Mer eller mindre oväntat besök

Idag har jag haft två trevliga tjejer på besök. Monica som äger Lille Prinsen var här på förmiddagen och drack en mugg kaffe och fick äta sitt livs första semla, i Norge har man inte riktigt samma sorts bullar. Jag tror hon tyckte den var god. Jag hade ju bakat själv ;o) Marsipansmeten i mitten var en överraskning för henne.

Cilla som är den som verkligen dragit det tunga lasset för Kalenderhjälpen är uthyrd till lasarettet här i stan den här veckan. Hon är ortoped och ska operera tår och annat smått och gott i några dagar. Jag spontanbjöd henne på laxsida i kväll och den slank ner trots fadäsen med vitlöken. Det var inte alls meningen, jag lovar!!

Det var ju tur att jag hade Gevalia hemma i alla fall. 

Ett par bilder

Några foton från idag.

Tre små

Tripp. Trapp, Trull men ingen jätten Dumdum. Fast egentligen är det Prinsen, Polly och Morgan.

Nya leksaker

Att jag är förtjust i tekniska, elektroniska leksaker är ingen hemlighet. Det är så kul, men tyvärr SÅÅ dyrt. I alla fall det mesta jag skulle vilja ha (som dyra kameror, snajdiga datorer, nya spännande lösningar och så vidare). Men någon gång ibland måste man unna sig någon liten pryl. Nu var det riktigt länge sedan jag skaffade mig något nytt, men när jag av en slump fick höra talas om den här lilla prylen så kände jag MUST HAVE!! Tala om I-landsproblematik.

Det är helt enklet ett minneskort till kameran med inbyggt wi-fi. Har ni hört så onödigt?! Men jag tycker det är kul och flashigt *s*

Gamla Bålsta

 

Den lilla bilden till vänster gissade jag rätt på tydligen. Husen måste ha försvunnit på 70-talet eller strax efter, ändå minns jag precis hur det såg ut. Undrar vad jag vinner? Det roliga är att jag vet svaret på veckans bild också, men de flesta av de bygnaderna finns kvar än idag, så det kan någon annan få vinna (nu är jag stöddig va *s*)

Barnens farfar

Idag blev dagen då barnen blev utan sin farfar.

Han blev 94 år med lite råge. Körde bil tills han blev 90, men då var det dags att lägga nycklarna på hyllan. Han var ingen storväxt man, rätt liten på jorden. Tyst, försynt och alltid upptagen med något som skulle skruvas på.

De sista åren sviktade både kroppen och sinnet. Alzheimer blev hans inneboende och inget blev som förr. En fridens man förlorade en hel del av sitt stilla sinne. Men likväl, i sina bästa stunder, han som alltid log lite finurligt och alltid kunde skratta åt en go fräckis.

Sedan ett och ett halvt år fanns han som boende på Trögdshemmet, tillsammans med sin hustru. Han blev en av de boende på min arbetsplats. Den sista tiden har det dåliga hjärtat och andra krämpor gjort livet mer än tufft för honom. med starka mediciners hjälp nådde han smärtfrihet och lugn.

Runt klockan två i eftermiddags andades han sitt sista andetag. Vila i frid, lilla Lennart!

Friska och glada datorer

Min dator har piggnat till. Det var batteriet som brakade men nu är det ordnat. Pigg dator, glad matte (eller vad man nu är till sin lilla laptop). Igår morse kom Amelie ner med sin lilla mini också, hon hade fått in ett "skumt program, så nu kan jag inte göra någonting". Ett program som hette System tool hade installerat sig utan att dottern gjort ett dugg. Nu tror jag nog att hon klickat på något någonstans, men den här typen av program är så lömska så de maskerade sig nog fint. Programmet gav sken av att söka efter infekterade filer, hittade naturligtvis en mängd hot och för att åtgärda problemen vill de att man skulle betala några dollar. Inte så hemskt mycket men kan man lura tillräckligt många så har man snart en duktig slant. Varningar hoppade upp på hennes skärm hela tiden och nästan inget gick att uträtta. Jag lyckades inte hitta katalogen där den gömt programmet, så det fick bli en quick and dirty-solution. Systemåterställning. Men det fiffiga System tool gjorde att det inte ens gick att komma åt den funktionen. Tur det finns felsäkert läge på datorer. Nu hoppas jag att skiten verkligen är borta också.

Sitter och avnjuter en kopp Zoegas Temptation. . Där föll jag för TV-reklamen. Riktigt gott kaffe faktiskt

Min stackars Compaq

Eller stackars mig, faktiskt. Min fina laptop som jag inte haft 1½ år än hade den dåliga smaken att bli hastigt och allvarligt sjuk vid middagstid idag. Just som jag satt i soffan med älsklingsdatorn på bordet framför mig. Just som eftertexterna började rulla på dagens snyftfilm nummer två (nyfrälst Voddlerkund som jag är), då blev skärmen svart och ljudet försvann. Inga vanliga trick som att bryta strömmen genom att plocka ur batteriet eller att låta den stå och kallna ordentligt hjälpte. Den går inte igång. Indikatorlamporna blinkar till när jag försöker, men det är allt. Jag ska visserligen prova att sätta in batteriet från Pärs dator när han kommer hem, det kan ju ha kortslutits. Men det tror jag inte, jag har en vag känsla av att det är moderkortet. Och eftersom det är en laptop blir jag tvungen att lämna den på verkstad. Vilken stationär dator som helst hade jag köpt nya delar till och bytt själv, men det här går jag bet på. Surt.

Nu får jag sitta vid den stora klumpen i vardagsrummet, men det är verkligen inte det samma. Den får inte plats i knät, den väsnas och är så trög! Extra surt eftersom jag är ledig, och verkligen hade sett mig ligga i sängen varje morgon och se ännu en härlig snyftare :(