, och till nöds även backa i sväng, men det var ändå skönt att ha en stark vuxen man med sig. Utan er all hade det här inte alls gått lika smidigt; Mitt varmaste TACK!!!

Vi tog oss till Ål som ligger strax norr om Enköping, det är en fantastisk plats. En sandtäkt i en rullstensås som verkligen bjuder på ökenkänsla på de rätta ställena.

Fotografen Kenneth och hans flickvän Eva dök upp och vi hittade en bra plats med fint ljus. För att få lite variation i ljuset och alltså mer bilder att välja på fick det hela dra ut på tiden lite. Det var inte alls nervöst, Kenneth var så lugn och jag hade dessutom hästen att koncentrera mig på så att han tog bilder hela tiden var nästan inget jag tänkte på. Vi tittade i displayen då och då och resultatet blev verkligen över förväntan. Min häst kan vara SÅ vacker, speciellt så här års när pälsen blänker och han stolt och vaket visar upp sig som den arabhäst han är (på vintern liknar han mest en raggig ponny).

Efter fotograferingen drog jag bara ett enkelt linne på överkroppen men åkte i övrigt i min "kostym". I normala fall brukar det vara lugnt på vår gård på kvällarna och vi tänkte svänga upp mot stallet och lasta ur hästen. Väl hemma fick vi se säkert 40 pers gå runt på gårdsplanen och det slog mig att det var en så kallad kulturvandring som skulle ha som start och avslut uppe vid oss (hos grannarna egentligen). Det kändes inte som någon större hit att hoppa ur bilen där i arabisk prinsessdräkt *lol*

Så Leo fick åka med ner till vår trädgård och bli urlastad av maken medan jag for in och drog på mig normala kläder så att jag kunde ta mig förbi folkhopen med hedern i behåll på väg till hagen.