Morr på min blogglayout

Av någon märklig anledning har fälten med "Upplagd av Suss", klockslag och kommentarer flyttat sig upp under titelfältet. Och det går lögn i fasiken inte att flytta tillbaka. Rättare; det går alldeles utmärkt att få det dit jag vill i inställningsmenyn, men själva bloggen ser ändå ut så här. Jag har en blogg till men där är det inga problem trots att jag har den på samma inloggning på Blogger. Nu surrar jag, och jag förväntar mig inte att någon ska hänga med *s*. Detta inlägg får sortera bland inlägg utan någon som helst mening.

Vad man kan hitta efter vägen

Först vill jag varna känsliga tittare. Bilden är lite makaber, så alla kanske inte ska klicka upp bilden till större format. Det är därför jag gjort den så pytteliten på den här sidan.

Jag har sagt förut att jag är mycket ute och kör på jobbet. Det är i stort sett samma svängar varje dag och egentligen är det ju samma träd och stenar som svishar förbi rutan gång efter gång. Men trots det ser jag alltid något nytt, landskapet förändras med ljuset, årstiden, tiden på dygnet och vädret. Jordbruket ändrar utseende på fälten, skog och salix avverkas och jag ser sådant som jag inte visste fanns, som tidigare varit gömt. Jag tycker det är så vackert här runt omkring. Men så händer det vissa gånger att jag verkligen ser något som inte funnits där förut, och det är intressant. Jag tänker på djur, de är ju inte så att de står där och visar upp sig i onödan.

Vi har ett rikt djurliv här. Det finns det mesta, men det är ju så med vilda djur att de gärna håller sig undan. Harar, rådjur och fasaner ser man rätt ofta. För att inte tala om alla småfåglar. Älg finns det gott om. Ett och annat sällsynt lodjur har setts, likaså någon hjort. Rävar, grävlingar... you namne it. Och så har vi då vildsvinen. Dom är allt annat än sällsynta här. Det finns massor. Sägs det. Jag har inte sett något på fem år, men går man i skogen syns spåren av dem nästan överallt. Men idag, på min jobbrunda, fick jag se ett. Nu var det ju inte direkt vid liv men det var inte mindre intressant för det. Tvärt om, för nu kunde jag ju kika lite närmare på det. Jägarna hade lagt ut det vid vägkanten (vid en mycket enslig liten väg genom skogen) så det var bara att skutta ut och ta sig en titt. Just den här var ganska liten, och bilden visar inte så mycket. Lika bra det kanske ;o)

Om mat, möbler och vädret

Nu har det blivit några grader kallare ute igen. Det har varit en underlig vinter i år, så här långt. För vem kan minnas när vi sist hade en riktig vinter? Det är underligt det. Ligger snön nu in i halva februari också så tycker jag att vintern är komplett. Snö, kallt och tillräckligt länge! Jag är tacksam, för även om det ju inte är riktigt roligt när tempen kryper ner mot -20 eller mer, så är det i alla fall att föredra från de gråbruna regn&blaskvintrarna vi är vana vid. Det är bara synd att solen inte vill visa sig. Det var mer av den varan för några veckor sedan men nu är det grågrågrå som härskar.

I kväll ska jag jobba och därför får jag inte äta kvällsmat hemma. Då passar jag på att bjuda familjen på sådant jag inte är så förtjust i själv men som de tycker är jättegott. Nu står en form med makaronipudding i ugnen. Ätbart, javisst ... men nej tack. Det är för stabbigt för min smak. När jag funderar är det just den typen av maträtter jag inte riktigt kan med, exempel på detta är Pärs stora älsklingsrätt korngrynskaka (hurr burr och ryyyyyyyyyyys). Andra bedrövligheter är brödpudding, kroppkakor (som jag på senare år faktiskt lärt mig att uthärda lite) och fiskpudding (god smak, förfärlig konsistens). Och mammas hemmagjorda potatisbullar vi fick som barn, gjorda på överblivet mos (svimmar lite grand).

