Sköna maj

Sådär ja. Nu är ordningen återställd och vädret är härligt igen. Då är jag så nöjd så! Det har varit en jättebra helg, verkligen. Den blev lång också eftersom jag tog semester i fredags för att skjutsa Amelie och ett par av hennes kompisar till Jällaskolan i Uppsala (naturbruksgymnasium). De fick en helt privat guidning av hästanläggningen, bara de tre. Tillsammans med en av skolans lärare red de en god stund på deras hästar och så blev de bjudna på lunch. Vi får se vad flickorna bestämmer sig för, men nu måste de snart ta ett beslut.

Igår blev det en dag med mest latmasken som sällskap för mig. Jag skjutsade Pär till Bålsta på morgonen så han kunde ta sig till Trångsund med pendeln. Han hämtade hem sin nya (gamla) lastbil Humlan och ägnade sedan i stort sett resten av dagen åt att flytta prylar mellan lastbilarna. Idag gav sig maken iväg mot Inderøy för att hämta hem sin sprillans nya trailer.

Så blev det idag och jag har snyggat till i poolen, städat botten och sett till att vattenkemin är som den ska. Det är den nu och vattnet är gnistrande klart och ser väldigt inbjudande ut, ända tills man tittar på termometern som landar på sådär 8°. Men får solen lysa över oss så blir det bra det med. Cecilia, Danielle, Adam och Evelinn tittade in en stund för att låta Otto-hunden springa av sig lite. Söta bebisgumman kröp runt i gräset. Det är fart på den tjejen.

Så något extra roligt också. Efter ett tips från en av mina gulliga arbetskamrater så har det ordnat sig med ett nytt boende för Danielle med familj. Så himla kul, och skönt för dem. Nu får de komma ut på landet igen, bo på markplan och dessutom får de trevliga grannar. Nämligen jobbarkompisens dotter med kille. De här "ungdomarna" har testat att bo granne med varandra tidigare, där de bor nu har de bott på våningarna rakt över varandra, nu hamnar de vägg i vägg. Jag är så glad för deras skull!!!

Enda trista är att jag har "glömt" att rida i helgen. Pär hade tänkt promenera med mig runt en av slingorna vi brukar ta oss runt (bra motion för kära maken också), men jag märkte att han var så stressad att jag avstyrde det. Och sedan har de här dagarna bara försvunnit på något konstigt litet vis ändå. Det har inte hindrat mig från att gosa pålle ändå, det har varit en och annan tur ner till hagen, mest bara för att pussa och kramas lite.