Han blev 94 år med lite råge. Körde bil tills han blev 90, men då var det dags att lägga nycklarna på hyllan. Han var ingen storväxt man, rätt liten på jorden. Tyst, försynt och alltid upptagen med något som skulle skruvas på.
De sista åren sviktade både kroppen och sinnet. Alzheimer blev hans inneboende och inget blev som förr. En fridens man förlorade en hel del av sitt stilla sinne. Men likväl, i sina bästa stunder, han som alltid log lite finurligt och alltid kunde skratta åt en go fräckis.
Sedan ett och ett halvt år fanns han som boende på Trögdshemmet, tillsammans med sin hustru. Han blev en av de boende på min arbetsplats. Den sista tiden har det dåliga hjärtat och andra krämpor gjort livet mer än tufft för honom. med starka mediciners hjälp nådde han smärtfrihet och lugn.
Runt klockan två i eftermiddags andades han sitt sista andetag. Vila i frid, lilla Lennart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar