Abstinens

Så här skrev kusin Carina i ett mail några dagar efter att hon kommit hem. Jag kan bara skriva under.

Tycker inte om vädret!!! Tycker inte om att jobba! Tycker inte om att somna åtta på kvällarna, vakna före väckarklockan på morgonen och sen känna sig bakfull hela dagen (utan att ha druckit alkohol)! Men vi kommer kanske att hämta oss..

Ja fy 17... jag kan bara tillägga en sak och det är att jag också känner sorg... jag vill inte veta att det kommer att ta minst ett år och förmodligen två eller rent av tre tills jag är tillbaka igen.

Al Ain

Det finns en plats på jorden som heter Al Ain. Visste ni det? Det gjorde i alla fall inte jag så sent som för något dygn sedan. Nu vet jag att den finns för jag har varit där. Det var inte riktigt meningen egentligen. Det finns en annan plats som heter Sharjah. Den känner jag till, efersom jag länge vetat att där skulle vi mellanlanda på vår hemresa för att fylla på bränsle, byta besättning och få nya matvagnar så att vi passagerare skulle få lite i magarna under de dryga sex timmar av resan som återstår.

Så vi kommer mot Sharjah, taxar ner för landning. Alla är fint fastspända inklusive kabinpersonalen. Ettusen meter kvar till marken och vi känner hur planet plötsligt stiger kraftigt. Flygvärdinnorna ser lika frågande ut som alla andra. Inte ett ljud från cockpit hörs men pursern (eller vad nu kabinpersonalens chef kallas) frågar och får veta att mycket kraftig dimma väldigt plötsligt dragit in över Sharjah. Hade vi landat där hade vi fått stå hela natten eftersom flygplatsen skulle stänga en dryg halvtimme senare. Vi flyger vidare till Al Ain. 17 mil landväg söderut. Där kan vi landa.

Kruxet är bara att i Sharjah finns vår nya besättning och all mat. Bränsle går att fixa där vi är.

Den nya personalen får lyckligtvis tag i en buss med chaufför som ska köra dem ner till Al Ain. Det går jättebra, det är bara det att i dimman kan de inte köra fortare än 40-45 kilometer i timmen.

Vi sitter kvar i planet, vi får inte tillstånd att komma in i terminalen, av någon väldigt bra anledning kan vi hoppas. Flygplatsansvariga påstår att det är för trångt.... Någon mat kan de inte heller leverera. Efter mycket om och men får vi vatten i flaskor, vi blir alla tilldelade varsin.

Den nya personalen ute på vägen får rapport om vår matbrist. De stannar på nattöppna bensinmackar längs vägen och köper allt användbart ätbart de hittar! Summan av detta blev ungefär att de skrapar ihop gifflar så att alla barn ombord ska kunna få varsin.

Efter ett antal timmars väntan kommer den nya besättningen äntligen fram. Dimman som rullat in även i Al Ain lättar mirakulöst och vi lyfter. Vi får vår frukost vilken denna flygning kommer att bestå av vatten, läsk eller juice. Gifflar till alla barn plus en chipspåse. Vuxna får nöja sig med två mariekex och en chips (eller ostbågepåse) vardera. Pesonalen plundrar dessutom taxfreeförrådet så att riktigt hungriga får lite godis eller en bit itubruten Toblerone.

Fem och en halv timme försenade landar vi på Arlanda. Och nu kommer det fantastiska. Stämningen ombord var hela tiden superbra. Inga sura miner, inget gnäll, inga upprörda toner. Det var massor av små barn med ombord, alla höll humöret uppe. Personalen var suverän och informerade bra. Den avgående kabinpersonalen var fullkomligt slut och satt stundtals bara och gapskrattade och fnissade, tillsammans med oss passagerare.

Nya vänner

Så är vi hemma i Sverige igen. Inte kul... hemresan är ett rätt skojsigt kapitel i sig. Skriver om det i kväll när jag kommer från ridningen. Om jag inte somnar sött i soffan då.
Malée och Ging, Nat och Lena

Vi har haft en fantastisk tid i Thailand. Och så här vill jag passa på att säga hej svejs och TACK för att ni här på bilden har förgyllt dagarna (och kvällarna) i Thailand. Nya vänner är gõtt :o)

Gammalt blir som nytt

Före

Under tiden

Klart

Sedan klippte jag håret på samma salong också. Allt till en summa av 1700 baht som är sisådär ungefär 400 kronor. Rätt OK för en helrenovering :o) Båda barnen, plus Felicia och Helena har också passat på att få testarna ansade.

Allra sista hela dagen

Nu närmar sig vår resa sitt slut. Sista hela dagen var plötsligt här. Förmiddagen ägnade vi till sol och bad, som vanligt typ.
Sista kvällen åkte vi längre ner i Karon, vi bor ju längst norr ut på stranden. Här hittade vi Karon Hut, ett riktigt trevligt matställe.
Men både före och efter middagen ägnade vi oss åt shopping i stora lass. Nåja.. så enormt mycket blev det väl inte men det gick åt en och annan tusenbathing. Barnen köpte kläder och lite prylar, jag köpte också lite kläder till mig själv. Och så presenter till de som ledsamt nog inte kunnat vara med oss hit. Under eftermiddagen åkte vi till Tesco Lotus, min favoritaffär. Listerinförrådet är påfyllt :o)

Piña Colada

Haha.. så äntligen fick vi vår efterlängtade kokosnöt med Piña Colada.

Lena och Laem Singh en söndag

Det finns en liten strand på Phuket som heter Laem Singh. Dit tog ännu en bekantskap från Thailandforum mig och mitt sällskap. Bekantskapen heter Lena, en glad och trevlig tjej som är bosatt i Kamala. För att ta med oss på den här lilla utfärden mutade jag henne med några tuber svensk härlig Svennes kaviar. Klockan tio på förmiddagen hämtade hon oss i sin lilla silvergrå bil. En charmerande bil med en alldeles egen personlig själ. På thailändska manér lastade vi in oss allihop i bilen. Bälten och svensk säkerhet... vad är det? Jag med Lucas i framsätet och resten av gänget klämde ner rumporna i bak.
Laem Singh är en väldigt vacker strand. Varför tog jag inte fler bilder?? Mycket klantigt! Det är fullt med stora vackra stenar och klippor i vattnet och runt om på stranden. Klart vatten. Det simmar fina fiskar runt och vi hade turligt nog tagit med snorkelutrustningen. Men jag var dålig med kameran här också. Den här lilla blå fina firren fångade jag trots allt.

Amelie

Lucas

Det klantigaste av allt var att jag inte ens tog kort av själva Lena. Jag måste ha vart helt väck :o) jag som annars tar kort på nästan allt. Jag får råda bot på det på onsdag för vi ska svänga förbi henne och hennes man Nat på väg till flygplatsen. Jag har beställt sidentyg till Cecilias kommande balklänning.

Lördag på Karon

Nu är det kväll igen. Det är bara att summera ännu en dag. Idag har vi faktiskt haft några molntussar, och en regnskur på eftermiddagen! Det var en, två, tre... jaaa... kanske 14 droppar regn som kom!Förmiddagen idag startade vi i poolen, där de här söta tjejerna plaskade runt. Det gjorde grabbarna och vi också förstås, men vi fastnade inte på bild.
Senare på eftermiddagen gick vi ner på stranden, och nu förstod vi varför Karon är så poppis. Det är verkligen en jättefin strand, vacker och lagom långgrund för oss och våra barn ( i åldrarna 9-13 år), svalkande och behagligt. Klart fint vatten utan maneter.
Sanden är som potatismjöl. Kära min släkt, sjungsand... den finns här också :o)
Så blev det kväll, som vanligt. Min och Helenas "lunch" bestod av öl och chips (kära socialförvaltning, barnen fick faktiskt riktig mat). Och kära make.. här ser du hur förtappad jag blivit denna resa.. jag dricker Chang!

FÖRE!

EFTER!

Lucas var hos frisören idag.. det försvann mer hår än man kan tro av bilderna. Fin blev han i vilket fall!

Slut i rutan för idag!