Segt på sjukan

Pär är fortfarande kvar uppe på Akademiska. Operationen gick bra, som sagt. Men det blev besvärligt efteråt med ett par febertoppar, förhöjt CRP, intravenös antibiotika och näringslösning (i dropp) istället för mat. Nu äntligen har infektionsvärdena vänt åt rätt håll (nedåt) och efter röntgen av matstrupen fick han klartecken att börja dricka lite försiktigt. Det har gått bra och i kväll fick han äta lite slät soppa också :oD Så nu, äntligen hoppas jag på att få hämta honom i morgon.

Vidar och Svea

De här båda sötnosarna har jag barnvaktat en stund idag. Surkatten Trixan envisades att vara nära, nära Svea hela tiden. Hon älskar "tissssss" av hela sitt hjärta och vill klappa. Men Surkatten Trixan är absolut inte att lita på, rätt som det är härsknar hon till och biter eller flänger med kloig tass. Efter en stund fick hon snällt gå utomhus.

Sov gott

Foto: Emelie Rosendahl

Det blev så vackert. Tjejen i blomsterhandeln förstod verkligen precis hur vi menade när Sussie och jag var in och gjorde beställningen.

Jag önskar bara att jag aldrig någonsin mer i hela mitt liv kommer att hitta en anledning till att hålla i en sådan här insamling fler gånger. Det här är så sorgligt, sorgligt, sorgligt. En 15-årig flicka ska fortsätta att skratta och vara glad, leva sitt liv. Hon ska inte behöva några begravningsblommor.

Operation

I går blev Pär inlagd på Ackis för en planerad operation som skedde idag. Han har haft en ficka i matstrupen där maten fastnar och det gör att det varit jättesvårt att äta. Han måste alltid ha något att dricka till hands. Nästan lite läskigt ibland. Med lite tur skulle det gå att operera med laser "uppifrån" och då skulle ingreppet bli litet, men i värsta fall skulle de bli tvungna att öppna upp utifrån. Nu slapp han det i alla fall, jättebra! :o)  Tanken har varit att han ska få åka hem i morgon, men nu har han fått lite feber. Jag hoppas han får komma hem ändå.

Grattis moster Vesta

Jag vill så gärna gratta min goa moster Vesta som fyller 70 år! hipp hipp HURRA! Jag har inget foto på den här datorn som föreställer henne, så det får bli en liten blomma bara. Moster själv befinner sig på Madeira med sin Olle. jag hoppas de har skönt väder och kan njuta av dagarna där.

Visingsö

Ja, där har vi varit i helgen. Vi åkte i fredags eftermiddag och kom hem för några timmar sedan. På Visingsö finns kompisarna Ann-Britt och Bengt och vi som inte varit där på ett par år nu (hujedamej) fick se deras alldeles nybyggda villa. Ett helt fantastiskt hus med den vackraste utsikt över Vättern man kan tänka sig!

Vi var inte ensamma om idén att besöka dem i helgen. Helena och Anders från Dalby (i Skåne) anslöt till samma färja över från Gränna som vi bokat. Helena och jag har planerat det här länge nu, men det är inte lätt att få till en helg när alla kan samtidigt. Och döm om vår förvåning när också Maran och Stuxa från Visby dök upp igår eftermiddag. Tala om hakorna på bröstkorgen. Det hade Maran och Ann-Britt kokat ihop och inget sagt. Det är kul, med sådana här överraskningar. Nu skäms jag faktiskt lite, som inte ens lyssnat med Maran om de också kunde hänga med till Visingsö i helgen. Men dum som jag var trodde jag att de hade fullt upp med grabbarnas hockey. Som sagt, det skäms jag för ... kunde ju i alla fall ha frågat ...

Igår åkte vi ner till Näs längst ner på södra Öa. Vi traskade ut på isen, målet var att ta oss ut till kojorna som används av de som fiskar ute på isen. Så långt tog vi oss inte, det var en rejält blåsigt och dessutom var de flesta av oss rätt halskodda. En stor råk låg emellan också, och jag tror aldrig vi hade fått barnen att våga gå över spångarna. Vi gick ett stycke ändå, och klättrade sedan upp vid borgruinen. Vi åkte sedan till ett annat ställe på öns västsida. Där var det andra roliga isformationer.

Hur som helst. Vi har haft en hur härlig helg som helst. Goda vänner, mat och dryck, prat och skratt. Det kan inte bli bättre!

Lucas fyller år

Idag säger vi GRATTIS till yngsta barnet i familjen. Vår "lilla" Lucas fyller 11 år idag. Och jag kan inte begripa vart min lilla gosiga bebispojke tagit vägen. Gosig är han fortfarande, om humöret är på det viset (någon gång ibland, när han själv har lust med andra ord), men liten är han inte. Kläder jag köper hinner knappt in i garderoben innan de är urvuxna, och i hallen står jättestora skor i storlek 40 sisådär. 

Men allt det där spelar ingen roll. Han är ändå min yngsta, och för alltid väldigt älskad  ♥

Ett blommande hjärta

Idag har vi beställt blommor, kompisen Sussie och jag. Ett vackert hjärta av blommor. Liknande det på bilen, men i rosa och röda toner. Det sänder vi med hälsningarna "Sov gott finaste Hilda" och "Klasskamraterna i Lillkyrka"

Det är så sorgligt. Ibland känns inget speciellt rättvist.