Helg i februari

Att ha tredagarsledighet var sjätte helg är nog en av de större fördelarna med mitt schema. Då hinns saker med utan att stressa och det känns ändå att tiden är fri och vila och slappa hinns också med. Nu har jag inte gjort mycket alls de här dagarna och det är så skönt. Igår var alla tjejerna här på fika med hela eller delar av sina familjer. Alla åtta barnbarnen var med och det är ovanligt, två av pojkarna har en annan förälder än döttrarnas nuvarande så det brukar nästan alltid vara någon som är hos den, eller så är det någon liten kotte som är sjuk. Så, ja ... det var kul att alla var här.

Vi hittade billig mascarpone i affären för några dagar sedan, därför blev det tiramisu till fikat. Med Vana Tallinn som likörtillsats. Det var första gången jag provade det, och det blev över förväntan gott. 

När det var dags för alla att åka hem smet Joar ut utan att någon av oss märkte något. Joar är 2½ år gammal. Självklart knallade han bort till hålet i gräsmattan som är en icke fylld sandlåda. Jo, den är fylld .. av vatten och isflak. Där klev han ut och plurrade ... totalt dyngsur kille. Stackaren var så ledsen, blöt och kall. Som tur var hade kusin Evelinn lite kläder i en väska så han blev snabbt klädd i volangblus, tights och strumpor och som pricken över I fick han morbror Lucas urvuxna hoodie. Lite extra tröst fick han av en isbjörnshund som morbror gav bort till honom :o) Skor hade han extra i bilen. Tur att gropen inte var djupare ....

I morse vaknade vi återigen till ett vitt landskap. Vad vi gör i dag vet jag inte men det blir säkert något, totalslappa kanske. Det lät bra. Så får det bli!

Följ min blogg med Bloglovin

Chip

Chip den lilla svarta pälsbollen från Moskva, honom kan jag berätta lite om. Ett fynd från Facebook faktiskt. Eftersom det finns intressegrupper för precis allt där så finns det också ett antal sådana för bolonkafrälsta. Rasen är liten, så det är lätt att få ett hum om de flesta aktiva uppfödare oavsett var de bor. Många annonserar också ut hundar de har till salu, både valpar och vuxna. Kompisen Susanne fick syn på Chip i en sådan "annons" i somras och jag tog kontakt med ägaren och uppfödaren Diana Shtykova i Moskva. Den första kontakten fick brorsan Tommys sambo Irina hjälpa oss med, hon skrev ett presentationsbrev på ryska. Nu behärskar alldeles säkert Diana engelska riktigt bra, men av bara farten fortsatte vi att konversera på ryska. Tack Google Translate!!! Det blir fel och konstigt ibland, men i stort sett funkar det så bra att man utan tvekan kan göra sig förstådd. Det funkar så bra att Diana och jag kan sitta och hålla igång långa dialoger i chatten, jättekul.

Hur som. Efter tusen frågor och svar fram och tillbaka bestämde vi oss. Vi ville ha honom. Med andan i halsen skickade vi pengar och lättnaden var stor när vi fick besked att de kommit fram som de skulle. Sedan nästa fråga, hur får vi hem honom? Ett tag var i alla fall jag inne på att jag gärna skulle vilja resa till Moskva och plocka upp honom själv. Tyvärr visade det sig att det är väldigt krångligt att få visum, ganska dyrt och en tidsödande process. Till och med Irina avrådde. Susanne kom på att lyssna med en bekant i Norge med ryska rötter, och till vår stora glädje visade det sig att hon snart skulle få besök av en kusin från Moskvatrakten. Så det löste sig det genom att denna tog med sig Chip till Oslo.

Under sin tid i sitt hemland blev han utställd med väldigt fina resultat. Titlarna radade upp sig; Junior Champion of Russia, Junior Champion of National Club, Junior Champion of Russia och med andan i halsen hann han få sitt sista cert innan han flyttade till oss och fick titeln Champion of Russia och därmed även titeln Grand Champion of Russia. Mycket tjusiga titlar, men tyvärr är det endast titeln Rysk Champion (RUCH) som går att registrera hos Svenska Kennelklubben.

Sedan han kom till oss har han ökat på titlarna, på Stockholm Hundmässa den december lyckades han bli bäst i rasen, BIR, fick Cert och blev i och med det också Svensk Champion och fick dessutom titeln Svensk vinnare 2014. Vi har visat honom på ett par utställningar innan den här men det har inte gått lika bra, hans päls är noppad av lekfulla kompisar och han var en liten aning försiktig i början när han kom. Men nu, full av självförtroende visade han upp sig. Så stolta vi var, Susanne och jag!

Förra veckan blev vårt svarta guld pappa. Två gånger om. Måndagen den 9 februari kom en kull med två tikar och en hane (mor: Stensöbäcken's Baronessa) och bara tre dagar senare, den 12 februari kom nästa kull, två små tikar (mor: FI V-13 NORD V-13 SE UCH Stensöbäcken's A-Fifi)

Nessies, två tikar en brun hane

Fifis, två tikar

Men hur det än är, fina titlar och avelshane i all ära. Mest av allt är han en underbar hund, alltid gladast i världen, full av fart och bus. Han är otroligt älskad och en otrolig vän, så gullig och charmig så hjärtat bara smälter. Jag älskar den lilla lakritsbollen. 

Och ibland får han (eller någon av de andra två jag har här hemma) följa med mig till jobbet och vara till glädje för de boende på "ålderdomshemmet".

Följ min blogg med Bloglovin

Ett minne att spara

En present från min bror idag, det är en shih tzu men den är nog så lik en lhasa apso. Den får bli symbol för det lilla bus som för alltid kommer att få mitt hjärta att snörpa ihop sig och göra ont av saknad. 

Pär och jag har hjälpt Tommy att tömma sitt hus i Kungsängen på de sista sakerna idag. Nu är det mesta borta, och han har det stora nöjet att städa kvar. Han har gott om tid, två veckor ... ha så kul brollan, mohahahaha  

Följ min blogg med Bloglovin

Amelie i nytt bo

Utanför sin port

Igår var jag och hälsade på Amelie i sin nya lägenhet som hon flyttade in i för en vecka sedan, tillsammans med sin sambo Axel. En häftig modern ungdomslägenhet centralt i Enköping, bara ett år gamma. Med sovloft och ljus och härlig atmosfär. Det är det gamla Folkets Hus som byggdes om och det blev verkligen jättefina lägenheter. Modernt med talande hissar, dörrklockor som ringer upp mobiltelefoner och annat smart. Här tror jag de kommer att trivas, de är i alla fall supernöjda med att ha fått den här lägenheten efter att ha bott uppe på Västerviksgatan tidigare. Grattis till er ungar :)

Boka tvättid

Postlåda att öppna med tag

Följ min blogg med Bloglovin

Stackars min gamla blogg

Den har legat här och skvalpat, att det var länge sedan jag besökte den det visste jag, men det var värre än jag trodde. Vad som hänt med alla bilder är jag inte säker på, det här ser för trist ut! Jag har länkat många från Facebook men det var uppenbart en dålig idé för det verkar vara nya url:er till dem. Jag ska se om jag inte ska ta och försöka rätta till det även om det verkar lite pyssligt. Inte idag, det är för mycket jobb ikväll.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist. Det är så mycket att jag nog tar det lite undan för undan, för nu ta mej tusan ska jag in här oftare. Det finns orsaker till det, men det kommer vi till en annan dag! Jag väljer dock att berätta om det allra tråkigaste, tyngsta och jobbigaste (som ändå börjar vackert).

Fem hundar blev sex hundar blev tre hundar. Från att ha haft två bullmastiffer, en lhasa apso och två bolonkor i slutet av sommaren ökade bolonkorna med en i början av september. Kompisen Susanne i Hudiksvall, hon som är uppfödare till Nelly och Coco, och jag fick hem den två och ett halvt år gamla hanen Chip från Moskva.

En liten välmeriterad svart skönhet, gladast i världen. Pussas och gosas hellre än gärna. 

Jag orkar inte gå in på detaljer sedan, alla de närmare berörda, och personer som jag umgåtts mycket med i hund- och hästvärlden vet redan. I början av december förlorade vi den älskade lilla Becky, min lilla lhasa, mitt hjärta. Den av mina hundar, helt ärligt, älskat mest av dem alla. Hon var så särskild .. en bit av min själ dog också den kvällen.
Dagen efter, som en konsekvens av det (och en hel del annat, orkar inte ...) bullen Pila, den vackra. Så ung..

Att bullen Bäbis inte bor här längre är däremot en mer positiv sak. Mina barnbarn, Vidar, Svea och Loke har från första dagen de mötte henne älskat den hunden! Föräldrarna också. De skulle få låna hem henne, jag tyckte lite synd om henne när allt det ovan hände, det blev så tungt här hemma ett tag och hon som var lugn och aldrig ställer krav blev lite undanskuffad. De skulle låna henne lite, nu vägrar de lämna tillbaka henne. Och hon har det så bra! Det syns i hennes ögon, på hela henne. Hon stortrivs!! :) 

Mer om Chip och resten av hundgänget kommer, kanske inte i denna blogg utan i en annan jag funderar på att dra igång. En ren hundblogg, för det händer grejer på hundfronten. Mer info kommer nog snart.