Jag mailade på lite begagnade sängstommar idag, sådana som fanns i närheten. Tyvärr var de redan sålda, annonserna var någon vecka gamla. Det var synd det, men jakten går vidare. Kan jag få tag på en samma-lika som fortfarande säljs på IKEA men för en tredjedel av summan så tackar jag så mycket. Begagnat är bra, om det är något jag vill ha. Men det finns en sak jag nog aldrig skulle köpa begagnat, och det är resårbottnar eller madrasser. Förmodligen inte tygsoffor heller (om de inte är ruskigt välskötta). Varför jag känner motvilja mot sådana ting behöver jag nog inte förklara närmare ...

P.s. I övrigt var mamsens mat underbar.
P.s.s. Makaronerna blev klara så de fick komma med på bild.

Alla mina, minus en

Idag var alla barnen hemma på mat, oj så skoj! Det händer inte varje dag precis. Tråkigt nog kunde mitt fyraåriga barnbarn Vidar inte vara med eftersom han är hos sin pappa i Sala den här helgen. Jag har länge velat samla dem alla på ett kort, det gick ju inte riktig eftersom den lille knodden fattades. Och det var förövrigt inte lätt att få kloka kort ens på det här gänget :o) Jag tog en hel massa, men antingen står halva gänget dubbelvikta och skrattar, eller så gör någon en jättekonstig min (och jag skulle bli strypt om jag lade ut vissa av dem). Det här blev rätt ok, och det bjuder på en lagom blandning av garv och skojiga miner.

Stående från vänster; Lucas, Adam, Danielle och Amelie.
Sittande från vänster; Cecilia, Jesper, John, Annethe, Michaela
Bebisarna är Svea och Vincent, ni får gissa vem som är vem ;o)

Förbaskade tjuvar

I natt skulle Pär inte komma hem, det var körning sent igår kväll och tidigt i morse så han bestämde sig för att natta över i hytten. Han passade då på att stanna vid sin kompis Nilssons lastbilsverkstad i Uppsala för att skruva något på ekipaget. Det är en relativt öppen och liksom allmän plats där så trots att det var närmare midnatt så rör det sig en del fordon i området. När gubbarna kört lastbilen och trailern ut och in i garaget, kopplat trailern till och från, och gjort det de skulle bestämde de sig för att åka och äta. Då, när Pär skulle in i hytten för att hämta sin plånbok upptäckte han att den var borta. Någon hade varit in i bilen under några av de få minuter den var obevakad.

Så Pär ringde mig mitt i natten för att jag skulle ta reda på telefonnummer att spärra VISA-kortet, under tiden ringde Nilsson till polisen. Både Pär och Nilsson hade lagt märke till en bil som stod märkligt parkerad nära, och Nilsson som är en uppmärksam man hade faktiskt memorerat registreringsnumret. Ett nummer som visade sig tillhöra en motorcykel årsmodell -53, inte en silverfärgad BMW... troligen stulen med andra ord.

Jaha, så nu återstår att fixa ALLA nya kort. En sak var dock nästan lite rolig, Pär slarvade för ett par veckor sedan bort sitt körkort. Det nya är på G, så när han åkte hemifrån igår tittade han i postlådan det sista han gjorde men det fanns inget annat än en Kalle Anka där. Han hade tänkt ta sig tid att lösa ut det annars. När jag ett par timmar senare kikade låg avin ändå där, förmodligen hade det kuvertet hamnat i grannens postlåda. Ibland kan man faktiskt tacka Posten för att de slarvar lite :o)

Ganska slapp dag

Idag är jag ledig från jobbet och det känns ju, som alltid, fint. Jag har jobbat hela helgen och trots att det inte var speciellt tungt (det där går ju lite upp och ner, beroende på vad vi "har inne", så att säga) känns den här lediga dagen seg. Lite återhämtning återstår uppenbart efter förra veckans sjuka, men snart är jag säkert alldeles piggelin igen.

På programmet idag står i stort sett ingenting. Jag ska försöka fånga Cissis lilla katt på en bild, det vill hon gärna ha en. Tvättmaskinen surrar och köksbänkarna har fått en omgång. Ja, så ska jag väl in och handla. Det gör jag lite senare så att jag får med mig Amelie från skolan på samma gång.

Nu är vi inne i en sådan här otroligt slarvig period med maten igen. Det finns ingen planering över huvud taget och det blir alldeles för mycket skräp. Tycker jag i alla fall, som tycker att hemlagat är bäst. Det är visserligen toppen att ha lite fiskpinnar, frysta köttbullar och pulvermos i förråden eftersom jag måste överlåta matlagningen på Amelie rätt ofta. Hon kan bättre än så, men har inte tid. Hon är så otroligt aktiv i stallet och sköter sin häst med den äran. Verkligen. jag är både stolt och imponerad, men det tar tid. Nu blev det en utvikning från ämnet här.. tillbaka till ordningen! Maten var det. Ja.... så jag har faktiskt skapat ett dokument i datorn nu, som heter Matlista, och jag har faktiskt åstadkommit planering för den här veckan. God början, nu ska jag bara föröska hålla i den här ordningen ett tag. men jag vet hur det brukar gå i längden *S*

Hundraåringen som...

Läst 13-16 januari:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. 392 sidor

Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

Det här är en riktig feelgood-roman. En riktigt rolig skröna som är fullkomligt osannolik och väldigt rolig. Speciellt i början satt jag och skrattade högt emellanåt. Den är på alla sätt lättsam och trevlig. Stundtals blir det dock en aning långrandigt (men inte direkt trist) under beskrivningarna av olika händelseförlopp i historien. Men jag förlät det lätt eftersom jag tyckte så mycket om personerna i boken och för att de var så skojigt beskrivna i alla tokerier. Absolut läsvärt och jag saknar den! De något långrandiga styckena gör att den bara får ♥♥♥♥ men å andra sidan är de stora och bultande :oD

Tråkigt, lite i alla fall

Det har jag just nu, faktiskt. Och det är ett gott tecken på att jag nog faktiskt börjar vara på G igen. Jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar, idag också men det är en ledig dag i alla fall. Nu börjar jag på att klättra lite på väggarna här hemma, så det blir nog helt ok att jobba helg.

*~~~~~~~~~~~*

Vår bil, det är ett älskat sorgebarn det. Jag tycker väldigt mycket om vår fina men ganska gamla BMW. Den är snygg, den är underbar att köra, drar väldigt lite i diesel och är i det stora hela väldigt snäll och pålitlig. Utom i det där lilla faktumet att den går sönder emellanåt. Alltid konstiga fel, liksom sällan sådana saker som trasiga ljuddämpare eller utslitna bromsbelägg. Nejdå, här ska knutkors gå sönder, märkliga elfel uppstå och nu senast, för ett par dagar sedan, gick själva tändningslåset sönder.

Efter att ha jobbat hela eftermiddagen som funktionär på en ryttartävling tänkte jag snabbt svänga in på ICA för att handla med lite mat hem. Jag parkerade och vred om startnyckeln för att stänga av min bil. Det gick bra och jag fick nyckeln i handen, som man ju ska. Det var bara det att bilen fortsatte att gå, som om min nyckelvridning inget alls betydde. Och det gjorde den uppenbart inte heller för trots att jag körde in nyckeln i låset igen och juckade och vred på alla möjliga vis vägrade motorn att stanna. Jag gav tämligen snabbt upp och körde hem igen. Väl hemma var det bara att lägga i treans växel, trampa ner bromsen och släppa upp kopplingen så stannade ju motorn i alla fall.

Pärs kompis Micke (vår duktiga privatmek) har beställt ett nytt, det kommer om tre veckor!!! Till dess sitter en märklig konstruktion i bilen som man snudd på måste vara ingenjör för att förstå hur det funkar, men det går att starta och stanna bilen. Vad det här nya låset kommer att kosta med omkodning av nycklar och allt, det vill jag inte ens tänka på. Suck suck. Men jag gillar min bil ändå.