Helg med gotlandstur

Den här helgen blev det en blixtvisit på Gotland. Pär skulle hämta någon märklig maskin uppe i kalkbrottet i Lärbotrakten. En märklig plats på jorden måste jag säga. Det är första gången jag ser dem och det är verkligen enorma dagbrott. Det slog mig direkt att här skedde ett av Marie Jungsteds mord. Kan det ha varit i boken I denna ljuva sommartid? Jag tror det.

Efter lastningen av mackapären for vi ner till stan igen. Där hade vi tiggt åt oss en kopp kaffe hemma hos goda vännerna Maran och Stuxa. Kaffe fick vi, men det visade sig att vi fick en jättegod välvänd stek också :o) Efteråt fick vi prova att spela Guitar Hero vilket kanske inte var riktigt min grej *haha* men kanske kan man bli bättre med lite övning. Vi fick se deras Linus spela ett par låtar.. jag är SÅ imponerad! Hur 17 hinner han med alla tryckningar? Inte gjorde han många fel inte...

Vi hade Lucas med oss. Det var inte meningen från början. Vi hade trott att Cecilia skulle vara hemma med honom och Amelie natten mellan söndag och måndag. Cissi hade inte riktigt förstått saken så. Nähej, Amelie kunde sova hos Fiffi, inga problem. Men Lucas fick vi ta med. Vi hade ingen bokning på båten till honom, men jag lovar... ingen kollar om man har gömt ett litet barn i hytten på lastbilen "hrmmmmmm". Destination Gotland gjorde allt en bra affär på att han var med ändå: mat, godis och dricka. I morse, innan båten avgick, ringde jag till skolan och sa som det var: att vi smugglat med oss gossen till Gotland över helgen och inte lyckats leverera hem honom i tid.

Alla timmar i lastbilen har vi roat oss med att lyssna på Dan Browns Gåtornas palats. Vi hann igenom halva, nu måste jag kolla om den går att lyssna på strömmande från biblioteket. Jag måste få veta hur det slutar. Lucas också, han blev fängslad. Det tycker jag är roligt för det är ju inte precis en barnbok.

Cross country

Idag snodde vi ihop väldigt enkel mat som blev jättegod. Jag tog ett drygt halvt kilo köttfärs som jag blandade med kanske en och en halv deciliter matlagningsgrädde och ett ägg. Kryddorna var bara salt och en rätt stor klutt röd currypasta. Det blev åtta stora biffar som jag först bara brynte i lite smör. I pannan klickade jag sedan ner en burk cremé fraiche. I en skål i kylen hittade jag lite hackade tomater som var kvar sedan en tacomiddag för ett par dagar sedan. De slängde jag ner i pannan. För att balansera upp det syrliga i såsen hade jag i lite mango chutney. Det hela fick stå där och gotta ihop sig medan potatisen blev klar.

En salig blandning av smaker. Den röda curryn är thailändsk, chutneyn mer från Indien och cremé fraichen... är kanske fransk.. Hur som helst: Pär, jag och Lucas rensade faten.

Vårdesign

Nu börjar jag tröttna på vintern.
Så nu är det dags att vårpynta bloggen. Tulpaner blir man alltid glad av!

Lurviga Leo

Pållen bor i vinterpäls än så länge. Den är lång och silkesmjuk och det doftar underbart när man stoppar in näsan i de mjuka fjunen.

Snart börjar härligheten att trilla av och han kommer att bli som en julgran som stått inomhus några veckor för länge. Men det är ett vårtecken så gott som något.

Nytt körkortsfoto

När körkortet blivit tillräckligt gammalt är det dags att fixa ett nytt. Värst av allt är att det ska vara nytt foto också. Jag hittade ett gammalt passfoto, men nääää... det gick verkligen totalt bort. Pär och jag fick ett gott skratt åtminstone *S*

Att gå till en fotograf kostar tid, planering och säkert en hundralapp också. Att sitta vid sin dator och redigera foton är däremot inget annat än kul. En bra kamera har jag. Själv är som bekant bästa dräng! Så här (fast i svart-vitt) kommer jag att se ut på mitt nya kort.

Det kan jag nog leva med de närmsta tio åren tror jag.

Lucas säger TACK

..till er alla som grattade honom igår. Han somnade tidigt, supertrött. Det är ansträngande med all spänning som omger en födelsedag trots att man är en så stor kille. Men han var glad och nöjd med presenterna han fick och kramarna som kom i cyberrymden. Han är sådan, alltid glad och tacksam för det han får, det är inte ofta han blir besviken, tvärtom.

Lucas i presentöppnartagen, storasyster Michaela och svägerskan Anna-Karin tittar på

Lucas fyller nio år

Idag fyller våran minsting nio år. Jag, Amelie och Cecilia sjöng och hurrade för honom på morgonen och han fick två paket som var från pappa och mamma.

Det blev ett nytt spel till Playstation, en stor tjock luvtröja (hans favoritplagg nummer ett) och några kallingar.

I kväll kommer alla storasystrarna med tillbehör för att vara med och fira lillebror Det blir tacos och chokladpudding till efterrätt, beställt av födelsedagsbarnet självt. Säkert kommer det små paket tillsammans med tjejerna också.

Själv önskar jag nästan att han kunde stanna i växten nu, han är fortfarande liten och go, men är också stor och självständig i så mycket. Det är en härlig liten kille vi har

Mars - första vårmånaden

Ja det skulle man ju kunna tro. Speciellt i morse när det var 15 minusgrader när jag åkte till jobbet strax före sju i morse :o) Nu har jag just kommit hem från samma jobb, klockan är 21.00 och jag har kokat en kopp te. Ute är det bara fem grader kallt nu vilket betyder att det vårats ordentligt sedan i morse. Eller hur...

Nu är helgen slut och förutom den tid jag sovit har jag vistats i mitt hem runt sex timmar sammanlagt. Så är det att jobba helg för det mesta. Men belöningen är två lediga dagar när ungarna är i skolan. Jamen, tänk så skönt det är! Inte för att jag inte skulle uppskatta min man och mina barn, men att få vara ensam hemma ibland är extra plus.

Pär sitter på färjan till Visby nu, på lördag ska han troligen samma väg igen för då ska maskinen han ska lämna där hem igen. Kanske skulle man passa på att åka med... det lär visa sig det.

Nu ska jag dricka ur mitt te, läsa lite mail och annat spännande jag kanske kan hitta på nätet. Sedan blir det nog jag och Anne Holt i sängen en stund innan jag sover som en stock.