Hur som helst. Sommaren var fylld av underbara små äventyr med hundarna. Annica, min härliga vän, och jag har farit land och rike runt med våra hundar på utställningar. Då har vi bott i små stugor, levt enkelt, haft tur med vädret (oftast), mött härliga människor, ätit och druckit enkelt och ljuvligt gott, sett de vackraste platserna och haft det så vilsamt som man bara kan. Det har varit stunder att bevara i hjärtat som de ljusaste minnena. Jag blir så varm bara jag tänker på dem.

På jobbet då, ja det har varit en rolig höst. Det har varit stor snurr på personalsidan och det har bland annat gjort att jag fått jobba nästan hela hösten tillsammans med Amelie. Vilken grej! Jag är så stolt över henne. Så duktig och ansvarsfull, omtyckt av alla, både boende och i personalgruppen. Hennes bästa vän Linnea och några andra unga tjejer har vi också haft hos oss. Det livar upp.

Nyårsgänget Linnea, jag, Angelica och Amelie

Tre döttrar hittar jag numera på högskolor. Danielle fortsätter att läsa geovetenskap på Uppsala Universitet (T4) och Annethe läser på termin två, tillsammans med sin kusin Johanna, på sjuksköterskeprogrammet i Västerås. På samma ställe har Michaela just börjat sin första termin på samma program. Jag är stolt! Cecilia jobbar vidare  Åkersbergs förskola och hon planerar att göra Pär och mig till mormor och morfar igen, på min födelsedag till och med! En pojke ska det bli! 

Jaha, nu är det så att det finns mer att skriva om., men nu orkar jag inte mer idag. Jag tar en paus över helgen, job jobb. Jag jobbar delade turer båda dagarna och det känns helt ok. I morgon kväll ska jag ändå hinna med en liten myskväll tillsammans med några jobbarkompisar. Riktigt Nice!!! 

Följ min blogg med Bloglovin

Studenten Amelie m.m.

Ännu en uppdatering där jag drar ihop en massa saker. Det är helt galet så mycket det är hela tiden, som tur är så är det mesta bara jätteroliga saker. Som att Amelie har tagit studenten. Vår fina vackra tjej!

Efter att ha tittat på både studenttåg och när de åkte runt i vagnar på stan samlades alla syskonen, någon kusin, gammelmostrar och mormor här hemma och vi åt thaimat i stora lass. Maten hade min jobbarkompis Nanthinée lagat. Hon är helt fantastisk och alla tyckte det var så jättegott. Amelie fick många nyttiga presenter för sitt kommande vuxenliv. Potatisstöten som stod högst på listan fanns med :)

För min egen del har det också varit roliga saker, som det så ofta är numera sedan jag och ägaren till Pillans pappa börjat hitta på en massa roligt bus ihop. I månadsskiftet var vi iväg till Norge en sväng, vi ställde ut våra goseproppar i Drammen. Just den saken gick väl inget vidare, men det var ett par timmar på utställningen och det var det minst viktiga. Det som jag verkligen tagit med mig hem är allt annat runtomkring; Vänskapen med en fantastisk person framför allt, det känns så rätt och vi har det så bra när vi är tillsammans. På sådana här resor träffar man dessutom nya bekantskaper, knyter bra kontakter. Sedan bara det där att komma iväg, avkopplingen och allt sånt. Att vi åkte från rena höstrusket här hemma till underbar högsommar gjorde inte saken sämre heller. Vi lyckades sola oss till lite färg både Annica och jag.

Trusty, Bozze, Addis, Nisse, Coco, Nelly, Bäbis, Pila, Gängan, Freja

I lördags var det en lite mindre tripp. Nu var det vackra Trosa som fick besök av Bullmastiffklubbens MITT- och Stockholmssektion. Runt tio bullar och två små bolonkor slöt upp och vi gick en promenad längs kanalen. Mycket folk, mycket hundar, vackert väder. Våra hundar väckte mycket uppmärksamhet, många ville prata lite och ännu fler gick och tisslade med sina sällskap. Alla bullar är så coola, trots knasiga boxrar och små gafflande terriers så höjer de knappt på ögonbrynen. Stötte också på en familj som såg att jag hade bolonkor med mig, de blev helt till sig .. de var så intresserade av rasen och hade redan googlat en massa. Roligt! Vi åt hemgjord glass nere vid hamnen och hade det underbart där innan vi for hem till Kalle och Jenny i Lid. Där fortsatte vi med en urmysig grillkväll. Stundtals fick vi flytta in borden i deras hundgård för att slippa få en massa regn på oss.

Nu idag ska jag och brorsorna, plus ett gäng av mina döttrar, mötas upp i pappas hus i Bålsta. Vi ska kika på vad som ska slängas, vad ska sparas och så vidare. På lördag hyr nog jag och Pär en släpvagn och kör bort sopor därifrån. Nu är det bara att hugga tag! Sambon Biggan flyttade förra veckan, det blev till slut en lägenhet i Fjärdhundra som hennes väninna hjälpt henne att få fatt i. Så skönt!!!!
Följ min blogg med Bloglovin

Hundutställningar och studentbal

Nu har några helger passerat sedan sista uppdateringen. Vilka fantastiska veckor det varit. Det mesta har, som vanligt, gått i hundarnas tecken. Förra helgen var det Svenska bullmastiffklubbens rasspecial på Herrfallet utanför Arboga. Vi blev åtta tjejer med åtta bullar och en liten frallabebis som delade på två stora stugor. Det här blir ganska detaljlöst, men sammanfattningsvis så blev det en av mina underbaraste helger på väldigt länge. Det var total avkoppling på alla plan. Jag bara njöt, allt var faktiskt perfekt: sällskapet, vädret, utställningen, omgivningen och som grädde på kakan firade jag min födelsedag där också. Och visst tänkte jag på sina barn och barnbarn och att jag liksom snuvade dem på tårta och kaffe, men jag tror inte de tagit illa upp på något sätt. Det är så mycket annat att fira i vår också så vi ses i alla fall titt som tätt.

Jag och lilla Pillan, Bäbis fick jag hjälp att visa av snälla och duktiga Malin Amneryd. Jag kunde ju inte gärna springa med två hundar samtidig :) Letar bland bilder på Faceboook, men kan inte hitta någon fast jag vet att ska finnas någonstans..

Samma kväll samlades ett gäng nere vid Hjälmaren och grillade, vilken magiskt underbar kväll! Vännerna Annica och Priscilla fnissar åt något och en okänd man ser väldigt skeptisk ut till vad vi pysslar med där vid grillgallret. 

Så blev det lördag en gång till och nu var det dags för de blivande studenternas bal på Ekolsunds slott

Amelie och Vigg

Min vackra prinsessa på bal

Sista rapporten blir från igår, en fantastisk dag i Österbybruk där SKK arrangerade utställning. Pila och Nelly fick följa med dit och där var det underbart många fina vänner. Annica kom och hejade på oss med Nisse som åskådare. Pär fotade flitigt så det finns massor av bilder på både mig och våra hundar och på vännerna. Strålande väder och bara mysigt!!

Very good till Pila med finfin kritik trots det, det är det här med grovleken. Och Nelly, min lilla foderflicka, kammade hem BIR valp med en kritik som får en att se rosa moln och rosor.

På Bigganfronten ... vi håller tummarna. Det har blivit lite krångel och bök, men hoppet finns att allt löser sig till det bästa, och det ganska snart och snabbt. Vi behöver få ett avslut på hela alltihopat. Vi vill henne allt det bästa, jag och mina bröder, men hon är jagsvag och initiativlös. Jag vill slippa det här snart, och brorsorna också. Vi jobbar för att vi under juni månad ska ha gjort allt det tunga och jobbiga gjort. Men hela tiden så är känslan att vi inte vågar hoppas för mycket förrän allt verkligen är klart.

Följ min blogg med Bloglovin

Kopparberg

Igår blev det en roadtrip till Kopparberg tillsammans med Biggan, pappas sambo. Det var en bit att köra genom tråkig skog, men där skogen öppnar sig är det små oaser, vackra sjöar och forsande bäckar och åar. Vi körde förbi många ställen där jag gärna skulle ha stannat till för en stunds fotvandring och picknick med familj och hundar. Väl framme så hade vi ganska gott om tid innan vi skulle träffa den som skulle visa oss lägenheterna så vi hann köra runt lite och titta på centrum. Vi kunde konstatera att det mesta av det man behöver finns; Ica, apotek, vårdcentral, bensin, pizzerior och systembolag.

Vi såg på tre lägenheter, alla i lugna trevliga områden. En av dem var verkligen fantastiskt fin och fräsch. Trevlig utsikt från fönstren, en trappa upp, möjligt att ha egen tvättmaskin och lagom stor. Nu ska Biggan tänka på saken någon dag, men som jag sa till henne: Är det någon av de här som försvinner snabbt så är det den. Hon får till i morgon på sig, sedan ringer jag upp henne! Hon bara får inte låta den här chansen gå henne förbi, då blir varken jag eller bror min glad. Eftersom hon har så svårt att ordna något själv så snälla. Men jag är orolig ...
Följ min blogg med Bloglovin