Åldersdementa släktingar i juletid

Sådär, nu är julen ordentligt avklarad. Grå och lerig, till och med den lilla frost vi fått njuta av i någon vecka passade på att smälta bort natten till julafton. Men vad gör det, jul blev det ändå! Inte till hundra procent som vi tänkt.

Makens föräldrar börjar bli gamla, riktigt gamla. I vanliga fall firar vi alltid julafton tillsammans med min mor och mina bröder hemma hos oss. Men så tyckte vi att vi skulle ge de gamla en jul. Vem vet, helt krasst, det kanske inte blir fler chanser. Svärmor var förtjust, så roligt!

Men så, ett par dagar före dopparedagen, började svärmor sväva på målet; egentligen var de bra trötta... egentligen vore det skönt om vi kom en annan dag. Nej, sa vi, vi kommer! Efter sjuttioelfte påringningen maken fick i frågan så sa han till slut tidigt på julaftons morgon att vi ger fanken i det. De vill uppenbart inte ha besök så vi stannar hemma. Det gjorde vi.

Mor och bröderna var ju redan avbokade så vi bestämde oss för att ha julafton för oss själva.

Strax efter lunchtid började det ringa. Svärmor: Kommer ni inte snart? Farfar sitter här och gråter! Vad ska vi göra med all mat? Vi är så ensamma! Kom, snälla!!

De bor 1½ timmes bilresa bort, vi har sex barn, ett barnbarn och en liten valp. Nu hade vi ställt om julen och raggat ihop mat och planerat om hela dagen eftersom de inte ville. Maken blev så frustrerad. Oluststämningen lägrade sig. Varför struntade vi inte i alla deras avböner och åkte ändå???

Istället flängde jag och maken, tillsammans med 23-åriga dottern, hennes flickvän och våra hundvalpar iväg på annandags morgon. Egentligen skulle min mor och eventuellt mina bröder komma på jullunch, som kompensation för den uteblivna julaftonen. Den fick vi lov att flytta fram till klockan tre.

Det har blivit besvärligt för de gamla svärföräldrarna och de börjar äntligen, äntligen inse att de måste ta emot hjälp. Gud ske pris! Det är oroligt....

Till er alla.....

Ja men hör ni allihop!

En riktigt riktigt GOD JUL vill jag önska alla människor. Var snälla mot varandra!

Gummibjörnar på Youtube

Jag älskar Youtube ibland! Kolla nu bara den här, man blir så glad! Det här är en kortversion, den finns i ett antal långa och det finns många fler liknande. Love!!!!!

Julen står för dörren

och äntligen har jag fått julklappsköpen klara. Åtminstone i det närmaste. Ett PS-spel till sonen stod inte att finna i vår lilla stad. Enligt stora teknikföretagets hemsida ska den finnas tillgänglig i Västerås. Ska jag bli tvungen att fara dit idag också? Vill inte :o(

Det mesta av maten ligger också i kylen nu, känns bra.

I går kväll var jag hem till kompisen Helena. Fyra mammor flydde julstöket för en kväll och myste med glögg, dadlar med getost och lite bygdeskvaller. Det var väldigt trevligt.

Jobba ska jag också. Ikväll blir det fem timmar och i morgon ska jag i stort sett vara på post mellan 8 och 20.30. Sedan blir julen ledig.

God jul säger jag med en riktigt knasig liten film

Katten också

Vi har fler korkade djur än lilla valpen Milda. Vi har Emo! Han är katt. Han har en extra tå på varje tass. Han är otroligt korkad.

I förrgår tände jag ljus på köksbordet. Emo tycker ljusen är jättefina. Emo vill titta närmare på ljusen. Emo har inga morrhår kvar.

Idag ville Emo sitta i fönstret ovanför TV:n. Emo säter sig på TV-apparaten och tar ett tigersprång. Emo har inte sett den jättestora elljusstaken som står i fönstret. Emo fastnar mellan ljusstakens armar. Ljusstaken och Emo ramlar i golvet. Ljusstaken gick sönder. Emo sitter fortfarande fast. Tonårsmatte fick pilla loss Emo.

Vi tycker bra om honom också.

Dum, dum hund

Ok! Denna lilla odåga är i en förfärlig onåd just nu. Hon har varit riktigt ond!

Maken är sen hem från jobbet, vi sparar mat precis som vi brukar. Eftersom han väntas hem rätt snart ids vi inte packa in stora spagettikastrullen och pannan med såsen i kylen. Det får stå kvar på bordet. Jag och barnen placerar oss i TV-soffan.

Oj vad det skramlar ute i köket.. VAD HÄNDER?? Lillkillen springer fortast och hittar... liten hund stående mitt på bordet med nosen nerkörd i pannan. Ingen sås kvar!

Aj aj aj.... liten hund åker ut på farstukvisten i rasande fart, men såsen är fortfarande borta. Vad ska husse äta nu när han kommer hem?

Liten hund får komma in igen, någon timme senare. Liten ful hund fryser om tassara och talar om det för hela världen.

Hon är ju rätt så gullig och söt... trots allt.

Social omsorg - avklarad

Sådär. Ännu en kurs avklarad. Var det kurs åtta eller nio jag plöjt igenom nu tro.. sak samma, det känns som om jag närmar mig vägs ände. Det är jätte- jätteskönt. Jag känner helt ärligt att jag egentligen kan allt det här redan, det är bara det att jag inte har den formella kompetensen att arbeta som USKA. Den reella har jag. Allt medicinsk har jag läst på universitet och allt som har mer med de sociala bitarna att göra är sådant jag lärt mig genom att ha arbetat i vården i några år nu.

Jag kan drabbas av någon slags känsla ibland, att jag fuskar mig igenom den här utbildningen. Jag köper böckerna, läser igenom dem från pärm till pärm en enda gång. Skriver inlämningsuppgifterna och mailar dem en och en. Det får gå en eller två veckor emellan varje. Går sedan och skriver provet efter en lämpligt lång tid. Får sedan hem en feed-back och ett betyg efter cirka två veckor. Betygen brukar hamna på VG eller MVG.

Jag gör ju inte det jag ska! Det är en massa lektioner medskickade, med massor av instuderingsfrågor. Dem tittar jag oftast inte på en gång... Jag känner mig som en bluff... Är man konstig eller????

Sol ute, sol i sinne

Idag skiner solen. Igen.. det är knappt man kan tro det, men så är det. Hela hösten och så här långt in på vintern har det varit obarmhärtigt grått. Och jag vantrivs i det gråa så det faktiskt gör ont i själen. Jag är beroende av ljus och sol! Inte för att jag direkt drabbas av någon regelrätt depression, men jag blir låg. Jag tappar en hel del av min gnista och min ork. Allt känns bara halvtrevligt, liksom.

Men så kommer en sådan här dag och jag känner plötsligt igen mig själv. Jag blir den jag verkligen är. Fast, jag är ju den där halvtröga personen också, hon är en del av mig hon med. Men det är jaget jag är idag jag helst vill vara.

Det tror jag att min omgivning också tycker :o)

Vilket får illustreras med en glad bild på busiga lilla valpen Milda. Action for ever!

Samma blogg på ny ort

Jag har fyttat!

Varför kan man då fundera. Jo, för här finns fler möligheter att leka med utseendet på bloggen bland annat. Det gillar jag, även om jag inte dirket har fixat så mycket med den nu i det första skedet. Det kommer!

Jag kommer att skriva som vanligt, lite då och då. När det falller mig in helt enkelt. Varken oftare eller mer sällan. Jag skriver ju inte heller för att få den stora publiken att jubla, jag skriver framför allt för min egen skull. Och för att nära och kära ska kunna ha lite koll på mig förstås. Roar jag någon någon gång så är det roligt, och tycker någon något så är vederbörande välkommen att skriva en liten kommentar. Det blir jag glad över.

Och bortsett från detta är jag ledig från jobbet idag och har ärligen inte gjort ett skvatt. Ska man julpynta, baka och shoppa så här års? Asch, det hinns med... en annan dag ;o)