På listan över årets klantigheter; missar för andra gången Lucas utvecklingssamtal! Mitt i studenttåget inne i stan, när man inget alls hör eftersom det är ett öronbedövande väsen från alla goa glada halvnyktra ungdomar på traktorvagnar med dunkande musik från monsturösa högtalare. En liten ynklig mobiltelefon är som en viskning i en ... ja någonstans. Sonens fröken hade ringt, sonen hade ringt och sonens far (maken) hade ringt ett antal samtal var till mig (eftersom maken, som också blev uppringd av sagda "fröken", befann sig ett antal fler mil från hembyn än jag). Suck, ridå och höjden av pinsamt. Fy sjutton vad jag skäms. Jag framstår som tidernas sämsta och mest nonchalanta morsa.
Till mitt försvar måste jag säga att någonstans har det brustit i kommunikationen denna andra gång för hur jag än letar i minnet och bland sonens lappar och i hans kontaktbok kan jag inte hitta något alls som skulle kunna tyda på att det bokats någon sådan tid idag. Men eftersom jag vet med mig att både jag och sonen i fråga kan vara en aning disträ kan det hända att det var så ändå. Usch. Detta lade definitivt en del sordi på dagens glada stämning :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar