Jag vill önska er alla ett....

Årets sista vecka

Här har jag inte skrivit mycket alls under en vecka.

Julen kom och blev riktigt bra. Vi köpte väldigt lite julklappar i år. Barnen fick varsina två, som inte ens var speciellt dyra. De fick ju några fler var av syskon, mormor och morbröder också. Till oss vuxna provade vi med att köpa en universaljulklapp var som Amelie sedan lottade ut. Det funkade bra och jag tror inte att någon blev missnöjd med vad de hittade i paketen. Tvärtom. Själv fick jag en sjal som jag genast blev förtjust i. Den hade min kära mor köpt.

Jag har jobbat väldigt mycket under julhelgen. Det blir fina storhelgstillägg som kommer att komma väl till pass i Thailand. Över 5000 kronor, tjoho!

Nu är det nyårshelg och vi är hemma och tar det lugnt. Det blir bara Pär och jag plus de två små barnen. På nyårsmenyn står det grillad biff, potatisgratäng och diverse grönsakstillbehör. Det blir vin i glasen till mig och Pär och till barnen CubaCola. Senare har vi lite goda glassar, ost och kex att ta till.

Vi har stallet i kväll och i morgon bitti, det gäller att komma ihåg det. Det har blivit lite mer än vanligt nu när våra grannar njuter av livet i Australien. Det är de som brukar ge hästarna natthö till exempel, det lovade jag dem att jag skulle ansvara för nu medan de är borta. Det är riktigt mysigt att knalla upp dit på kvällarna i mörkret. Speciellt nu när det är vinter på riktigt. kallt och torrt. Och vitt!

Igår dök borsan Tommy upp här tillsammans med min kusin Christer. De hade varit nere på Hässlinge sjö och åkt skridskor. Äntligen har det börjat bli lite isar här och där. Mälaren har bara lite i kanterna ännu så där törs nog inte många vara, bara vissa tokar. Men Hässlinge sjö är grund och fryser alltid snabbt bara det blir lite kallt. Killarna som båda bor i Kungssängen passade på när Christer ändå skulle hämta sin nyinköpta, bara lite begagnade, SAAB på en bilfirma i Enköping.

13 dagar kvar till Take Off!!! Thailand för fjärde gången närmar sig. Det ska bli både underbart och konstigt tomt. Pär ska ju inte med. Han får stanna hemma och jobba medan jag åker med väninnan Helena och hennes båda barn. Amelie är lycklig att få åka med sin bästa kompis Felicia. Men jag kommer att sakna Pär jättemycket. Men det där tar jag i morgon, eller så...

God Jul då

Jag har förlåtit julen för att den finns. Just nu känns det bara bra och jag ser fram emot helgen. En solig dag som idag kan få mig att bli väldigt snäll faktiskt. Amelie och jag tog en skrittsväng med kompisen Leo, han med brun päls på bilden ovan (den med fläskiga tantkinder är jag). Vi turades om att rida, dottern och jag. Vi hade verkligen en trevlig mor-dotter-häststund.

I övrigt så pysslar vi på fram emot julen. Vi var en sväng till Västerås igår och köpte det mesta av de få julklappar som det ska bli denna jul. Det var förvånansvärt lugnt i butikerna, vi slapp få panikångestattacker över alla människor. Behagligt! Just nu är Pär och Cecilia på stan här hemma i vår lilla stad. De ordnar med det mesta av det som återstår och alla ingredienser till julgotterna ska de köpa. Så nu får barnen att fixa.

Vi hörs!

Kunde inte låta bli..

Dottern lär slå ihjäl mig nu, men jag kunde inte låta bli. Jag gick igenom alla bildfiler på min dator och hittade den här. Jag gissar att det är Cecilia själv som gjort det här porträttet, det är helt uppenbart hon i alla fall :o) Hur det hamnat i en av mina bildmappar vet jag däremot inte. I vilket fall tycker jag att bilden är helt lysande, och underbart vacker.

Hund & katt

Den här är inte helt ny och många har nog fått den i mail. Men i den här versionen är den fullkomligt oslagbar!!!! http://www.rixfm.com/webbradio/frameset.php?type=audio&id=3529&

Nattjobb

Igår natt och den här, som kommer, jobbar jag natt. Allt beror på magsjuka, eller vinterkräksjuka som har har bildat sig en liten koloni bland boende och personal på mitt jobb. Utbrottet är rätt milt, det är inte så många som drabbats men för att hindra vidare smittspridning så har vi delat personalgruppen och i och med detta fungerar det inte att bara vara två nattpersonal som vi brukar ha. Jag och Kerstin anmälde oss frivilligt till ett par nätters extrapass mot ledigt resten av veckan. Det fick vi!

I dag sov jag hela sex timmar, vilket får vara rekord för mig efter att ha jobbat natt. Jag brukar ha lite svårt med det där. Det är lättare för de som har det i kroppen, som ofta/alltid jobbar nätter. Det känns alltså OK att gå tillbaka i kväll. Det är timmarna mellan två och fem som är segast, de är lååånga och dryga och man är gräsligt trött då.

Det känns inte heller helt fel med OB-tilläggen som hägrar på januarilönen, de fick sig en liten extra skjuts i rätt riktning tack vare några små calicivirus ;o)

Lucia

Glad Lucia, det hoppas jag att alla har haft idag. Med pepparkakor, glögg och lite lussebullar kanske? Här ser ni våra lussefirare, en hög stalltjejer som är pyntade som sig bör. Hästarna är också jättefina. Vad sgs om lilla Polly längst till höger :o) Amelie är sittandes på Leo, tredje hästen från vänster.

Tänker på Kicki i natt

I natt kommer Kicki, en väninna (lite i periferin visserligen) att få en ny lever. Tänk så länge som hon har fått vänta på den. Äntligen!!



Lycka till Kicki! Allt kommer att gå bra!

Tänk på att anmäla er till donationsregistret, det kan rädda liv!

Onsdag på jobbet

Den här lilla kompisen träffade jag när jag körde dagens matrunda. En liten fin tvåtaggare sm verkade ohälsosamt tam. När jag fick så honom stannade jag och trodde han sulle rusa upp i skogen men tvärtom; han kom emot mig istället. Som närmast stod han nog bara fem meter ifrån och tuggade på lite sly.

Väl inne på jobbet igen kräktes en liten farbror. Tyvärr syns inte all vår mundering här. Ulla och jag var så fina i skoskydd, ärmskydd, handskar, förkläden och munskydd :oD

Hurtigt myseri i skolan

Så kom den då, lappen i sonens kontaktbok. Ett hurtfriskt meddelande från klassföräldrarna som ordnat så mysigt med lussefirande för de rara barnen.

Den 18 december träffas vi i klassrummet och ser barnen lussa för föräldrar och
syskon. Efteråt fikar vi tillsammans och klasslärare Eva informerar kort om vad
som kommer att hända i vår.

.Det var det datorskrivna. Lägre ner kom det handskrivna;

Lucas bidrag till det festliga fikabordet blir en sockerkaka (gärna saffran) och
en burk pepparkakor.

Jag hatar sådant här. Dels tycker jag att datumet är satt så nära jul, jag har inte tid. Faktiskt inte, jag kan inte ens komma. Det gör mig ont för sonens skull. Pär var bjuden på julbord med sitt jobb den kvällen men får hoppa över det för att gå med pojken.

En sak till. Om man tänker sig att ett barn på åtta år och en vuxen dricker och äter en viss mängd. De facto får man inte i sig hur mycket kaffe och sockerkaka som helst. Om man då anser att det är rimligt att var och en (eller per familj) bidrar med nära nog den mängd bröd eller dryck man själv förtär till ett knytkalas. Är det då rimligt att ett litet barn och en vuxen sätter i sig en hel sockerkaka och en hel burk pepparkakor? Även om man från det "drar" den mängd kaffe och saft som någon annan person bidragit med. Ja kanske har denna person dessutom flitigt stått i sitt kök och kokat saft på hallon ur frysen och rostat kaffebönor?? Vissa kommer lätt undan minsann!

Hade det inte varit för Lucas skull hade jag skickat en grinig lapp till klassföräldrarna, men det gäller att hålla tand för tunga ibland. Efter att ha dragit fem barn genom skolan är jag hjärtligt trött på allt trevligt trams.

Våra grannar med sonen H, Lucas bäste vän, är kloka nog att dra till Australien ett par dagar innan. Tror vi gör samma sak själva nästa år...

The vice guide to North Korea

VBS.TV gör en hel del intressanta reportage. Resan till Nordkorea har gjort sig känd sedan Shane Smith lyckats resa in i landet.

Helt bissart! Kika in på VBS hemsida och se hela reportageserien, 14 delar. det är häpnadsväckande.

Semlor

Blir någon sugen? De här hittade jag i affären i helgen. Ehhhhh......

Redan trött

Jag är redan trött på det här.... inspiration typ noll. Jag ska jobba hela julen, verkligen heeeela julen. Barnen vill ha jul som vanligt och jag orkar inte.

Jag....... drömmer om en stilla fridsam jul, med lugn och ro. Stilla soffmys, lite gott att äta men inte detta överdåd. Ett par paket till barnen.

Jag vill inte planera, pynta, koka, laga, fixa, handla, städa plus ha huset fullt av folk som vill ha trevligt de få timmar jag faktiskt är hemma under julhelgen.

Grattis Annethe

Den här fina tjejen, min förstfödda, fyller 26 år idag. GRATTIS älskling!!!

Några dagar

Onsdag morgon och sovmorgon. Det gillar jag. Barnen har blivit så duktiga på att ordna för sig sälva att jag oftast inte behöver kliva upp när de ska till skolan. Men idag så ringde Amelie från busshållplatsen nere i byn "Mamma, jag har glömt mina jumpabrallor, kom fort!!!" Så jag som låg näck i sängen slängde på mig ett par fleecelångkalsonger, gummistövlar och en stor jacka och stack ner med byxorna. Det är tur att ingen vet ibland :o)

Gårdagen kunde ha fått en ända med förskräckelse. Allt som vanligt, jobb och skola. Jag åkte in och hämtade Amelie, Felicia och Sara (de två sista är Amelies kompisar) och släppte av tjejerna vid stallet. Själv satt jag i godan ro i soffan medan de red och skulle just börja ordna med maten när min mobil ringde. Amelie ropar att jag ska skynda mig till padocken, Felicia har gjort illa sig. Jag tar bilen och kör dit och hittar en jätteledsen tjej som inte kan stödja på benet alls. Sara tar alla tre hästarna i knippa och Amelie och jag får in Felicia i bilen. Jag kör hem och Cecilia och jag får in tösen i huset och ringer efter hennes pappa. De åker till akuten men som tur var hade inget brutits utan det var bara en lättare muskelskada. Jag gissar att hon blivit trampad på vaden av ponnyn hon red.

Eftersom mitt matlagande istället blev mockning, hästskötsel och foderberedning, det Felicia skulle ha ordnat, blev det hämtpizza istället.

Globen i söndags. Jättekul!! Vi började i annexet, vi ville så gärna titta på alla roliga hästprylar men höll på att få panik i all trängsel. Fullständigt ofattbart hur trångt det var. Vi gjorde i alla fall ett par köp. Amelie ville så hemskt gärna ha ett skrittäcke i ull, ett brunt med gudlfärgade "rosetter" och paspoaler. Det var ett riktigt fyndpris på det. Ett guldfägat pannband fick herr Leo också och slutligen köpte vi en del reflexer men det hamnade på kontot "viktig utrustning".

Showen var toppen. Det mesta i alla fall. Stjärnornas hoppning med Bygglovs-Matte och Bonde-söker-fru-Peter i spetsen var höjdpunkten. Horse ball var en ny sport för mig, och det var verkligen häftigt. Gillar man tempot i en handbollsmatch i kombination med hästar så har man grejen. Det här skulle jag vilja se mer av!

Till Globen idag

Idag blir det Stockholm Internationel Horse Show i Globen för mig och Amelie. Vi ska se finalen. Det här tror jag blir roligt för oss. Vi tänkte hinna gå och titta en stund i annexet där det kommer att finnas mängder av shopping. Det kommer att finnas frestelser så det räcker till, men vi håller i plånboken. Någon småsak har vi sagt att vi ska unna oss men bara det också!

Rapport kommer nog i morgon. Eller så ;o)

Vilken underbar dag

Så här fint kan det väl få fortsätta vara!?

Men aldrig får man vara riktigt glad :o(

Små fåglar

Nu har jag fyllt upp alla mina matstationer till småfåglarna. Ett rör med viltfågelblandning, en med rent solrosfrö, ett galler med talgbollar och ett nät med jordnötter. På marken ligger en massa fallfrukt. Det tog ett dygn för fåglarnas djungeltelegraf att dåna och sedan har det varit smockfullt.

Hittills har jag sett: pilfink, en- och talltita, talgoxe, blåmes, större hackspett, koltrast, björktrast, domherre, grönfink och gråsparv.

Himlen är lite grå idag och jag fotade genom fönsterrutan. Kollaget Picasa tillverkade åt mig har en del övrgt att önska också. Men så är det.

Måndag igen

I natt har det blåst ordentligt. Vilka snödrev det var över gärdena när jag körde barnen ner till skolan! Fina BMW möljde sig igenom i alla fall. Nu hörde jag just på Nyheterna att det blir tö om några dagar och jag stönar. Om vi bortser från vinden så kunde det väl få fortsätta vara vinter nu, jag är så trött på lorten.

Vad göra idag då. Som vanligt är det allt möjligt. Jag ska jobba men börjar först vid halv fyra. Innan dess ska jag hinna med utvecklingssamtal med familjens lilla andraklassare. Med honom vet man aldrig vad de säger, han är ju som han är; väldigt bestämd med vad han tycker är värdefullt att syssla med.

In till stan och handla måste jag också, frågan är bara vad. Det är det här med maten. I perioder är vi väldigt duktiga på att skriva matlistor och då blir maten genomtänkt. Men så dalar man och det blir bara blaha, fantasin tryter, inget låter som en bra idé och det blir mycket skräp. Tyvärr. Just nu är det så där, och jag bara känner att vi måste skärpa till oss. Det blir dyrt också.

Jag ska köpa brodd till hästarna också, tyvärr behöver de väl inte ha dem så många dagar med tanke på det kommande blasket.

Bildbomb; hästar i snö

En sådan härlig dag! Sol, snö och kallt och stormen de varnat för har inte dragit in än. Nu måste vi mysa med hästarna lite extra och kameran måste med. Amelie hade kompisen Thea som rider Timone här idag. Och Leo är världens vackraste så klart, tycker både jag och dottern.

Gissa vem som kommer i trav när man kallar? Leo så klart!

Hej, ska vi leka nu??

Ok, dags att jobba lite, vi värmer upp.

Måste bara tugga-smaka lite på bettet en stund. Matte trodde att jag skulle posera, ha!

Men så då, tjusigt.

Som sagt!

Koncentrerad!

Thea och Timone är också jättefina. Galopp!

Och Amelie och Leo också, galopp

Wow, vad händer... ? Äsch, det var ingenting.

Söt, med snö på mulen.
Timone är snygg, han med... snyggt ekipage.

Fast jag ÄR vackrast! ;o)

Grönt är skönt, och sommaren längtar vi efter. Det här extra varma täcket åker på när det väntas snöstorm enligt SMHI.

Söta Thea med Snyggingen.

En och annan bok med mera

Så är det den 18 november. Hade min farmor Ida levt hade hon fyllt 106 år i dag. Och på tal om att leva så ringde min svärmor igår och berättade att hennes syster avlidit för ett par dagar sedan. En hjärtinfarkt trodde hon. Hon var gammal och sjuk. Vila i frid moster Pejan.

Idag kom jag äntligen över den, boken på ICA. Kostade gratis med kupong. Som jag har väntat och väntat. Den tog ju slut i första tryckningen men nu har den äntligen återuppstått. Här ska fröjdas. Ett recept heter Korv på Enköpingsvis, det måste jag så klart prova någon dag.

Ah, så passade jag på att köpa kalendern för nästa år. Utan en rejäl almanacka med stora fält för varje veckodag är jag såld. Jag ritar streck för timmarna jag jobbar och fyller i ALLT annat som ska göras både för mig och barnen. Jag skulle till och med glömma mina ridlektioner annars tror jag. Den här var fin, den tog jag. Jag har redan fyllt i en hel del.

Den här boken är jag klar med nu. Hoppas jag. Jag skrev slutprovet idag klockan 13 och nu är det sådär två veckors väntan på rättningen. Det kändes OK men jag hade inte riktigt full energi att utveckla svaren som jag oftast brukar. Jag har feber, är geomförkyld och går på Ibumetin för att hålla mig upprätt. Men OM jag grejat det här nu, så är jag KLAAAAAAR med min USKA-utbildning (oj vad det blev mycket VERSALER i det här stycket). Underbart är bara förnamnet, det har legat som ett stort varmt och svettigt täcke över mig länge nu. Jag har aldrig kunnat känna mig helt ledig. Har jag inte pluggat så har jag ändå haft det där gnagande i mig att jag borde göra det. Det är rent utsagt FAN så skönt.. jag kan knappt ens fatta.... Bara jag är godkänd.....

Den här lilla boken då. Jomen den har tvärtemot "Sjukvård" inte tagit min energi. En mer inspirerande bok än den här har jag inte läst på länge. För en driven ryttare som hållit på med hästar i typ 43 år ger den kanske inte så mycket, eller kanske ändå. Men för mig, som är relativt nyfrälst (eller omfrälst kanske) så är den en brunn att ösa energi, inspiration och glädje ur. Det känns som om den ger mig svar på nästan allt. Nu är pluggeriet slut, nu ska min fritid ägnas åt hästen (och en del annat förstås) som jag sett fram emot så länge nu. En sak bara.. jag måste bli av med febern för jag klarar inte att tänka så fokuserat som jag behöver göra när jag umgås med min Leo. Ska det bli bra måste skallen funka. Idag rider småtöserna. Småtöser ska man vara rädd om, det är gudomligt att inte behöva ha dåligt samvete för hästen när man inte kan/orkar/har tid.

Måste bara lägga in en närbild på det fantastiska vintertäcket jag ropade in till rena vrakpriset på Tradera. Det är ännu häftigare än jag kunnat drömma om! Det är inte bara gräsgrönt, som jag trodde, det är gräsmönstrat! Med prästkragar. Och det sitter en solcell på bogen som flaschar i mörkret. You will always find your horse in the dark :o)

Obama

§ Det här tror jag på! Att Obama blev ny president var det bästa som kunde hända landet USA, och alla de länder som alltid blir så påverkade av politiken och stämningarna "over there". Han är demokrat, han är mänsklig. Att han är färgad gör valet historiskt, men antagligen inget annat. Jag misstänker dock att det är en bidragande orsak till att så många människor som aldrig annars hade tagit sig till vallokalerna lyfte rumporna ur sofforna.

Att jag blev så glad när jag fick höra resultatet trodde jag inte om mig själv. Jag är erkänt väldigt ointresserad, eller snarare oengagerad, i politik.

Det ska bli spännande att följa med i vad som händer nu. Faktiskt.

Hästfint

Ett sådant här grannt täcke har jag just ropat in på Tradera. Jag tycker det är jättefint. 13-åringen tycker att mamma är pinsam som vill spöka ut sin häst så här. Men jag gillar täcket, jag tycker det är roligt med lite färg och med något som är annorlunda. Nästan alla hästprylar är så blå eller grå. Täcket är av bra kvalitet också annars hade jag knappast köpt det, utseendet ä inte allt), det är både varmt och slitstarkt och halsstycket är löstagbart.

Nu väntar jag med spänning på att täcket kommer så att jag får låta Leo mannekänga lite.

Tvuvlyssnat och kul

Dressyrtävling på Åkerby idag. Jag sitter på en stol i framridningsvolten tillsammans med dottern Amelie och två av hennes kompisar som är grindvakter. Ett väldigt snyggt ekipage kom fram till öppningen till framridningsvolten, de stannade i slussen och ryttarinnan hade två hästskötare som svassade runt henne och plockade benlindor, rättade till det ena och det andra och polerade den redan vackra hästen. Den blonda damen till häst satt sammanbiten och väntade. Så kom den ena unga hästskötaren med sina putstrasor och skulle torka av ryttardamens välpolerade, aningens dammiga, ridstövlar för att få upp blänket lite till. Varpå damen till häst vänder sig mot sin medhjälpare, viftar avvärjande med handen och säger "Äsch! Vi är bara i Enköping." Dotten, hennes kompisar och jag bara tittade på varandra och höjde lite på ögonbrynen >o)

Strax efter meddelade speakerrösten att nästa ekipage var den och den med hästen si och så som tävlar för Strömsholm. Nu bröt vi nästan ihop av skratt jag och tjejerna :oD Bara det att man inte får väsnas när man sitter där vi satt så det blev väldigt kvävda skrattanfall.

Liten skytt

Lucas fick prova luftgevärsskytte i onsdags. Det var allra första gången. Tavlan till vänster var den han fick börja med och det gick så bra att han fick börja med de små remsorna direkt. Det är inte utan att jag blir imponerad (och stolt). Jag vet inte hur långt avstånd han sköt på men upåt en tio meter kanske. Coolt.

Lilla Mihos växer, han är så söt så söt. Och jamig!! :o) Fyra och en halv månad är han nu.

Ingen vidare älgjakt

Så här i älgjaktstider. Maken Pär var nog först. I måndags morse kolliderade han med en rätt stor älgtjur utanför Ösmo (tror jag att det var). Tur för honom att det var lastbilen han satt i. Han fick inte så mycket som en skråma. Värre blev det för den stackars älgen som inte dog direkt då den största stöten tog i hans bakdel. Han blev liggande och försökte förtvivlat resa sig upp gång på gång innan polis och viltvårdare kom fram. Stackars kraken.. Lastbilen har hamnat på verkstad för att reparera all tillknölad plast och plåt. Dörren på vänstersidan gick inte att öppna.

Men det finns underbara älghistorier också, den här filmen är hur charmig och söt som helst.

Vårdplanering

Ja, det har jag varit på idag. Uppe på den deprimerande avdelningen 70D på Ackis. Ja, jag kan inte hjälpa det, men jobbar man där jag jobbar så känns det som rena industrin. Personalen är bra... men miljön!

I alla fall. Svärfar. Barnens farfar. Han bröt sig också. Lårbenshalsen. Pertrokantär femurfraktur. Han också. Ja, svärmor bröt ju armen dessutom. Men farfar har sin demens och även om han tultar på bra med sin rollator så är han inte rehabiliteringsbar som sin hustru. Är man dement tas man inte emot på rehabavdelningar. Jag vet, jag har själv varit med på några remissronder. Vilket är bra iofs, för det fungerar inte.

Hur som helst, nu blir det kortis i Heby för farfar och lilla gubbkraken förstod nog nätt och jämt vad som blev bestämt för honom. Rumet fullt av folk, en manlig sjuksköterska från avdelning. Tre trevliga och välmenande damer från Heby kommun och fyra anhöriga. Nu blir det flytt på fredag och jag tror det blir bra det här så länge. Lugnare och mer hemlikt, och precis som sköterskan från "hemmet" sa; godare mat ;-)

Ingen tid

Här är det låg aktivitet just nu. Jag har så få timmar till övers och det är lite tungt att samla tankarna och få ihop något klokt att skriva. Inte för att jag någonsin har speciellt många kloka tankar men i alla fall :o) Ibland har jag en ledig förmiddag, det är det bästa. Dem utnyttjar jag till att sova länge och det behöver jag sannerligen. Det är just sovmornarna jag ser fram emot allra mest. I dag är en sådan, nästa har jag på söndag.

Jag tänkte plocka fram mina stödstrumpor idag. De där svarta jag köpt för att ha på långa flygresor. De är toppen! Jag tänkte att det kan vara skönt när man går och står så många och långa timmar. De låg inte i min byrålåda. Nu är jag sur på lilla dottern, för det är hon som går och plockar åt sig när hon inte hittar några egna (och det beror bara på att hon har dem strödda överallt i sitt rum, och inte lägger dem i tvättkorgen). Det kan med andra ord ta en månad innan jag får tillbaka dem. Håhå jaja.

Höst och kallt har det blivit. Vackert som en tavla är det här utanför fönstret idag. Värre var det igår när det blåste och regnade så. Pållarna fick regntäcken i lördags eftermiddag och det är jag glad för. Vi har inte velat lägga på dem några för tidigt utan velat ge dem chans att sätta lite välbehövlig vinterpäls (fullblod är lite dåliga på det). Leo älskar att ha kläder på sig :o) Det märks för han började genast showa och kråmade sig som den värsta utställningshäst. Galoppade runt hagen med ståtlig svansföring. Det var roligt att se. Och som vanligt var kameran kvar inne. Synd.

Första praktikdagen

Jamen det här kändes faktiskt riktigt riktigt roligt. Avdelningen jag ska göra min avslutande praktik på är så himla mysig. Det är positiv stämning och himla trevlig personal. Arbetstakten är, jämfört min riktiga arbetsplats, maklig och man hinner verkligen med patienterna. Där skulle jag kunna tänka mig att jobba.

Redan första dagen har jag varit med och plockat agraffer, tagit prov för odling på misstänkt infekterade operationssår, följt med en farbror till röntgen och hjälpt till med gångträning. Lägg till det här det suprapubiskateterbyte jag fick göra självständigt (med assistent + ssk som instruktör) på mitt "eget" omvårdnadsboende igår. En lärorik vecka får jag lov att säga.

Väl hemma blev det potatisskalning á la storkökskok. Amelie har två kompisar som ska sova här i natt och det blev potatismos beställt. Till det fixade jag lunckorv med lök och gräddsås (i ugn).

Kompisar som sover över mitt i veckorna är ovanligt, men nu så är skolorna stängda här i kommunen både i morgonoch på fredag. Då är det OK. I morgon är det väl hästarna som gäller gissar jag.

En härlig helg

Nu är man någorlunda återhämtad efter helgen i Småland. Jag fattar verkligen inte vad det är med det där landskapet? För varje gång jag åker dig blir jag så trött sista dagen! Obegripligt. Pär, min kära man, påstår att det säkert har något med att göra vad jag dricker dagen innan sista dagen, men jag tror att det där bara är struntprat.

I alla händelser, vilken grej! Ladies Night är en himla häftig show med ett otroligt drag. För mig var det en stor överraskning att Peter Stormare kunde sjunga så bra. I övrigt såg han precis så där sliksigt skum ut som bara han kan. Hela kalaset var så himla rockigt och hett. Det skulle aldrig någonsin bli sådan stämning om det fanns karlar med i publiken. Helt säkert inte.

Hemvägen från Kinnarpsarenan till Duvgatan brukar nog gå att knalla på 15 minuter. Jag tror det tog sådär det dubbla... vi körde serpentingång, haha!

Tack underbara härliga Ann-Britt och Helena för en helg som jag sent kommer att glömma. Jag är en lycklig kvinna som har er som vänner.

************************************************************

På onsdag börjar jag praktisera, det blir Grand Finale på min USK-utbildning. Det "roliga" med den här praktikperioden som ska bestå i 180 timmar måste jag lyckas klämma in samtidigt som jag jobbar som vanligt. Grattis min familj, ni kommer att ha ett grinigt vrak till fru/mamma ett tag framåt. Nädå, jag ska nog klara mig, jag är ju inte ensam i familjen liksom och fler kan göra det som måste göras.

Men tänker jag efter,så nog tusan kommer jag att bli mycket mycket trött. Mina heliga torsdagskvällar kommer jag ändå att hålla på den här tiden. Något måste man ha.

Smålandshelg

Ikväll blir det Ladies Night med ett par sköna damer jag gillar väldigt mycket. Helena och Annbritt, vi kommer att få en toppenkväll. Det är jag helt säker på. Jag har längtat så mycket efter den här helgen.

Glad!!!

Hatade älskade höst

Hösten är en underbar årstid påstår min make. Ja, rentav den bästa av dem alla. Jag vet inte om jag håller med alla gånger. Hösten har två sidor, det är helt klart. Den ena tycker jag mycket om, den andra avskyr jag helhjärtat.

När det blåser smådjävlar, temperaturen sjunker neråt tre plus, regnat sipprar och världen runt mig förvandlas till en lervälling. När barnen, katterna och inte minst hästarna förvandlas till lerstoder. När hallgolvet får en helt ny, gråbrun, nyans och hela hemmet blir fullt av kringspridda lerpartiklar. När inga kläder i världen håller mig torr och varm. Ja, sådär så att man fryser så att njurarna värker. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

Men så finns den där vackra sidan också. När träden blir varmt röda och bruna i alla nyanser. När ljungen blommar (finns något vackrare?). När skogen doftar fuktig mossa och svamp. Klara dagar men hög frisk luft. Solens strålar som ännu värmer en aning.

Som en huldra är du, höst.

Sköra ben

Min stackars lilla svärmor som är 86 år gammal ligger på Ackis nu med bruten lårbenshals och en bruten arm. Hon föll hemma i sin lägenhet i onsdags. Svärfar som är dement förstod inte att han skulle larma ambulans och inget trygghetslarm har de (det måste ändras på). Efter lite om och men lyckades hon förmå honom att ringa deras dotter, min svägerska, som kunde larma ambulans hemifrån sig. Hon bor många mil ifrån Runhällen, i Upplands-Väsby, så det blev problem med svärfar. Hon fick inte tag på någon hemma hos oss så hon fick åka och hämta svärfar i Uppsala. Han fick åka med i ambulansen eftersom han knappast hade klarat sig hemma.

Vilken soppa. Hon blev opererad igår, svägerskan ska besöka i helgen och jag i början på veckan. Sedan måste det till en vårdplanering.. Jag ska försöka se till att både jag och svägerskan (som är världens klokaste kvinna) är med då så att det verkligen blir för svärföräldrarnas bästa.

Riktigt glad

Två saker har hänt de sista dagarna som gjort mig speciellt glad.

Det första var igår, när jag fick ett osökt tillfälle att, ja vad ska man säga..(?) tala ut är lite att ta i, men pratas vid kanske är bättre. Ja just.... jag fick ett tillfälle att pratas vid med en person det har varit lite kinkit med under en rätt lång tid. Jag vill inte gå in på saken närmare men det har varit ett störande moment i vardagen kan man säga även om det inte ställt till något direkt besvär. Problemet har varit "delikat" utan att för den skull varit av gigantisk natur. Så, nu är allt verkligen in i grunden utrett och det gav mig en stor lättnad.

Det andra; Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag har ringt och mailat runt till de olika avdelningarna på vårt lilla lasarett. Jag är i princip klar med min utbildning till USK men saknar en praktikperiod. Jag har dragit och dragit på det där för hur jag än gör så blir det besvärligt. Jag måste jobba för att få inkomst. Med tanke på alla studieskulder jag drog på mig under min tid vid universitetet vägrar jag att öka på dem mer. Idag ringde en person jag faktiskt känner sedan förr och sa att jag var så hjärtligt välkommen till hennes avdelning om en månad. Jag har besökt den förut och jag är så ända in i själen glad att jag kommer dit. Ska jag jobba 180 gratistimmar åt landstinget ska jag åtminstone få ha roligt under tiden, och det vet jag att jag får där. Där kan jag dessutom få lägga schemat så att det går ihop med mitt arbete. Och min chef har lovat mig att jag ska få använda min inarbetade plustid för att lösa det här så smidigt som möjligt.

Är det i sådana här lägen man ska tacka universum så gör jag det nu :oD

Dramatik på makens jobb

Maken jobbar som bekant med en maskintrailer. Han har en "egen" lastbil (se lördagens inlägg) och företaget där han är anställd äger ytterligare två. En av dem körs mest av Jonas, ägaren, och den sista körs av en kille som hoppar in som extra i väntan på att de hittar en ny att anställa. Den här lastbilen står parkerad på en viss plats söder om Stockholm när den inte används.

I torsdags kväll var maken, som ansvarar för mycket av driften och det tekniska i företaget, in i bilen och fixade något. Han låste den och lämnade den sedan. I fredags passerade Jonas och noterade att den stod där den ska.

I söndags eftermiddag passerade Jonas igen, och noterade att den inte stod där!

Den var alltså stulen. Polisanmälan, försäkringsbolag... och "vad gör vi nu med killen vi eventuellt funderat på att anställa?"

I Kapellskär arbetar en stuvare, en man med mycket gott minne. En lastbil utan förare skulle lastas ombord på båten till Litauen. Stuvaren tyckte att han kände igen bilen som den hans kompis Anders brukat köra som extraknäck då och då för något år sedan. Han blev misstänksam och ringde sin polare för att höra om han kände till om företaget sålt någon bil. Kompisen tyckte att det verkade underligt, han har ju hört att de anställer och snarare utökar bilparken. Stuvaren fick Jonas telefonnummer och ringde honom. Och visst... självklart. Det var ju den försvunna bilen.

De hade inte gjort någon större åverkan, bara plockat bort lite siffror från telefonnumren som finns i logotyperna på dörrarna och frampå. Men, ja... vad säger man!?

Mihos

Cissi fick sin lilla present idag.. han kostade 500 kronor och 20 mil. Mihos som är född den 30 maj är den sötaste lilla röda kissemiss man kan tänka sig :o)

Fredag och Lördag

En nylackad och tjusig lastbil kom Pär hem med i går. Jag tycker den blev riktigt läcker.

Lillgumman Cecilia fyllde 19 år och blev firad av Michaela. Av mamma och pappa fick hon en äppelgrön plattång och i morgon ska hon få en ny katt. Emo kommer med all visshet inte tillbaka och det är tomt för hennes matte som nu är mogen för en ny vän.

Här lånar mamman dotterns Timone, går rätt bra om man bortser från minen jag gör på bilden :o

Amelie tar tillbaka sin kuse och hoppar några hinder som inte var det minsta höga men vi lekte bara lite idag. Tjohej!