Jag och Pär har varit i Trondheim en snabbsväng i veckan. Precis när jag och maken satte oss i bilen och skulle börja köra hem igår ringde Danielle och berättade att hon och Adam läst på nätet om en 15-årig flicka som blivit påkörd i Enköping. Den första fasan var att vi inte fick kontakt med vår egen lika gamla Amelie som varje dag finns ungefär på den platsen vid den tiden. Döttrarna hemma ringde runt, runt och till slut fick vi besked att den påkörda och avlidna flickan är Hilda, en vän till Amelie. Det känns så otroligt ledsamt, onödigt och hemskt alltihop. På senare år har flickorna inte umgåtts så mycket eftersom de går på olika skolor sedan ett par år tillbaka. Men de har varit klasskamrater sedan förskolan och haft kontakt med varandra hela tiden.
Amelie och hennes kamrater har försökt tända ljus vid trädet där olyckan hände, men det blåser så hårt att allt slocknar nästan direkt. Jag var in till stan för något ärende efter jobbet och tog med mig ett ljus jag också, jag placerade det vid trädet, otänt till slut. Det brinner ändå! Kramade om en flicka som jag känner som också kämpade med ljusvekarna.
Jag känner mig lite chockad, så som man gör när någon man känner, även om det "bara är lite grand", hastigt går bort. Speciellt en så ung person. Det finns inga ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar