Ont i rumpan

Nu är det synd om mig, faktiskt. Amelie, Eva och jag skulle ut och rida tidigt, tidigt idag. Njuta av fågelkvitter och den tidiga morgonsolen innan dagens kalasförberedelser måste dras igång. Strax efter halv åtta var vi i stallet och borstade våra helt otroligt leriga hästar, sadlade och gick ut för att sitta upp. Då upptäckte Eva att hennes häst haltade på ett framben. Amelie och jag bestämde oss för att ändå ta en kortare sväng själva och red iväg. Vi kom inte så långt när vi fick se en joggare med hund komma emot oss. Jättelsäkigt tyckte Leo och när tjejen kom helt nära fick Leo spunk och av for jag! Jag slog i rumpan i den hårda grusbanan och nu gör det ont!

Voltarengel och Ibumetin hoppas jag ska göra susen. Det lär bli ett snyggt blåmärke med tanke på att jag inte ens kan böja mig i den sidan utan att det känns som om muskeln blir stucken av knivar.